Liten mångfald på ledarsidorna
Det är få kvinnor som är chefer på tidningarnas ledarsidor. Ännu färre har namn som inte är svenskklingande. Det visar en undersökning av cirka 75 svenska dagstidningar som vi gjort.
Skulle till exempel debatten om Sverigedemokraterna se annorlunda ut om cheferna på ledarredaktionen inte var vita svenska män?
Förra året gjorde vi en undersökning av vilka som fick framföra sina åsikter på fyra av Sveriges främsta debattsidor (Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Göteborgs-Posten). Den granskningen visade att det framför allt var män med svenskklingande namn och hög position som kom till tals på dessa fora. Det var en begränsad undersökning, men den gav ändå en fingervisning om hur det ser ut i samhället. Vi frågade oss vilka frågor vi missar i den svenska debatten om det framför allt är den här gruppen som hela tiden tillåts framföra sina åsikter. Är det inte stor risk att det blir underskott i demokratin, frågade vi oss. I Sverige är vi väldigt stolta över vår demokrati, men undersökningen visade att det faktiskt inte är alla som hörs i debatten.
I år har vi tittat på vilka som har olika positioner på olika dagstidningar i vårt land. De funktioner vi har undersökt är chef/ansvarig för ledarsidorna, debatt eller insändarsidor och chef eller ansvarig för kulturdelen. De här personerna har stort inflytande över vilka åsikter som kommer fram i tidningen.
Vår nya undersökning visar samma underskott på kvinnor och människor med icke svenskklingande namn som debattsidorna hade. På ledarsidorna och debattsidorna är det framför allt de svenska männen som innehar chefposter. Av de cirka 75 tidningars ledarsidor som vi har undersökt är det bara tolv som har kvinnliga chefer. När det gäller människor med andra namn än svenska ser det ännu sämre ut – bara en person har inte ett svenskt namn.
På debattsidorna var mångfalden något bättre när det gällde kvinnor. Av 60 dagstidningar som har debattsidor har cirka 30 procent kvinnliga chefer. Däremot var resultatet avseende andra namn än svenska lika uruselt som på ledarsidorna, bara en person hade annat namn än svenskklingande.
Kulturen var ett undantag från de övriga sidorna. Här fanns det fler kvinnliga chefer än män. Av 60 undersökta tidningar hade omkring 30 kvinnliga chefer, fem tidningar hade ett delat ledarskap av kvinnor och män. Kulturen slog också andra rekord i mångfald, tre kvinnliga chefer hade andra namn än svenska.
I en allt mer digitaliserad värld, där alltfler tar del av debatt och åsikter på nätet och även framför sina synpunkter, kanske många anser att det egentligen inte spelar någon roll vem och vilka som innehar olika positioner på tidningar. De anser att tidningarna har spelat ut sin roll. Men fortfarande är det många som läser dagstidningar och en stor del av debatten tar sin början på de tidningar som vi har undersökt.
Återigen har vi alltså kunnat visa att den grupp som har makten över debatten är väldigt homogen. Det är fortfarande männen som har makt över vilka åsikter som får komma fram. Även denna gång måste vi fråga oss vilka frågor det är som inte debatteras när det är de vita medelklassmännen som bestämmer över ordet. Hade Sverigedemokraterna erövrat 20 mandat i riksdagen om mångfalden på ledarsidorna var större?
För det är ju faktiskt så att den grupp som kommer att lida mest av deras rasistiska politik inte kommer till tals här. Det kanske är först när man personligen blir lidande in på bara på skinnet som man reagerar.
Annars kan man ju luta sig tillbaka och tänka att det här drabbar inte mig och min bastuklubb.
Kurdo Baksi
samhälldsdebattör och författare
Heléne Götberg
journalist
