Tipsa Journalisten
Telefon: 08-613 75 00
redaktionen@journalisten.se
annons@journalisten.se
Publistklubbens ordförande skall hålla sig borta från Ship to Gaza!
27 juni, 2011
Publicistklubbens främsta syfte är, föreskriver stadgarna (paragraf 1) ”att slå vakt om tryckfriheten och yttrandefriheten. Klubben skall föra publicistisk debatt och främja meningsutbyte bland publicister och andra som verkar på massmediernas område.”
PK behandlar även yrkesetiska frågor och andra i medierna gemensamma frågor.
Ordföranden Ulrika Knutson är naturligtvis underkunnig om detta och vad organisationen skall verka för. Ändock har hon genom att framträda i denna roll tillsammans med drygt fyrtio andra ”kända” personer i ett upprop i Svenska Dagbladet (26/6) för den rent politiska aktionen Ship to Gaza, dragit in klubben i något som den skall hålla sig borta ifrån. Alla namnen i stöduppropet och försvaret för den mot Mellanösterns enda demokrati riktade aktionen kan enkelt associeras med politikens vänsterflygel. Bland undertecknarna finns också företrädare för ett extremistiskt, diktaturkramande parti, Kommunistiska Partiet (tidigare KPML- r) som konsekvent hyllar Kubas och Nordkoreas frihetsfientliga regimer och vilkas länders folk lever i svält och armod. Särskilt Nordkorea har ibland beskrivits som helvetet på jorden. Men skådespelaren Sven Wollter, som nu befinner sig i det sällskap, som Ulrika Knutson har sällat sig till, har aldrig gjort någon hemlighet av sina politiska sympatier.
PK-ordföranden har naturligtvis rätten att privat hysa vilken politisk åsikt hon vill – och även dansa på spalternas scener med vem eller vilka hon vill. Men hon skall inte framträda med PK-signaturen och dra in organisationen i en politisk aktion, tillika med en noggrant planerad agenda och målsättning – utan i grunden tillstymmelse till ideella och objektiva syften. Här skall en part – Israel – brännmärkas och ställas vid skampålen. Bakgrunden till den bojkottaktion, som Ship to Gaza vänder sig emot, redovisas inte med ett ord. De ständiga raketanfallen och hoten mot den israeliska befolkningen och det hat mot den, som redan de palestinska barnen indoktrineras i genom skolan, förtigs.
Ship to Gaza har alltså rakt igenom ett ensidigt politiskt syfte, vilket också lätt kan utläsas av den politiska tillhörigheten hos arrangörerna. Här kan även förutsättas att Ulrika Knutson vet detta. Men det hindrar henne inte ifrån att framträda som Publicistklubbens ordförande i uppropet som vore aktionen en angelägenhet för klubben.
Det är den givetvis inte. Varken PK som publicistisk organisation eller dess ordförande har på Ship to Gazagalejan att göra; det hade varit en annan sak om aktionen exempelvis riktat sig emot avsaknaden av pressfrihet och demokrati i de aktuella staterna i Mellanöstern, exempelvis Syrien, som sedan några veckor tillbaka har stängt sina gränser och hindrar journalister från att rapportera om dödandet, våldet och de fasanfulla övergreppen där.
Men Ship to Gaza har helt andra syften, som PK skall hålla sig borta ifrån. Det borde ändock en så pass rutinerad journalist som Ulrika Knutson ha insett. Saken blir knappast bättre av att hon genom undertecknandet i sin ordföranderoll, och inte som privatperson, lierat sig med försvarare av regimer, för vilka demokrati och pressfrihet är styggelser.
BENGT OLOF DIKE mångårig PK-medlem, ordförande i dess Östra krets 1988-1996
SVAR:
I sak har Bengt Olof Dike rätt. Publicistklubbens primära uppgift är att arbeta för tryck- och yttrandefriheten, och verka för pressetiken.
