Om hoten mot det fria ordet
Är vi journalister för lite kollegiala? Om en polis hade blivit utsatt för hot eller våld när han gjorde sitt jobb, nog hade kollegerna varit där för att skydda och se till att rötägget åkte dit. Men när det gäller hoten kring journalisten Jonas Fahlman har det varit förvånansvärt tyst.
Jonas Fahlman skrev en artikel i Västerbottens Folkblad, med flera olika vittnen, om att sportchefen Lars Osten Bergström skulle skrikit rasistiska haranger i en match mellan Luleå Hockey och Skellefteå AIK.
Sedan dröjde det inte länge innan han blev utsatt för minst fyra dödshot via mejl, forum och telefon. Dessutom blev han fysiskt utsatt, när Luleås supportrar kastade flaskor och mynt på honom så att han föll omkull. Han blev också smutskastad på olika webbforum.
Även om sakfrågan är viktig (skrek Osten rasistiska haranger eller ej?) så missar Luleå Hockey och många journalister en viktig poäng när man å ena sidan fördömer våld och hot men å andra sidan menar att han fick skylla sig själv, när han gick för nära klacken eller när han skrev som han skrev. Nämligen att han bara gjorde sitt jobb.
Oavsett om vittnena hade rätt eller inte, så var det en oklanderlig artikel.
Ord stod mot ord och det redovisades. Men här går tydligen meningarna isär, för att i stället för att stötta Jonas Fahlman när han måste ta timeout för att polisen anser hoten så allvarliga, börjar många journalister diskutera hans trovärdighet och metodik. Och i stället för att granska varifrån hoten kommer och vilka som står bakom (det visade sig att minst ett av dödshoten kommit från Luleå Fans webbansvarige, enligt P1 Medierna), så tystnar många kolleger.
Man kan alltid diskutera metoder och visst hade det varit bättre med bevis i form av en ljudbandning av Ostens eventuella rasistiska påhopp. Men att därifrån gå till att säga att han får skylla sig själv är att lämna en kollega i sticket när mobben önskar livet ur honom, och att inte då höja sin röst entydigt mot hot och flathet är ett svek. Ett svek mot en kollega som nästa gång kan vara du. Eller vill du också vara ensam när mobben försöker tysta dig med hot och våld?
