Gå direkt till textinnehållet

Schubert och Westander: : Dags att redovisa arbetsmetoderna

Journalisternas legitimitet som granskare försvagas samtidigt som de får ett allt större inflytande över den politiska dagordningen. Utvecklingen leder mot en demokratisk återvändsgränd som journalistiken måste motverka, med både större öppenhet och folkbildning kring de egna arbetsmetoderna.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Journalisternas legitimitet som granskare försvagas samtidigt som de får ett allt större inflytande över den politiska dagordningen. Utvecklingen leder mot en demokratisk återvändsgränd som journalistiken måste motverka, med både större öppenhet och folkbildning kring de egna arbetsmetoderna.

Den grävande journalistikens metoder har diskuterats livligt de senaste åren. Från Janne Josefssons dolda kamera i moderaternas valstugor via Evin Rubars inslag om radikalfeminism i kvinnojourerna till den nu aktuella Trond Sefastsson-affären.

Den senare har rört upp starka känslor inom den publicistiska världen. Detta beror inte på att en journalist anfaller en annan – sådant händer hela tiden. Det som ger saken dignitet är att anklagelserna gäller just Trond Sefastsson. Han är knappast bekant för någon bredare allmänhet, men bland många kolleger har han uppfattats som en guru med en aldrig svikande etisk kompass.

Svar på frågor som rör vad Sefastsson och hans granskare har gjort och inte gjort är naturligtvis nödvändiga från juridisk synpunkt, men avtrycken i folkdjupet sitter redan där – ett redan etablerat misstroende mot journalister har fördjupats ytterligare.

Den upprörda interna mediedebatten skulle ändå kunna leda någon vart, om den inte stannar vid vem eller vilka av landets övriga stjärnreportrar som kan ha lik i lasten. En hygienåtgärd som nu borde bli självklar är att alla sidouppdrag som kan påverka journalisternas integritet och lojalitet ska offentliggöras.

Det vore enkelt att på redaktionernas webbplatser redovisa alla extraknäck som reporter X har och har haft: debattmoderator anlitad av organisationen Y, copywriter åt företaget Z och så vidare.

En annan enkel åtgärd vore att, så ofta det låter sig göras, upplysa läsaren, lyssnaren eller tittaren om när artiklar och inslag har tillkommit på externt initiativ. Självklart håller journalisten på källskyddet när det är befogat, men detta gäller bara en bråkdel av medieinnehållet.

Det behövs nämligen åtgärder. Göteborgs universitet konstaterar att journalisternas legitimitet som granskare har försvagats, samtidigt som de tillskrivs ett allt större inflytande över den politiska dagordningen. För den part som i allt högre grad utgör demokratins viktigaste arena är det en trist utveckling att allmänhetens förtroende eroderar.

Medierna blir både starkare och alltmer självständiga. Politikens ökade öppenhet har bidragit till denna maktförskjutning och för många politiker speglar tidningar, TV och radio den verklighet som ska prioriteras. Det som inte syns i medierna finns inte.

För en ständigt växande maktfaktor blir uppdraget att granska makten alltmer komplicerat. Lösningen stavas ”öppenhet”. Det blir en demokratisk angelägenhet att ge så många som möjligt kunskaper om och inflytande över medierna.

Människorättsorganisationen som vet hur journalister arbetar kan nämligen synas lika effektivt som den multinationella militärindustrin. Folkhälsans företrädare kan, med rätt kunskaper, bli lika synliga som det mångdubbelt resursstarkare alkoholbolaget.

Det finns ett antal grundfrågor som behöver ventileras offentligt för att det växande misstroendet mot journalister ska kunna brytas.

Hur går nyhetsurvalet till? Är det redaktionerna som plikttroget och neutralt vaskar efter guldkorn i ”floden verkligheten” eller är det i själva verket ofta nyheterna som söker sig fram till journalisterna? Vilka röster och åsikter går vi miste om när vi läser, tittar eller lyssnar på nyheter?

Vilken redaktion blir först med att redovisa medarbetarnas sidouppdrag?

Var blir mediekonsumenten först upplyst om vilka enskilda artiklar och inslag som har tillkommit på externt initiativ?

Vem blir först med att regelbundet redovisa hur stor andel av artiklar och inslag under en viss period som har tillkommit på initiativ av en part med intresse av publiciteten?

Medierna kan begränsa pr-konsulternas och informationsavdelningarnas makt genom att vara öppna med hur nyheterna skapas. Publicitet och politisk påverkan bör vara en möjlighet för alla, inte bara för de resursstarka.

Westander Publicitet & Påverkan

Fler avsnitt
Fler videos