Jag vill därför meddela honom och andra att jag har skrivit på Ship to Gazas upprop som privatperson, och inte som ordförande i Publicistklubben. Att PK nämndes i sammanhanget var fel, och uttryckligen mot mina intentioner. SvD.se kommer att ändra på saken, och jag har även bett Ship to Gaza att ändra uppgiften på sin hemsida.
Ulrika Knutson, ordförande i Publicistklubben
Nytt om folk
Svante Fregert
blir ny chefredaktör för Kyrkans Tidning och livsåskådningsmagasinet Amos.
Jack Werner
blir ny redaktör för Metros trafik på sociala medier.
Birgitta Piper
Debatt
Populära artiklar
Bloggtips
Beslut från PON
Beslut från GRN
Journalisten
på Youtube
Under denna rubrik kommer Journalisten att lägga upp intressanta debatter och skeenden i rörlig form.
Här är den första filmen: Hur självständig är och ska en fackförbundstidning vara från sitt förbund? Frågan är ständigt aktuell. Här har Journalisten lagt upp en debatt som hölls på fackförbundspressens dag i april. Medverkande är Susanna Lindell, chefredaktör för Kollega, Johanna Kronlid, chefredaktör för Arbetet, Liv Bäckström, chefredaktör för Kommunalarbetaren, Jonas Nordling, ordförande i Journalistförbundet, Tobias Baudin, vice ordförande i LO, Louise Gerdemo Holmgren, presschef på Unionen och Torbjörn Bredin, kanslichef på TCO. Debatten modereras av Journalistens chefredaktör Helena Giertta
Kontakt
Journalisten, Box 1116, 111 81 Stockholm
Tel:08-613 75 00
E-post: redaktionen@journalisten.se
Annonsera
Journalisten.se hade 80 000 besök i mars 2013
Magasinet Journalisten har en räckvidd på 35000 läsare. Annonsera
Prenumerera
Journalisten är Sveriges äldsta och största medietidning. Prenumerera
Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies
Kommentarer
Det finns 12 kommentar på sidan.
Kommentera
Att skriva under ett upprop mot ett förtryck som fördöms av FN och de flesta demokratiska stater, är en politisk handling jämförbar med att släcka ett brinnande hus. Om det vid min sida står en nazist eller en kommunist och sprutar vatten på det brinnande huset, så innebär inte det att jag sympatiserar med hans politik. Om PK inte tar ställning mot förtrycket av Gazas befolkning så är det en ganska värdelös klubb som jag inte förstår nyttan med. Varför ska man fördöma ett förtryck (Syrien) och bara blunda för ett annat? Att Syriens folk förtrycks gör nämligen inte Israels förtryck av Gazas befolkning mindre. Att jämföra hemmagjorda raketer med Apachehelikoptrar, F18-plan och fosforbomber är löjeväckande.
I dag kontrolleras allt inflöde av varor av, Israel. Skulle du fortfarande uppfatta Finland som ett demokratiskt land om de, av säkerhetskäl, förbjöd importen av blöjor och betong till Sverige? klart du skulle. Det är ju inte Finnarna som förtrycks…
Förra gången skall en välutbildad Israelisk soldat skjutit 6 av 9.
För att citera Jimi Hendrix:
So if a 6 turn out be nine I don´t mind,
And if the all hala hippies cut of their hair i don´t care
Ja, du Manne – både nazister och kommunister är med dig hela vägen….
I dag kan vi läsa i Journalisten att “Mellanösterns enda demokrati” hotar journalister som reser med Ship to Gaza med utvisning ur Israel på 10 år och konfiskering av utrustning – oavsett om de är där för opartisk bevakning. Får PK ha en åsikt om det, Bengt-Olof?
/Daniel Wiklander, tf chefredaktör och ansvarig utgivare, Arbetaren. Medlem av PK.
Manne N
Så intressant – var kommer F18-planen ifrån? Israelerna har nämligen inga sådana.
På tal om Finland – Stalin fördrev 400.000 finnar på 10 dagar från Karelen. Varför skjuter inte dom raketer över gränsen till Ryssland?
