Språket i framtiden
Angående Patrik Hadenius språkkrönika (Journalisten 13/10): Man springer ungas vanor till mötes i dag på ett sätt som känns ovant. Men visst är vi många som blir förtjusta (och/eller förskräckta) av vår avkommas språk. Framförallt ser vi hur enkelt de tycks glida runt på nätet och en del av oss verkar bli avundsjuka.
Många språk sida vid sida i all ära, men det har väl alltid funnits lagspråk, sportspråk, sotarmoj och andra fackspråk? Samtidigt. Själv hade jag för övrigt fått raptus om mina föräldrar höjt mitt tonårsspråk till skyarna, men det är kanske en annan sak.
Enligt Patrik Hadenius resonemang, draget till sin spets, är varje individs språk lika viktigt och "rätt" som någon annans.
Det låter förstås trevligt.
Men för att se hur teorin kan se ut i praktiken brukar jag roa mig så här:
Tar en bit text från en översatt TV-serie. "This line should not be crossed", sa en polisutredare.
Översättningen löd: "Den här linjen bör inte korsas".
Då gick jag in på Googles översättningstjänst (som jag misstänker ligger bakom många av dagens översättningar) och skrev in en rad som kanske hade begripits av fler svenska tittare: "Den här gränsen ska man inte gå över". Skriver man in den i översättningsprogrammet får man följande tillbaka: "This limit should not go over".
Lingua franca, ett sådant får man jobba hårt för och frågan är om det är vad som sker nu.
Klar som korvspad ter sig framtiden. Eller "Ready now crystal seems the future", som Google-tjänsten föreslår.
Birgitta Hybinette
