Journalister – en kreativ klass?

Manuell Castelles teorier om nätverkssamhällets framväxt som utkom 1996 verkar aldrig avta i relevans utan snarare bara öka. Det är i dag svårt att inte hålla med om att vi verkligen lever i en tid i vilken informationen har blivit själva råvaran. Men uppstickaren och ekonomen Richard Florida har de senaste åren ofta figurerat i den kulturpolitiska debatten. Florida menar att det i stället är kreativiteten som är drivkraften i ekonomin, så viktig att Florida talar om en framväxande kreativ klass. Eftersom kreativiteten är drivkraften bakom den ekonomiska tillväxten menar Florida också att den kreativa klassen är samhällets dominerande klass. Floridas teorier är ständigt ifrågasatta men har samtidigt kramats sönder av stadsutvecklare runt om i Europa. Den kreativa klassen består enligt Florida av alla vars kreativitet är huvudingrediens i arbetet. Konstnärer, forskare, arkitekter och kommunikatörer är några exempel. Oavsett hur stor vikt kreativiteten egentligen har i vår ekonomi så får man ge Florida rätt i att en ny typ av kreativ medborgare på senare år tagit mer plats i offentligheten och ibland även format denna. En medborgare som passar väl in i dagens krav på flexibilitet, anställningsbarhet och entreprenörskap. Frågan är, hör också journalisten till denna nya sociala klass (samhällets dominerande!)?

Den stora journalistundersökningen från 2010 talar för ett sådant påstående. Enligt undersökningen säger sig en majoritet av journaliststudenterna på landets högskolor ha valt journalistyrket på grund av just dess kreativitet och flexibilitet. Journalismen som ideologi verkar alltså ha fallit tillbaka och lämnat utrymme för helt andra ideal. Under ett studiebesök på studion Södra Esplanaden i Lund finner jag ett exempel på ett ideal som talar för journalistiken som kreativ klass.
Södra Esplanaden är en kreativ studio där olika kommunikationsföretagare jobbar under samma tak. Deras lokal och verksamhet förkroppsligar alla fördomar om hur ett kreativt kontor anno 2012 bör se ut. Den svarta tavelfärgen, sittpuffarna och de vita väggarna utstrålar lekfull kreativitet och entreprenörskap. På Södra Esplanaden jobbar journalister tillsammans med kommunikatörer, copywriters, art-directors, redigerare m.m. Södra Esplanaden kan ses som ett svar på den osäkra arbetsmarknad många journalister tvingas ut i men säger samtidigt något om en ny journalistisk roll. En roll där entreprenörskap, nätverkande och kreativitet är huvudkomponenter i både livsstil och yrke. Egenskaper som stämmer väl in i den kreativa klass Florida talar om. På Södra Esplanaden smälter journalistiken ihop med en mängd olika kommunikationsjobb som nätverkar sinsemellan.
Journalisten har här blivit en företagare som säljer en journalistisk produkt.

För Florida är avsaknad av arbetstrygghet, som ju är utbredd hos journalister, inget negativt utan snarare något positivt. Kreativa människor byter bort sin arbetstrygghet mot autonomi och sin kreativitet mot pengar. Det handlar om kreativiteten som bytesvara. När man på journalistutbildningen talar om en "journalistisk produkt" lånar man av detta språkbruk och bejakar en utveckling i samma riktning. Flera gånger har vi på journalistprogrammet diskuterat frågan om det är möjligt att jobba som journalist och samtidigt extraknäcka som kommunikatör. En diskussion som vore helt otänkbar för 30 år sedan.
Ovanstående exempel talar om en journalistroll under förändring. Om ett journalistiskt fält (för att tala med Bourdieu) som inte längre bara är beroende av yttre omständigheter utan som flutit ihop med och blivit en del av dessa. Kanske rör det sig bara om en övergående trend, kanske krävs ett påskyndande av den parlamentarisk Presstödskommittens beslut. Eller kanske är det faktiskt så att framtidens journalist kommer att vara helt beroende av sin entreprenöriella förmåga. En journalist cyklande mellan olika uppdrag på sin fixed-gear med korgen full av kreativa produkter. I samklang med och så nära tiden att hen inte längre vet vart hen är på väg.
Martin Wikberg Grissler

Annons