Politikernas lögner allt enklare att syna
När allt mer av det som händer fastnar på film så får lögner ökade kostnader för folk i förtroendeställning. En ökad osäkerhet hos politiker och andra makthavare om det kan ha funnits en mobilkamera påslagen eller inte flyttar fram gränserna för när man kan konfrontera dem med uppgifter från källor.
Expressens upplägg vid avslöjandet av SD-trions uppträdande den där sena natten 2010 har en journalistisk betydelse som sträcker sig bortom den påverkan det får för partiet och de enskilda inblandade personerna. Det tack vare att tidningen började med att konfrontera de inblandade med vittnesuppgifter, som förnekades. Så långt stod ord mot ord och i många fall kan man tvingas låta bli att publicera vid ett sådant tillfälle.
Är källan till uppgifterna dessutom någorlunda tveksam kanske man till och med låter bli att ens gå vidare och konfrontera den utpekade. Det har varit ett skydd för personer i framträdande ställning som har vetat att deras ord ofta väger tyngre än andras.
I och med den allt större sannolikheten att en mobilkamera fångat en händelse så försvagas den styrkepositionen. En person, politiker eller annan makthavare, bör tänka efter noggrannare när uppgifter dementeras. Särskilt politiken är ju en förtroendebransch där en lögn om en händelse kan vara allvarligare än händelsen i sig.
Det innebär i förlängningen att medierna, när uppgifter kommer in, bör kunna konfrontera den utpekade med dem i ökad utsträckning. Osäkerhet om mediet sitter inne med videomaterial leder ju till att en lögn kan bli kostsammare än att erkänna direkt, eller åtminstone hävda att man inte kommer ihåg.
I förlängningen är ju arbetssättet inte nytt på något sätt, bilder och filmer har använts för att bevisa lögner tidigare. Men det aktuella fallet visar att den ökade digitaliseringen av samhället i viss mån ändrat styrkebalansen. Ju räddare folk är för att ljuga desto bättre är det för oss som arbetar som journalister.
Erik Lindgren
journalist och student i nationalekonomi
