Mejlet blev en insändare
Snacka om förvåning när vi såg att ett mejl till en enskild reporter plötsligt dök upp som en sorts insändare i den tryckta tidningen utan att vi själva hade en aning om detta. Är detta god pressetik?
En forskare på VTI (Statens-väg och transportforskningsinstitut) blev uppringd av en reporter. Frågor om partiklar med tanke på dubbdäcksdebatten ställdes och vår forskare fick sedan läsa texten. Reportern hyllade i denna en ny sorts städmaskin som lösningen på problemet med ohälsosamma partiklar utan att ta någon större notis om forskningsläget inom området. Det kan vi köpa, det är reporterns val att välja oberoende kommentarer eller att hylla ett privat företags lösning på problemet som dessutom går i linje med reporterns tidigare kampanjjournalistik.
För oss är oberoende forskning oerhört viktigt och en stor drivkraft för våra forskare. Därför framförde vår forskare via mejl, att det fanns brister i artikelns fakta och föreslog korrigeringar, även av citat, som han ville skulle vara tydligare. Att dessa förslag sedan inte togs hänsyn till kan vi också köpa även om det naturligtvis är beklagligt. Forskaren framförde i ytterligare ett mejl sin besvikelse över att reportern bortsett från hans synpunkter och det är först nu vi blir fundersamma, när vi av en händelse upptäcker att detta mejl dyker upp under vinjetten ”Vad tycker du?” i en bilaga till tidningen. Forskaren fick ingen information om att detta skett. Mejlet innehöll dessutom delvis formuleringar kopplade till forskarens tidigare diskussion med reportern, som torde vara obegripliga för en läsare.
VTI lever på sitt oberoende och på sina medarbetares kompetens, på så sätt påminner det om journalistiken – i de allra flesta fall. Vi är inte bråkiga och går sällan ut och dementerar uppgifter i olika artiklar, det är ett givande och tagande. Vi är heller inte intresserade av vidare debatt om denna enskilda händelse utan vill ifrågasätta pressetiken i hanteringen som helhet. Den här gången blev ett mejl till en enskild reporter en insändare. Är detta god pressetik? Även om reportern trodde att det var en insändare bör det väl för säkerhets skull kollas upp? Annars har varje journalist i varje svenskt mediehus rätt att använda varje mejl som insändare. Hur skulle det se ut frågar vi oss?
VTI har en ömsesidig relation till journalister där linjen är att ge och ta och vi ser det som att vi har nytta av varandra. Vi publicerar alla våra rapporter på vår webbplats oavsett resultat.
Vi visar också vår öppenhet och ärlighet genom att uppmuntra alla våra 206 anställda att svara på journalisternas frågor. Alla anställda finns med namn och telefonnummer på vår webbplats och många journalister ringer direkt till forskarna utan att det går genom vår informationsavdelning. Att finnas tillgängliga för medier prioriteras högt på VTI. Vi vill ha det så. Förmodligen rör det sig om tusentals mejl som växlas mellan journalister och anställda på VTI varje år. Vi vill fortsätta med en god relation till journalister men ska vi vara återhållsamma med mejlsvar? Ska vi minska vår tillgänglighet? Så vår fråga till Journalistförbundet och svenska mediehus är om det anses som god pressetik att, utan att informera avsändaren, publicera ett mejl som en insändare?
Andreas Schander
pressekreterare på VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut)
