Mediefolk agerar i symbios med makthavarna

16 mars, 2010

Riksdagens beslut att erkänna folkmordet 1915 mot armenier, assyrier och pontiska greker blev en jobbig nöt, inte bara för regeringen Reinfeldt, utan även för det svenska medieetablissemanget.

Mediernas formella uppgift i samhället är att bevaka politiker och förvaltning så att de sköter sitt uppdrag. Men i det aktuella fallet verkar mediefolk agera i symbios med makthavare när det kommer till landets ekonomiska och politiska intressen i omvärlden.

Utrikesminister Carl Bilds häftiga reaktion där han till och med fördömer riksdagsbeslutet (Aftonbladet/TT 13 mars 2010), kommer ändå inte som en överraskning. Han har både politiskt och ekonomiskt intresse av att hålla turkarna på gott humör.

Turkiets reaktion att kalla hem sin ambassadör och ställa in premiärministerns besök i Stockholm, är också en väntad reaktion. Ämnet är mycket känsligt i Turkiet och det vore självmord för en regering i Ankara att vara passiv i en så laddad fråga.

Men det som förvånar mest är hur ledande svenska medier reagerar så negativt över beslutet.

De tongivande svenska mediernas bevakning av beslutet och kommentarerna på ledarplats vittnar om en stor irritation som kommer fram mellan raderna. Hur kunde det hända? Ska en politisk vilde med sin enda röst rubba vår svenska dubbelmoral i grunden? Så frågar sig nog många redaktörer inom tredje statsmakten idag.

Om man försöker jämföra de nordiska länderna i fråga om dubbelmoral, skulle nog Sverige hamna i en klass för sig. Danmark, Finland och Norge är relativt unga nationer (de har nyligen upplevt ockupation) och har kanske därför en annan kultur av att kalla saker vid sitt rätta namn. I Sverige är man en mästare på att visa sig som de förtrycktas röst, men inte när det kommer till de ekonomiska intressena. Om Ericsson, ABB eller Volvo drabbas i Turkiet efter riksdagens erkännande av folkmordet 1915, ja då reagerar så väl det politiska som det mediala etablissemanget häftigt.

Då skriver landets största morgontidning Dagens Nyheter på ledarplats: Riksdagen har fattat ett mycket olyckligt beslut (2010-03-12) och upprepar budskapet en dag senare: Rätt tänkt, fel metod. Turkiet måste göra upp med den egna historien. Men den svenska riksdagens beslut att erkänna folkmordet är fel väg att gå. (2010-03-13).

Kollegerna i de andra stora medierna formulerar sig i liknande termer och menar att visst har det skett ett folkmord, men det är inte politiker utan historiker som ska fastställa det. Det här är precis vad Turkiet hävdar och hänvisar till outforskade osmanska arkiv. Men hur många turkiska arkiv som verkligen öppnades för professor David Gaunt vid Södertörns högskola när han försökte, verkar man i dag inte intresserad av att få veta. Det passar liksom inte in i dagens argument.

Vad det handlar om är alltså inte sanning eller lögn i fråga om folkmordet. Det gäller klassisk svensk realpolitik, där man ska tala vackert och sedan bedriva sin handel ostört – trodde regering och medieetablissemanget. Men då dyker en avhoppad moderat upp tillsammans med några borgliga ledamöter i riksdagen och sätter ett litet korn grus i maskineriet. Och nu har det lilla kornet växt till en stor sten, att döma av de häftiga reaktionerna på beslutet.

Hade inte Turkiet och Carl Bildt reagerat så starkt, hade beslutet med största sannolikhet passerat rätt obemärkt i de stora medierna. På det viset är det Bildt själv som har gjort sina turkiska vänner en otjänst och inte tvärtom som han hävdar. Han påstår att beslutet kommer att sätta käppar i hjulet för den så kallade försoningsprocessen mellan Turkiet och Armenien. Men ingen försoningsprocess kan bli verklighet så länge en förövare vägrar att erkänna sitt eller sina förfäders brott.

Kommentarer

Det finns 4 kommentar på sidan.

---

Kommentera

Ditt namn *

E-post *

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Comment *

Mer information om textformat

Plain text

• Inga HTML-taggar tillåtna.
• Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
• Rader och stycken bryts automatiskt.

Verifikation av ord * (verifiera genom att använda ljud)

Skriv in bokstäverna som visas i bilden ovan. Om du inte kan läsa dem, skicka formuläret så kommer en ny bild att genereras. Ej versalkänsligt.

Inlagt av Sigge mån, 2011-12-19 22:19

Tack!

• svara

Inlagt av Johan Karlsson mån, 2011-12-19 22:19

Jag vill ställa denna enkla fråga till bl.a. DN och den artikel som du hänvisar till: Om det är “rätt tänkt” att man ska pressa staten Turkiet, så vilken instans är det som ska utöva denna press? Historiker? Diasporan? Bara Armenien? Vem för talan för assyrier/syrianer som saknar en stat?

Det självklara svaret, vilket alla trots allt verkar veta, är att det är endast en annan stat som ska utöva denna press för att det ska gå fram. Jag är knappast ensam om att ha insett denna uppenbara paradox och flera andra tycker exakt likadant om man läser folks bloggar och kommentarer på nätet.

Ja, det hade mycket bättre om regering och riksdag var samstämmiga i denna fråga. Men nu verkar regeringen (läs UD) ha påtvingat denna linje på sina allianspartier (enligt de särskilda yttranden som fanns i betänkandet) och riksdagen har fattat ett majoritetsbeslut. Det var med en rösts övervikt, men senast jag kollade så är det fortfarande majoritet. Och ja, regeringen har rätt enligt konstitutionen sista ordet om utrikes- och säkerhetsfrågor och skulle inte göra fel i att bortse från riksdagens uppmaning. Men det är ganska löjeväckande att klandra riksdagen för att tagit ett “utrikespolitiskt” beslut när detta är “regeringens ansvarsområde”.

Väl, ta och skrota Utrikesutskottet! Om nu regeringen ändå ska köra över riksdag i de frågor som man inte är ense om med majoriteten i riksdagen, varför ska man då ha ett utskott där man diskuterar liknande frågor?! Låt regeringen jobba ostört enligt sin egen linje. Utrikesutskottet och riksdagens beslut blir bara en störningsmoment i det hela.

• svara

Inlagt av Fehmi Barkarmo mån, 2011-12-19 22:19

Vi är många som delar Augin Kurts syn på den svenska massmedians sätt att kommentera riksdagsbeslutet.

Vart har begreppet “objektivitet” tagit vägen när media ska rapportera om ett politiskt beslut som i grunden handlar om att visa om Sverige som stat står på den rätta sidan? Och vart har Sveriges goda rykte tagit vägen om att man alltid står på de förtryckas sida? Eller är det kanske så att begrepp som “mänskliga rättigheter”, “objektivitet” och “samvete” ställs på hyllan när ett viss beslut kolliderar med ekonomiska intressen.

Så synd, och så sorgligt, för jag saknar det gamla goda Sverige…

• svara

Inlagt av chamiram khouri mån, 2011-12-19 22:19

I ett demokratiskt land ska majoriteten bestämma och en sak till, detta land skall inte låta något annat land bestämma över det.

• svara