Tipsa Journalisten
Telefon: 08-613 75 00
redaktionen@journalisten.se
annons@journalisten.se
16 augusti, 2011
Det finns en knippe frekvent förekommande utländska namn som praktiskt taget alltid blir felstavade när de dyker upp i svenska medier. Låt mig börja med Hong Kong. Detta ortsnamn, som betyder Den doftande hamnen, har officiellt särskrivits sedan 1926 men det tycks ännu inte våra utrikesredaktioner ha observerat. Eller också gitter man inte ta reda på vad som gäller.
Samma olust inför faktakontroll drabbar också de båda republikerna Azerbaijan och Tajikistan, vars namn alltid misshandlas till outtalbarhet med den totalt omotiverade bokstavskombinationen jdzj och snarlika ansamlingar av konsonanter.
Även här är det bara att slå upp. Azerbaycan (som är den officiella stavningen) rymmer visserligen ett c som ska uttalas j, medan orden tajik och Tajikistan är helt fria från ortografiska komplikationer – kräver blott innantilläsning och avskrivning.
Litet värre är det med de afghanska ortnamnen Mazar-e Sharif och Sar-e Pul i vars närhet de svenska trupperna befinner sig. Svårigheten med dessa båda – och liknande – namn beror på att bokstaven e efter bindestrecket är en uttalad men outskriven enklitisk partikel, en ezafe som sammanbinder attribut med huvudord. Alltså kopplar ihop mazar (grav) med sharif (helig), respektive sar (huvud) med pul (bro).
Märkligast av allt är dock att ingen svensk journalist mig veterligt lärt sig att stava till namnen på två av världens mest medialt omtalade personer: Libyens envåldshärskare och en nyligen skjuten al-Qaidaledare.
Libyern heter kort och gott Qaddafi, eftersom hans namn skrivs med bokstaven qaf. Vilket gör varje stavning med exempelvis Kh eller G till språkligt nonsens.
Den saudiske terroristens namn är bin Laden och ingenting annat. Här är bin en så kallad nasab, det vill säga en patronym som brukar översättas med "son" – alltså fullt jämförbar med svenska namn som Andersson och Svensson. Och Laden, som var en förfader till Usama, betyder ungefär "en person med goda egenskaper".
Den svenska stavningen Ladin är däremot en omöjlighet, som för en arab framstår som en sammansättning av la (nej) och din, vilket är en laqab – ett epitet – som i detta fall betecknar "Gudstro".
Ordet ladin får därmed närmast betydelsen "ateist", är dessutom en med räto-romanskan besläktad dialekt som talas i norra Italien.
I Frankrike transkriberar man, avslutningsvis, efter franskt uttal. Här skrivs exempelvis Putin Poutine, eftersom stavningen Putin uttalsmässigt ligger fasligt nära det franska ordet för "hora".
Det har aldrig någonsin i mänsklighetens historia varit så enkelt att ta fram och kontrollera fakta som nu – i det pågående informationssamhället. Där allt som behövs är ett par musklick och en gnutta noggrannhet. Jämte ambitionen att eftersträva saklighet; något som i lika hög grad även borde gälla för geografiska angivelser.
Den dag svenska utrikesredaktörer börjar konsultera kartboken, så att man slipper att ständigt läsa trams som att Helmand ligger öster om Qandahar, ska jag avge en applåd.
C-J CHARPENTIER
blir ny chefredaktör för Kyrkans Tidning och livsåskådningsmagasinet Amos.
blir ny redaktör för Metros trafik på sociala medier.
Under denna rubrik kommer Journalisten att lägga upp intressanta debatter och skeenden i rörlig form.
