Gå direkt till textinnehållet

Rapporteringen kring TV-eken var inte objektiv

Om TV-eken var viktig eller inte är en intressant fråga. Men nu handlar det om hur journalister tar ansvar. Vad är objektivitet?

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Vanligaste sättet att bevaka en fråga är att man låter båda sidor komma till tals. Andra journalister väljer sida och tar ställning. De som tar fel ställning gör mig förbannad och så ska det väl vara, men vad händer när man låter båda sidor komma till tals?

Resultatet blir att båda sidor får samma kredabilitet och det är väl bra om det är en saklig debatt. Men om maktfördelningen är ojämn, eller om den ena parten ljuger, då blir resultatet förödande.

Nu har vi facit när det gäller TV-eken och kan se hur medierna fungerade. Facit visar:

o Trädet är nu dött eftersom det har sågats ner.

o Alla bärande delar var kärnfriska, endast en gren borde tagits ner.

o Det förelåg ingen fara för trafik och passerande.
Enligt kommunens specialists utredning så kunde risk uppkomma i samband med den belastning på en av grenarna som uppkommer i lövsprickningen, inte tidigare. Enligt den oberoende arboristgruppen så borde denna gren tas ner, men det var ingen brådska. Kommunen hotade med att trädet skulle falla omkull, den oberoende arboristgruppen kunde tidigt meddela att det fanns friska rötter så denna risk förelåg inte. Facit visar att trädet var omöjligt att välta, ens med stora kranbilar. beräkningar av den oberoende arboristgruppen visar att trädet skulle tålt orkanstyrkor.

o Avspärrningen av gatan var onödig eftersom risk inte förelåg. Men avspärrningarna gjorde bilisterna mycket irriterade, detta gick ut över eken.

o Allt detta var väl känt av makthavarna, band andra borgarrådet Ulla Hamilton och tjänstemannen Björn Embrén, jag har själv talat med dem i telefon och kommunicerat med e-post.

o Saklig och vederhäftig information var tillgänglig för alla medier, långt innan motorsågarna gick igång. De fanns på TV-eken.se och skickades ut som pressmeddelanden, samt via många samtal till enskilda journalister.

o Trafikkontorets information styrdes av en PR-byrå och återgavs och upprepades i medier, helt utan saklig granskning från journalisternas sida.

o Skadan kan inte repareras, det går inte att sätta tillbaka trädet.

o Staden undanröjer bevis genom att täcka rötterna och gömma de friska delarna. Den döda grenen visas upp som "skådegren". Och "brunnen" runt stubben har fyllts igen.

Makthavarna försvarar sig med att visa upp den angripna grenen och talar vitt och brett om att trafikdirektören hade kunnat åka i fängelse om trädet fått stå kvar.

Ingen från medierna tog sig tid att kritiskt granska makthavarnas propagandamaskin, tvärtom. De vidarebefordrade PR-konsultens formuleringar, ordagrant.

Detta bör vara en viktig lärdom för journalister och framförallt för public service.

Att återge båda sidor innebar i detta fall att man gav plats för rena lögner. Journalister måste sakgranska det som de släpper igenom. Annars blir resultatet lätt att ord står mot ord och att makten blir bestämmande.

Fler avsnitt