Journalister stavar ofta fel på utländska namn
Det finns en knippe frekvent förekommande utländska namn som praktiskt taget alltid blir felstavade när de dyker upp i svenska medier. Låt mig börja med Hong Kong. Detta ortsnamn, som betyder Den doftande hamnen, har officiellt särskrivits sedan 1926 men det tycks ännu inte våra utrikesredaktioner ha observerat. Eller också gitter man inte ta reda på vad som gäller.
Samma olust inför faktakontroll drabbar också de båda republikerna Azerbaijan och Tajikistan, vars namn alltid misshandlas till outtalbarhet med den totalt omotiverade bokstavskombinationen jdzj och snarlika ansamlingar av konsonanter.
Även här är det bara att slå upp. Azerbaycan (som är den officiella stavningen) rymmer visserligen ett c som ska uttalas j, medan orden tajik och Tajikistan är helt fria från ortografiska komplikationer – kräver blott innantilläsning och avskrivning.
Litet värre är det med de afghanska ortnamnen Mazar-e Sharif och Sar-e Pul i vars närhet de svenska trupperna befinner sig. Svårigheten med dessa båda – och liknande – namn beror på att bokstaven e efter bindestrecket är en uttalad men outskriven enklitisk partikel, en ezafe som sammanbinder attribut med huvudord. Alltså kopplar ihop mazar (grav) med sharif (helig), respektive sar (huvud) med pul (bro).
Märkligast av allt är dock att ingen svensk journalist mig veterligt lärt sig att stava till namnen på två av världens mest medialt omtalade personer: Libyens envåldshärskare och en nyligen skjuten al-Qaidaledare.
Libyern heter kort och gott Qaddafi, eftersom hans namn skrivs med bokstaven qaf. Vilket gör varje stavning med exempelvis Kh eller G till språkligt nonsens.
Den saudiske terroristens namn är bin Laden och ingenting annat. Här är bin en så kallad nasab, det vill säga en patronym som brukar översättas med "son" – alltså fullt jämförbar med svenska namn som Andersson och Svensson. Och Laden, som var en förfader till Usama, betyder ungefär "en person med goda egenskaper".
Den svenska stavningen Ladin är däremot en omöjlighet, som för en arab framstår som en sammansättning av la (nej) och din, vilket är en laqab – ett epitet – som i detta fall betecknar "Gudstro".
Ordet ladin får därmed närmast betydelsen "ateist", är dessutom en med räto-romanskan besläktad dialekt som talas i norra Italien.
I Frankrike transkriberar man, avslutningsvis, efter franskt uttal. Här skrivs exempelvis Putin Poutine, eftersom stavningen Putin uttalsmässigt ligger fasligt nära det franska ordet för "hora".
Det har aldrig någonsin i mänsklighetens historia varit så enkelt att ta fram och kontrollera fakta som nu – i det pågående informationssamhället. Där allt som behövs är ett par musklick och en gnutta noggrannhet. Jämte ambitionen att eftersträva saklighet; något som i lika hög grad även borde gälla för geografiska angivelser.
Den dag svenska utrikesredaktörer börjar konsultera kartboken, så att man slipper att ständigt läsa trams som att Helmand ligger öster om Qandahar, ska jag avge en applåd.
C-J CHARPENTIER
