Övergrepp mot medier i Kazakstan

Precis så är det i Kazakstan, det snabbt växande oljelandet i Centralasien, som i år är ordförande i OSSE, den europeiska samarbetsorganisationen. Inför ordförandeskapet lovade Kazakstan att förbättra villkoren för rättssäkerhet och medier. Det har blivit tvärtom.

Plötsligt, en dag i slutet av oktober, fick fem av de viktigaste oppositionstidningarna i Kazakstan ett och samma besked. Skattemyndigheterna hade hastigt funnit att de inte hade betalat skatt ordentligt och påfört dem väldiga bötesbelopp. Beslutet är överklagat men tidningarna riskerar att stängas och chefredaktörerna kan få fängelsestraff.

Sådant har hänt förr. Men dessa envetna, modiga journalister ger sig inte.

Annons

Kazakstan är ett auktoritärt styrt land, styrt av Nursultan Nazarbajev, överlevande kommunistledare från sovjettiden som sedan självständigheten härskat ohotad. Det är bara hans parti som väljs in i parlamentet. Och nu tänker han låta sig väljas till president för ännu en period.

I veckan som gick har han omfamnats på en resa runt om i Europa. Vem vill inte hålla sig väl med en oljeexportör?

Visst finns det värre regimer. Kazakstan har vissa andningshål. Det finns oppositionstidningar, det finns kritiska grupper och partier. Men de hålls hårt. De trakasseras på mängder av olika sätt: lokaler stängs, hyran höjs, tryckerier stoppas, rättegångar hålls, påtryckningar återkommer. Metoder som alla auktoritära regimer älskar. Och som kanske inte märks så mycket i omvärlden – de är smidigare än mord, dödsdomar och annan brutalitet…

Skattevapnet passar utmärkt in. Formellt oantastligt. I realiteten att vapen för makten och säkerhetstjänsten.

Nu hotas alltså fem oppositionstidningar, bland annat den främsta. Den heter just nu Golos Respubliki (Republikens Röst) – den har bytt namn några gånger efter att ha förbjudits av regimen. Förra året dömdes den till ett stort skadestånd (ca 400 000 euro) för att den hade avslöjat att en bank hade ihåliga affärer. Strax efteråt stoppades dess tryckeri – myndigheterna hade lägligt ”upptäckt” att det hade skulder.

Så nu trycks denna veckotidning i 19 000 ex, som printas fram på redaktionen i Almaty. Man sprider den så gott det går över hela landet. Och lägger ut den på internet där den får spridning bland mycket fler läsare. Men regimen stänger ofta webbplatsen (dock inte för utländska besökare: www.respublika.kz).

"Vi fortsätter att arbeta med normala journalistiska metoder så länge vi kan. Hittills har vi lyckats", sa en av redaktörerna, Tatjana Trubatjova, optimistiskt då jag mötte henne i början av oktober.

Det var på en granskningskonferens som OSSE höll om mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och mediefrihet inför det toppmöte som ska hållas i december i Astana. Kazakstan kritiserades där hårt för att situationen hade försämrats under de senaste två åren. Inte alls förbättrats som regimen hade lovat för att få ordförandeskapet.

Ett av de mest uppmärksammade övergreppen är en dom på tre års fängelse mot chefredaktören för veckotidningen Alma Ata-Info, Ramazan Jesergepov. Han hade publicerat två dokument som visade att hemliga polisen KNB hade påverkat en åklagare i ett mål mot en affärsman. Artikeln hade rubriken: Vem styr – presidenten eller KNB?

En tuff undersökande journalistik, precis som Golos Respublikis artikel om bankens svaga affärer, något helt naturligt i varje land med pressfrihet. I Kazakstan – ett brott.

Och nu stundar tydligen ännu värre klimat för medierna i det land som redan tidigare ligger på plats 162 av 178 på Press Freedom Index. Regimen är uppenbart nervös inför OSSEs toppmöte om en månad. Och gör därför ingrepp och övergrepp som går stick i stäv mot en av OSSEs grundprinciper, den om demokrati, öppenhet och mediefrihet.

Frågan är nu: ska Sverige och EU protestera på skarpen mot Kazakstans förtryck av yttrandefriheten – eller nöja sig med någon lite kritisk "skrivnin" i toppmötets slutdokument?