Här är den första filmen: Hur självständig är och ska en fackförbundstidning vara från sitt förbund? Frågan är ständigt aktuell. Här har Journalisten lagt upp en debatt som hölls på fackförbundspressens dag i april. Medverkande är Susanna Lindell, chefredaktör för Kollega, Johanna Kronlid, chefredaktör för Arbetet, Liv Bäckström, chefredaktör för Kommunalarbetaren, Jonas Nordling, ordförande i Journalistförbundet, Tobias Baudin, vice ordförande i LO, Louise Gerdemo Holmgren, presschef på Unionen och Torbjörn Bredin, kanslichef på TCO. Debatten modereras av Journalistens chefredaktör Helena Giertta
Journalisten, Box 1116, 111 81 Stockholm
Tel:08-613 75 00
E-post: redaktionen@journalisten.se
Journalisten.se hade 80 000 besök i mars 2013
Magasinet Journalisten har en räckvidd på 35000 läsare. Annonsera
Journalisten är Sveriges äldsta och största medietidning. Prenumerera
Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies
Kommentarer
Det finns 7 kommentar på sidan.
Kommentera
Sansa dig. Det sitter inte journalister till kors och tvärs som gör egna transkriberingar – även om slarv förstås förekommer emellanåt. Och det råder framförallt delade meningar om hur namn ska transkriberas, vilket du ju själv exemplifierar med situationen i Frankrike.
Vad du tycker är “olust inför faktakontroll” handlar helt enkelt om att det inte finns några rätt eller fel i sammanhanget.
I Sverige förs ständiga diskussioner på och mellan redaktioner. Exempelvis föreslår TT-språket stavningen Gaddafi av den libyske ledaren medan Nationalencyklopedin skriver al-Khadaffi och Språkrådet i första hand rekommenderar al-Qadhdhafi. De senare hänvisar i sitt resonemang till ABC News som listar hela 112 olika stavningar av namnet.
Det finns fler skillnader mellan instanserna, till exempel C eller K i Kanada och Mexiko. Och ibland ligger andra skäl än transkribering av ett främmande språk bakom en rekommendation, som i exemplen Burma framför Myanmar.
Vi använder svenska namn på nästan alla länder och ibland även på städer, från Venedig och Peking till Kapstaden. Ibland försvenskar vi namn, som Tingvalla på Island eller Köpenhamn i Danmark. Och ibland tar vi efter ett näraliggande språk och säger Guatemala City i stället för Ciudad de Guatemala.
Inte heller svenska namn är självklara att stava ens på svenska. Ofta moderniseras äldre namn på till exempel kungligheter, även om de själva använde F för V (Gustaf) eller höll sig med latinsk stavning (Gustavus). Och att svenska namn med å, ä och ö stavas annorlunda utomlands är väl ingen nyhet?
Med ovanstående sagt – vad gör Hong Kong eller Hongkong mer korrekt än Xianggang?
Sannolikt förs liknande diskussioner bland kartografer, så delta hellre i diskussionen än att ilsket skjuta hagel från höften.
Jag vet inte hur redaktören har kommit på att den officiella stavningen är “Azerbaycan” – i UD:s handbok Utrikes namnbok (helt fritt tillgänglig på nätet) kan man hitta bara formen “Azerbajdzjan”. Alltså, “det har aldrig någonsin i mänsklighetens historia varit så enkelt att ta fram och kontrollera fakta som nu”, men för vissa av oss är det tydligen inte enkelt nog…
Språk ska man aldrig uttala sig tvärsäkert om.
När det gäller arabiska namn är väl förklaringen att det handlar om tecken vi inte har. Då uppstår situationen att med hjälp av arabiskt uttal, hitta de tecken som överensstämmer på önskat språk.
Där uppstår nästa problem, att t.ex. europeiska språk använder olika bokstäver för samma ljud.
Ytterligare ett problem är politiskt, ska man följa en väl spridd, t.ex. engelsk stavning, då den förmodligen setts av svenska läsare? Eller ska man följa den stavning företrädare för en rörelse, ort, personnamn,… använder? Det blir ett politiskt ställningstagande att följa ena eller andra linjen.
