Öronmärk pengar till lokaljournalistik
När regeringens medieutredare, Anette Novak, presenterade sina slutsatser och förslag tidigare i november satte hon fingret på en öm punkt i det svenska medielandskapet, den medieskugga som många svenskar lever i. Men att skapa ytterligare en public servicekanal för att lösa detta är att skjuta över målet.
Att Anette Novak lyfter fram vikten av den lokala journalistiken i sin utredning är välkommet och det är också nödvändigt att svara på de identifierade bristerna för att upprätthålla en fungerande demokrati. Medborgare utan tillgång till seriös journalistik riskerar inte bara att bli underinformerade utan också desinformerade. Det är dock inte ett nytt public servicebolag som utgör lösningen i de områden som övergivits av de kommersiella mediebolagen.
I stället för att föra över upp till tio procent av de befintliga public servicebolagens budget till ett nytt bolag som ska bevaka de vita fläckarna på mediekartan, vilket föreslås, så borde medlen öronmärkas för att bygga ut den högkvalitativa lokaljournalistik som redan finns inom de etablerade public servicebolagen Sveriges television och Sveriges radio. Att utnyttja och bygga ut den verksamheten lokalt är god hushållning med pengar.
Enbart SVT finns på 33 orter i landet. De är betydligt fler än för bara några år sedan. Men den ökade närvaron rent geografiskt har skett på bekostnad av antalet ögon, öron och händer som finns till förfogande på varje ort. De hundratals miljoner som tio procent av bolagens budgetar utgör skulle därför kraftigt kunna stärka de redaktioner som redan i dag har god lokalkännedom, insikt i de lokala maktstrukturerna och etablerade arbetsformer för lokal granskning.
Fler journalister skulle kunna anställas. Fler lokalredaktioner skulle kunna etableras. Fler reportage, nyheter och folkbildande berättelser skulle kunna växa fram ur myllan i direkt närhet till de som berörs. Detta utan att skapa ett nytt bolag med kostsam överbyggnad, välavlönade direktörer och byråkratiska lager med skikt av mellanchefer.
Medieutredningens idé om ett fjärde public servicebolag verkar dessutom bygga på något slags akutsjukvårdsprincip där journalister likt ambulanspersonal ska rycka ut och rädda övergivna och nödställda medborgare. Det vore sannerligen att kasta bort pengarna. Det tar nämligen tid att lära känna de lokala miljöer som behöver bevakas, det tar tid att bygga nätverk och det tar tid att förstå de strukturer som råder i skilda miljöer.
Vill man få valuta för pengarna är det därför ingen tvekan om var de bör läggas. Varje krona som satsas på lokala journalister som producerar lokal journalistik genererar lösningar på de problem som medieutredningen tydliggör. Men de ska läggas där de gör mest nytta.
Längst ut i ledet och i de bolag som redan vet hur det går till att sätta spaden i jorden. Det är nämligen ingen mening med att köpa sparar om det inte fnns någon som kan gräva.
Rino Rotevatn
reporter, SVT Nyheter Värmland