Thomas, därför att Ryssland inte omringat Finland och skjuter alla deras fiskare? För att finländare får resa fritt i världen utan att Ryssland kontrollerar dem? För att Ryssland inte kontrollerar vad Finland exporterar och importerar? För att Ryssland inte satt Finland i blockad?
Kanske också för att Ryssland inte fortsätter att fördriva finnar? Fortsätter att riva deras hus och stjäla deras mark? För att Ryssland inte bygger en enorm mur på finsk mark som skär av finnar från deras odlingsmark?
Thomas Åkerblad.
Jag ber om ursäkt. Det är givetvis F16-plan som släpper fosforbomberna över barnen i Gaza. Inte F18.
Nu får du förklara hur det gör skillnad för dessa barns mödrar.
@Hampus
Tja, det var ju rätt komiska svar du gav på min fråga “Varför inte de fördrivna finnarna skjuter raketer mot Ryssland”. Först trodde jag du skämtade men du menar nog faktiskt allvar – desto värre!”
“…för att Ryssland inte fortsätter att fördriva finnar”. Nä, varför skulle de göra de? Stalin slängde ju ut allihop i samband med krigsslutet så vilka skulle finnas kvar? “Han” stal allt av dem på en gång så det finns inget kvar att stjäla. Ger det Stalin pluspoäng?
En intressant parallell i sammanhanget är de 450.000 palestinier som fördrevs (enligt Wiki på en vecka) från Kuwait efter Gulfkriget 1991. De fördrevs som hämnd för Yassir Arafats misstag att ta parti för Sadam Hussein. – Dessa palestinier skjuter inte heller raketer över gränsen.
Konstig jämförelse. Enkla orsaken är väl att det inte finns några finländare kvar i detta område som vill eller kan bråka? Stalin tog allt och sparkade ut alla så då är ju allt avklarat. Tycker du att Stalin ska få pluspoäng för det?
En annan intressant parallell är att 450.000 palestinier fördrevs (enligt Wiki på en vecka) från Kuwait efter Irakkriget 1991 som hämnd för Arafats beslut att sluta upp bakom Sadam Hussein. Något som Kuwait av lättförståeliga skäl inte uppskattade. Detta fall där palestinierna fördrevs av sina arabiska bröder syns dock sällan till i spalterna. Och inte skjuter de frödrivna några raketer in i Kuwait heller.
Man häpnar över den känslokyla som “självständigt” tänkande journalister visar det förtryckta palestinska folket. Ska det vara så svårt att protestera mot barnamord med vit fosfor och utsvältning av ett folk där mer än hälften är under 16 år? Den smutskastning som pågår mot den klockrent humanitära aktion som “Ship to Gaza” är gör många av oss illamående.
Här, Kenneth, så mår du kanske bättre: några ord från Adam Shapiro, ISM’s medgrundare och styrelseledamot i Free Gaza Movement, som står bakom spektaklet till Gaza:
What we’ve been doing over the last ten years with the International Solidarity Movement, Free Gaza, and all the other outgrowth organisations and movements and groups is to …work with Palestinian society to ramp up the resistance. This is all part of a Palestinian movement for Palestine…This is truly an international movement … It’s only Palestine, this cause that has been going on for over 60 years, that generates this kind of activism, this kind of resistance…
Free Gaza is but one tactic of a larger strategy, to transform this conflict from one between Israel and the Palestinians, or Israel and the Arab world…to one between the rest of the world and Israel… [applause]
Free Gaza is a tactic…all of it is part of a strategy now to transform the conflict and internationalise it and really undermine Israel where it gets its most support…
Our ground is the whole world. And that’s where our resistance has to be. The whole world… We already have a third intifada. It’s going on right now. It’s going on all over the world.
(Från ett anförande på Rutgers University i New Jersey, november 2010).
På mankellsvenska: en klockren humanitär aktion
Gör man en pudel månntro?