Ida Lindqvist: Dömd med expressfart
Dagens journalistik baseras ofta på fragment, där helheten inte kommer till sin rätt. Det är som ett smörgåsbord där man plockar det smaskigaste. Resterna slängs i soptunnan. Ett färskt exempel är Expressen, som bestämmer sig för att på förhand – utan kritisk granskning – döma en människa utifrån knapphändig information.
Dagens journalistik baseras ofta på fragment, där helheten inte kommer till sin rätt. Det är som ett smörgåsbord där man plockar det smaskigaste. Resterna slängs i soptunnan.
Ett färskt exempel är Expressen, som bestämmer sig för att på förhand – utan kritisk granskning – döma en människa utifrån knapphändig information.
Den 25 oktober publicerar Expressen den första av tre artiklar om ett knarktillslag den 24 oktober. Tre män sitter i dag häktade för grovt narkotikabrott, varav en av dem är Kjell Johansson, i medierna även kallad Grodmansligans ledare. Johansson frigavs i november 2005, efter att ha avtjänat ett åttaårigt fängelsestraff för grovt narkotikabrott.
Eftersom jag är intresserad av svensk narkotikapolitik har jag sedan slutet av förra året haft daglig kontakt med Kjell Johansson. Exakt en vecka innan han greps besökte han Expressen, tillsammans med journalisten Anna Sahlström. Anna Sahlström är väl insatt i Kjells förra fall och de hade arbetat fram en artikel, som pekar på en rad obesvarade frågor kring hans gripande och den juridiska delen av hans fängelsedom. Expressen ville köpa artikeln under förutsättning att den var ”enkel”.
Men Kjell Johanssons fall är allt annat än enkelt. Det kräver tid, engagemang och kompetens. Johansson hade själv valt att just Anna Sahlström skulle hjälpa honom med artikeln. Men vid gripandet nu i oktober kontaktade Expressen aldrig henne, för att ta reda om hon hade någon viktig information om Kjell Johansson och hans fall.
Däremot publicerar tidningen snabbt tre artiklar, som tyvärr inte överensstämmer med varandra.
Den 25 oktober skriver Expressen: ”10.50 i går förmiddag slog polisen till. De tre männen greps i södra Stockholm i området runt Mälarhöjden. 30-åringen greps med tio kilo amfetamin på sig. Ytterligare två män, utan direkt anknytning till Bandidos, greps. En av de två männen hade också tio kilo amfetamin på sig.”
Den 26 oktober skriver Expressen, under rubriken ”Grodmansligans ledare hade 20 kilo knark – greps med Bandidosbasen”. ”Den ökända Grodmansligans ledare har åkt dit igen. Han greps tillsammans med Bandidos ledare i Stockholm med 20 kilo amfetamin.”
Den 28 oktober skriver Expressen: ”Polisen följde efter två män – en 30-årig man som utpekas som Bandidos president och en 64-årig man” och ”När polisen slog till fanns 14 kilo amfetamin i taxin som de satt i”.
Klockan 12.30 samma dag som Kjell Johansson greps hade han och jag telefonkontakt. Det betyder att gripandet inte kan ha ägt rum klockan 10.50 på tisdagen. Expressen har inte någon aning om när, var och med vem Kjell Johansson greps. I stället för att avvakta med artiklarna tills man har något på fötterna sätter tidningen ihop något som känns bra för stunden. Under fredagens häktningsförhandlingar kommer Expressens reporter fram till Kjell Johanssons bror för att ställa frågor om deras barndom. Brodern svarar då att när han för 15 år sedan – genom Kjell – bad Expressen om hjälp med en artikel om kriminalvården var Expressen inte intresserad.
Det viktiga här är att förstå att det gamla fallet som Kjell Johansson och Anna Sahlström vill lyfta fram har stor betydelse för det som sker nu. Historien påverkar hur en situation eller en människa framställs. Om Expressen hade bemödat sig om att verkligen sätta sig in i det förra fallet hade tidningen haft en bredare, mer sanningsenlig och kanske till och med en helt annan infallsvinkel än de lösryckta bitar som publicerats nu.
Fragmentjournalistik är ett svek mot demokratin. Frågan om Kjell Johansson är skyldig eller inte kvarstår och i väntan på att frågorna ska besvaras är det tydligen fritt fram att fabulera hur man vill.
Min önskan är att chefredaktörerna börjar kräva det som förväntas av tidningarna de representerar. Nämligen en demokratisk och objektiv journalistik. Demokrati är inte enkel och den kommer heller aldrig att bli enkel.
Frilans