Detta blir än tydligare när samma ort/land har olika namn i olika politiska läger. (Myanmar-Burma, Las Malvinas-Falkland Islands)
Dessutom ska journalister smidigt kommunicera. En i Sverige etablerad beteckning/stavning kan då vara sättet att bli förstådd. (Beijing-Peking. Även här svenska bokstäver på utländskt uttal)
Hur ska vi stava till Danmarks huvudstad? Den officiella danska eller den försvenskade versionen? Hur ska vi stava Kanada och Kalifornien?
Att “ta fram och kontrollera fakta” går ju inte då det finns olika fakta på nätet. Det finns bra argument att välja den ena eller andra stavningen.
C-J, jag sympatiserar med din ambition men träder till (stavningarna) bin Ladins och Gaddafis försvar mot dina dumhetsanklagelser. Arabiska är svårt och du ger en missvisande bild av detaljerna.
Gaddafi är en rimlig stavning utifrån hur den arabiska bokstaven qaf uttalas i Libyen och andra stora delar av arabvärlden. (Se ref nedan.) Den stavningen ska därför inte snäsas bort på ditt vis även om stavningen Qaddafi, som du föreslår istället, har fördelen att den utgår ifrån det som kallas standardarabiska, dvs Arabvärldens gemensamma skrift- och nyhetsspråk.
Det obetonade i:et i Ladin är standardtranskribering av kortvokalen kasra som inte skrivs ut i arabiska. Språkligt bättre än att stava med e, som ofta används för kortvokalen fatha, skulle jag säga, särskilt om man utgår från standardarabiskan. Att det skulle förväxlas med det långa i:et i “din” (“gudstro”), vilket på arabiska skrivs ut likt konsonanter som bokstaven “ya”, framstår som en långt dragen tankegång. Att skillnaden mellan kort och lång vokal är central i arabiska men ofta förlorad i transkribering är en självklarhet för alla som läser bägge alfabeten.
Jag skulle säga att man rimligen kan utgå från standardtranskribering från standardarabiska, men sedan förenkla med hänsyn till svensk läsbarhet. Men även dialektala hänsyn och vedertagna transkriberingar (som bin Laden) är i vissa fall rimliga att ta hänsyn till. På standardarabiska heter bin Ladin inte bin utan ibn, vilket kanske vore överkurs i en svensk tidning.
Kunnig och normerande rådgivning via TT tror jag vore svenska mediers bästa policy.
Den bredare policyfrågan vore om det inte är dags att röra sig från hävdvunna västerländska ortsnamn på Arabvärldens platser, till arabiska. Så skulle Tripoli rimligen kunna skrivas Tarablus.
(Wikipedia om Libyan Arabic: “As is the case with all Bedouin dialects, the /q/ sound of literary Arabic is realized as a [?], except in words recently borrowed from literary Arabic.”)
Som sagt, arabiska är svårt och jag reserverar mig för egna fel, som jag gärna i så fall ser kunnigare personer påpeka.
Jag håller just nu i handen en bok skriven av Muammar Al Qathafi, “The Green Book”.
Namnet står i guld på omslaget.
Under texten på baksidan där Muammar Qathafi förklarar sin filosofi, undertecknar han med The Publisher.
Alltså heter libyern, i alla fall enl sin egen uppfattning, Muammar Al Qathafi. Inget annat.
Muammar Al Qathafi är vad libyens ledare kallar sig själv. Det är namnet han anger på bokomslaget till sin publikation “The Green Book”
Det här måste vara den sämst underbyggda debattartikeln i Journalistens historia. Men visst är det djärvt att ge sig in i diskussionen utan någon som helst kunskap i arabisk transkribering… För övrigt brukar väl TT följa riktlinjen att överge gängse transkriberingsregler om man vet hur personen själv stavar sitt namn med våra bokstäver. Därför borde väl “Muammar Al Qathafi” vara den korrekta stavningen? TT använder ju till exempel stavningen “Mohamed ElBaradei” (för den egyptiska politikern) i strid med sina egna regler eftersom det är så han skriver sitt namn.