Lasse Sandström: : Hänsyn bättre än provokation

7 februari, 2006

Chefredaktörerna följer den väg som medierna i länder med många invandrare redan har valt. De sätter inte åsiktsfriheten över allt annat i alla sammanhang längre.

Ibland klagas på att det finns för få genuina pub­licister i svensk press. Men i samband med Muhammedaffären i Danmark går det faktiskt att urskilja chefredaktörer som inte alltid väljer den enklaste vägen.

Jyllands-Postens initiativ att publicera tecknade karikatyrer av Muhammed på sin första sida har väckt en storm av protester från hela världen. Men minst lika många ställde sig på den danska tidningens sida.

Svenska ledarskribenter har hävdat att det ytterst är en fråga om yttrandefrihet, några anser till och med att publiceringen var ”en helt nödvändig provokation”.

Det intressanta är att inte alla chefredaktörer håller med om det. Bland dem återfinns Peter Melin på Sydsvenska Dagbladet, Anders Gerdin på Aftonbladet och till exempel Lena K Samuelsson på Svenska Dagbladet, som sagt att hon inte tänkt publicera bilderna, eftersom det skulle uppfattas som en provokation. Peter Melin har skrivit i Sydsvenskan att han ”inte ser teckningarna som en strid för att rädda yttrandefriheten, i så fall hade jag fattat motsatt beslut. Jyllands-Postens publicering uppfattade jag som en provokation som det inte fanns anledning att stödja. Den kan ju både ses som en religiös hädelse och som en politisk markering mot en utsatt grupp”.

Chefredaktörerna följer den väg som medierna i länder med många invandrare redan har valt.

De sätter inte åsiktsfriheten över allt annat i alla sammanhang längre. Respekt för medborgarna och deras trosuppfattning vägs också in i besluten. Något som anses avgörande för en framgångsrik integration av nya medborgare i det mångkulturella samhället. Chefredaktör Nick Carter på Leicester Mercury i Storbritannien är en av företrädarna för den linjen. ”Jag håller med Peter Melin, även om jag inte tycker det spelar någon roll om en grupp är utsatt eller inte”, säger han i ett samtal med mig. ”Jag skulle aldrig pub­licera karikatyrer av vördade personer centrala för någons trosuppfattning. Varför skulle jag det? Samtidigt försvarar jag en konstnärs rättighet att göra sådana bilder och ställa ut dem för någon som vill se dem på ett galleri. Det ligger en skillnad däri som tillåter människor som kan känna sig kränkta att undvika bilderna, och att publicera dem i en tidning – som lägger ut bilderna framför allmänheten.”

Leicester Mercury är den dominerande tidningen i Leicester, en stad av Malmös storlek med ungefär lika många invandrare. Leicester har utmärkt sig för sin lyckade integration av människor med utländsk bakgrund och var den första staden i Storbritannien med en borgmästare med asiatisk bakgrund.

Nick Carter tycker att det vore besynnerligt att inte ta hänsyn till vilka konsekvenser tidningens rapportering får. ”Att inte ta i beaktande konsekvenserna av journalistiken är inte bara en ofruktbar inställning, särskilt för en tidning som vår som så nära förknippas med en geografisk del av landet. Det är inte heller en hållbar uppfattning inför allmänheten och läsarna. Skulle vi inte bry oss om följderna av det vi pub­licerar?” undrar han.

Nyckeln till framtiden ligger kanske i ett utvecklat samspel mellan medierna och medborgarna.

LASSE SANDSTRÖM

fd Sydsvenskan-medarbetare

och redaktör för Tidningen Rosengård

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.

---

Kommentera

Ditt namn *

E-post *

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Comment *

Mer information om textformat

Plain text

• Inga HTML-taggar tillåtna.
• Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
• Rader och stycken bryts automatiskt.

Verifikation av ord * (verifiera genom att använda ljud)

Skriv in bokstäverna som visas i bilden ovan. Om du inte kan läsa dem, skicka formuläret så kommer en ny bild att genereras. Ej versalkänsligt.