Lars-G Holmström: : Hörnfeldt svårartat okunnig
Erik Hörnfeldt, framträder med journalistiskt anslag, bakslug bildbyline och flashigt oläslig namnteckning som en sorts kollega med krönika i Journalisten.Det är olyckligt eftersom hans uppfattning om yrkesmässig integritet och trovärdighet är skandalös, svårartat okunnig och i värsta fall smittsam.
En mediefixare på ett telefonbolag, Erik Hörnfeldt, framträder med journalistiskt anslag, bakslug bildbyline och flashigt oläslig namnteckning som en sorts kollega med krönika i Journalisten.
Det är olyckligt eftersom hans uppfattning om yrkesmässig integritet och trovärdighet är skandalös, svårartat okunnig och i värsta fall smittsam. Det är påfrestande att läsa tramset och samtidigt veta att manipulatören (hans verkliga yrke) sannolikt också får betalt för sina etiska krampryckningar på prestigeladdat utrymme i en tidning som inte godtar att reklam och journalistik är samma sak.
Hörnfeldt ägnar en hel kolumn åt att bekänna att och förklara varför han är med på Alexander Bards degenererade mejllista. Han skriver aningslöst att duktiga journalister klarar att hålla gränsen när de umgås och frotterar sig med makthavare. Och erbjuder, lustigt nog, sig själv som exempel.
”Jag har alltid trivts med att vara insider”, skriver han – en position som redan på Börsen automatiskt ses som suspekt – och andas inte en susning om att det kan störa läsarens tilltro till honom.
bryt
Hörnfeldt signerar sina krönikor med ”chef, Mediatjänster, 3”. Som sådan bortser han från att den bekväma värmen inne hos makten, den trevliga, kändislika tillvaron, den goda maten eller bjudresor – som inte ens kallas mutor – ödelägger trovärdigheten.
Hörnfeldt har receptet: det är enkelt att hantera makthavare, bara man är två, med en sorts djupverkande, infantil dunderhonung. Han minns tiden på Expressen då han och Mats Olsson bevakade Ebba Grön och ABBA. En fick vara hovreporter och den andre skrev det negativa. ”Varken EBBA eller ABBA genomskådade det”, tror han faktiskt fortfarande. De begrep, så klart, och gladde sig kopiöst åt att alltid ha en tönt på landets största tidning som skrev positivt om dem. Mats Olsson slutade skriva om musik för att PR-folk och medieexperter (sådana som Hörnfeldt numera) alltmer blockerade mediekontakterna och omöjliggjorde vettig journalistik.
Redaktioner som till hälften består av slickare är en önskedröm för vilken makt som helst. Till och med för popsnören. Och Hörnfeldt.
chefredaktör för Journalisten 1986-1990
Här hittar du Erik Hörnfeldts krönika: http://journalisten.se/kronika.aspx?article_id=10660
