Gå direkt till textinnehållet

Journalistisk granskning kan stoppa resning för Quick

Okänt blod på mördade Gry Storviks rygg ”synes inte ha behandlats” i domstolen hävdar hans försvarare när Thomas Quick/Sture Bergwall söker resning i målet. Är det riktigt? Nej, det är det inte. I själva verket avhandlades blodet i två dagar i rätten. Vilket framgår av referat från rättegången.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Efter genomläsning av ansökan och jämförelse med referat och egna anteckningar från rätten kan jag konstatera att inget nytt tillförs målet. Däremot görs en mängd uppenbart oriktiga påståenden.

Intressantast är just att jämföra påståenden om vad ”som inte synes ha behandlats” i rätten med vad som faktiskt blev sagt där.

Det nämnda blodet kan tjäna som exempel. Gry Storvik mördades 1985 och Thomas Quick dömdes 2000 för mordet. På kroppen hittades rester av okänt blod. Förutom den nämnda kritiken hävdas att det är ”mycket sannolikt” att blodet ”härrör från gärningsmannen”. Vilket är ungefär vad som sas i rätten. Vi som var där fick veta att det är Quicks blodgrupp, att det inte kunnat DNA-bestämmas och därmed inte kan uteslutas vara Quicks. Liksom att blodet undersökts 1985, 1990 och med Quick som referens 1999. Det har dessutom undersökts med samma resultat även 2010 sedan jag personligen gjort åklagarna uppmärksamma på möjligheten.

Det är riktigt att blodet inte nämns i domen. Banden är återanvända. Det ger Quicks försvarare Thomas Olsson och Martin Cullberg möjlighet att tämligen fritt påstå vad de gör.

Hur kan då påståendena kontrolleras?

Tja, det går ju att läsa tidningen. En titt i Dala-Demokraten från den 27 maj 2000 hade visat att blodet på Grys rygg då var toppnyhet. Därmed faller det som resningsskäl.

En blick i tidningen den 31 maj skulle som resningsskäl diskvalificera även förträngda minnen, falska erkännanden, terapins innehåll, Quicks ständiga ändring av uppgifter och tillgången till tidningar och telefon. Allt avhandlades i rätten. Hur skulle det annars ha hamnat i tidningen?

Utan att ge avtryck i pressen avhandlades dessutom Quicks (o)förmåga att köra bil, vilka som besökt honom och till och med vilka artiklar han fått skickade till sig.

Samtidigt anförs som skäl för resning att rätten inte skulle ha känt till någonting av det här.

Andra påståenden kräver mer kontroll.

I resningsansökan görs stor sak av att det i ett rättsläkarutlåtande fastslås att Gry Storvik avled 12.30 +/- tre timmar samma dag hon hittades. Advokaterna hävdar att det betyder att hon dog mellan 09.30 på morgonen och 14.30 på eftermiddagen. Vilket i så fall vore högst anmärkningsvärt. Åtalet bygger på att hon mördats under natten.

Har utlåtandet gått rätten förbi?

Nej, det har det inte. Vid genomläsning av anteckningar från rättegången hittar jag tidsangivelsen i ett förhör med rättsläkaren Kari Ormstad. Enligt anteckningarna fortsätter hon med att förklara att dödsfallet bör ha inträffat ”på efternatten, morgonkvisten 3-4-5-nånting”. Alltså var även det avhandlat – och därmed borta som resningsskäl.

Som resningsskäl framhålls en artikel i Dala-Demokraten av 7 maj 1997 där mordoffret Trine Jensens namn nämns. Dessutom anges när och var 16-åringen försvann och var kroppen hittades. Det här påstås vara okänt för domstolen och ”nya bevis av betydelse” i resningsfrågan.

Vad som inte berättas är att artikeln är del av ett rättegångsreferat. Den föranleddes av att Quick själv nämnde Trine under Levy-rättegången. Inte heller berättas att huvudartikeln avhandlar både omständigheter som undanröjer resningsskäl och avgörande bevis som aldrig nådde hovrätten i resningsprocessen.

Läsning av referatet från nästa rättegångsdag hade undanröjt falska minnen och falska erkännanden som resningsskäl även i Levy-målet. Just den artikeln innehåller dessutom uppgifter som, om de varit kända för hovrätten, borde ha betytt att resningsansökan avslagits.

Flera uppgifter ur tidningar framhålls nu som resningsskäl. Samtliga kan avfärdas utan vidare i och med att allt som anförs i det avseendet avhandlades i rätten och därmed var känt för domstolen.

Samtidigt visar det här att advokaterna gjort ett noggrant arbete i tidningsarkiven.

Det är ett intressant konstaterande. Det visar att tidningsartiklar kan användas som bevis i rätten. Skulle åklagarna och hovrätten läsa referaten från rättegångarna skulle en rad resningsskäl falla platt. Mina egna anteckningar skulle rasera resten. Jag förställer mig att övriga tidningar som refererade rättegångarna bör ha likartade referat och att en och annan kollega också kan ha noteringar kvar. En del rättegångar finns kanske bandade av radion.

En intressant fråga i sammanhanget är om Olsson och Cullberg i sitt noggranna letade efter artiklar som den av den 7 maj 1997 kan ha missat de som talar mot resning.

Har de läst dem har de i så fall framfört medvetet oriktiga uppgifter i resningsansökan och på så sätt vilselett domstolen. Är det tillåtet enligt svensk lag?

Det här är ett utmärkt ämne för journalistisk granskning. Vad blev sagt i rätten – egentligen?

Placera tidningslägg med referat om blodfläckar, förträngda minnen och annat de påstår sig sakna framför advokaterna och be om kommentar om hur det stämmer med vad de skrivit i resningsansökan. Gör samma sak inför åklagarna och hovrätten. Vilken betydelse får detta i resningsfrågan?

En svårare journalistisk uppgift blir att avgöra om advokaterna slarvat eller om de medvetet lämnar oriktiga uppgifter till hovrätten. Även den uppgiften går att lösa.

Den 27 november 2009 publicerades följande artikel på Newsmill:www.newsmill.se/artikel/2009/11/27/sa-hamnade-lognen-i-quicks-resningsansokan.

Där avhandlas bland annat hur det här ovan så omskrivna blodet på Gry Storviks rygg blivit undersökt och avhandlat i rätten. Exempelvis citeras vad åklagaren sagt i DD 30 maj 2000.

Nu till det intressanta:

Bland kommentatorerna finns advokaten Thomas Olsson. Det betyder med nödvändighet att Olsson redan 2009 visste hur det förhöll sig med blodets avhandling i rätten. Alltså vet han att vad han framför i resningsansökan är oriktigt.

Så här kan resningsansökan plockas sönder, påstående för påstående. Frågan är om viljan finns.

Fler avsnitt
Fler videos