Medieaktörer lovar runt globalt men håller tunt på hemmaplan

Jämställda redaktioner, jämställd nyhetsrapportering, tillgång till medier och inflytande över den mediala dagordningen pekades vid FNs kvinnokonferens i Peking 1995 ut som avgörande mål för att uppnå jämlikhet mellan kvinnor och män. Medlemsstaterna enades då om att verka för att öka kvinnors tillgång till medierna och motverka stereotypa skildringar. 20 år senare har få konkreta åtgärder vidtagits för att uppnå målen. 

När detta började stå klart för ett par år sedan kallade FNs utbildningsorgan Unesco samman en global allians för jämställda medier som går under förkortningen GAMAG (Global Alliance on Media and Gender). I december 2013 arrangerades en konferens i Bangkok för att slå fast hur ambitionerna skulle omsättas i praktik och över 500 medier och organisationer för yttrandefrihet har anslutit sig, däribland även TU, tidningsutgivarna via globala paraplyorganisationen World Association of Newspapers and Newspublishers (WAN-IFRA).

Frågan är hur många av medlemmarna i dessa organisationer som känner till de åtaganden som gjorts, och hur många som är beredda att gå från ord till handling. Föreställningen att jämställdhetsfrämjande insatser per automatik innebär ingrepp i yttrandefriheten är utbredd. Men i den analys som GAMAG gör går jämställdhet och yttrandefrihet hand i hand. Medier som främjar jämställdhet, främjar också yttrandefrihet och social rättvisa. På samma sätt motverkar medier som låter sig präglas av utgångsläget – det vill säga ojämställdhet – en yttrandefrihet som omfattar alla.

Annons

2015 väljer världen väg. FNs millenniemål löper ut och nya mål för hållbar utveckling ska antas och till skillnad från tidigare utvecklingsmål vara universella, det vill säga inte bara gälla fattiga länder. 

För att överbrygga den bristande implementeringen av åtagandena när det gäller medier i Pekingplattformen kom GAMAG till FN och kvinnokommissionens 59:e möte, 9-20 mars, med ett krav – att medier och ny teknologi skulle få en självständig, genusrelaterad skrivning i den så kallade post 2015-agendan, även om de 17 övergripande målen inte längre är förhandlingsbara.

”Det är ofattbart att vi är på väg in i post 2015-eran – då medier och ny teknologi kommer att ha avgörande betydelse för hur attityder, normer och föreställningar formas  – utan att dessa mäktiga krafter eller deras genusdimensioner nämns”, skriver GAMAGs styrgrupp i en akut uppmaning för att få regeringar att agera. 

Den nya strategin som GAMAG antagit efter överläggningar med Unesco och UN Women är att försöka få igenom indikatorer som främjar jämställdhet i medierna och gör det möjligt att bevaka utvecklingen. Utan att samla in, jämföra och sprida data om utvecklingen är det omöjligt att veta om framsteg överhuvudtaget görs och vilka åtgärder som haft effekt. 

Sedan 1995 granskas nyhetsutbudet globalt ur genusperspektiv med hjälp av ideella krafter vart femte år, inom ramen för Global Media Monitoring Project (GMMP). Bara vart fjärde nyhetssubjekt var kvinna i det globala nyhetsflödet 2010. I Sverige har andelen kvinnor i nyhetsflödet legat mellan 30 och 32 procent i dessa mätningar. Några jättekliv i 2015 års genomlysning, som just nu pågår, är inte att förvänta. De nordiska exemplen på framgångsrikt förändringsarbete är fortfarande för få och beroende av enskilda eldsjälars insatser för att påverka mer än på marginalen. Men en slutsats kan dras av de exempel som finns – redaktioner med jämställdhetsambitioner räknar.

”Det vi inte räknar räknas inte” konstaterade Colleen Lowe Morna, vid ett seminarium  under kvinnokonferensen i New York. Hon är ordförande för GAMAGs styrkommitté och chef för den sydafrikanska nyhetsbyrån Gender Links. I sitt tal lyfte hon fram hur impopulär Agnes Callamard, generaldirektör för den internationella yttrandefrihetsorganisationen Article 19, gjorde sig bland redaktioner när hon efter lanseringen av GMMP 2005 hävdade att medierna genom sin passivitet praktiserar en form av tyst censur:  

”Vad kan vi annars kalla detta systematiska åsidosättande och stereotypa skildrande av kvinnor i medierna?” 

Det som brådskar just nu är att stödja GAMAG i kraven på indikatorer, eftersom förhandlingarna ska slutföras denna vecka, 23–27 mars. 

Vi hoppas att 2015 blir året då både redaktioner och regeringar, särskilt de feministiska, inser vikten av ett systematiskt arbete för jämställda medier och vidtar åtgärderna som världens kvinnorättsaktivister väntat på i 20 år.

Eller som Unesco och GAMAG säger i sin slogan: ”Yes we must!” 

Maria Edström
medieforskare och lärare på JMG, Göteborgs universitet. Koordinerar den svenska datainsamlingen till Global Media Monitoring Project för det mediekritiska nätverket Allt är Möjligt

Jenny Rönngren
redaktionschef på nättidningen Feministiskt Perspektiv och samordnare i RIPVG, internationellt nätverk för journalister med ett genusperspektiv