Glasfynd i mat rör sig ofta om manipulation
Efter att ha bevittnat, på längre eller kortare håll, hur Sveriges samlade journalistkår springer som yra höns och skriker "Glas! Glas!", så är det dags att någon faktiskt slår näven i bordet.
Jag tycker inte om att slå näven i bordet, men om ingen annan gör det, så måste det bli jag. Kolleger; många av er har många års erfarenhet, goda utbildningar, är vana vid att lägga ihop två och två, är vana vid att göra research och vana vid att göra rimlighetsbedömningar.
Varför har ni glömt allt det där när det hittas glas i kycklingar och andra matvaror lite varstans?
Begriper ni verkligen inte att den övervägande delen – jag skulle vilja säga allt utom möjligen det första glasfyndet – är manipulerat.
På ett eller annat sätt. För tänk nu efter litegrann. Tänk. Använd huvudet. Det har hittats glasbitar i kyckling från många olika tillverkare och med flera ursprungsländer.
Hur kommer det sig att inga andra länder slagit larm? Rimligtvis bör ju utländsk kyckling inte bara exporteras till Sverige, utan även förtäras i hemlandet. Hur kommer det sig att ingen av de länder Sverige exporterar kyckling till slår larm?
Hur kommer det sig att alla medborgare som hör av sig till olika tipstelefoner (tjäna tusenlappar, tipsa oss!) är sådana som efter noga genomletande hittat glasbitar, alternativt (vilket tycks vara vanligare) av en ren slump (och så vidare) råkade få syn på glasbiten innan de skulle sätta tänderna i maten.
Om det nu vore ett så stort problem, så borde ju andelen medborgare som inte hittar glas i kycklingen vara vida större än de som faktiskt säger sig ha hittat glas helt oförhappandes. Sjukhusen skulle snabbt fyllas av människor med sönderskurna läppar och tungor, med perforerade magsäckar och tarmar, vridande sig i helvetiska plågor med blodet rinnande in- och utvärtes.
Inget av detta har hänt. I stället står en väldig mängd medborgare och säger att de minsann hittat glas i maten.
Frågan är bara; är den som slagit larm alltid identisk med den oskyldige medborgaren? Vet ni då inte att den som slår larm om ett brott och den som begått brottet långt ifrån alltid är olika personer?
Det finns ju så många skäl. Fler skäl nuförtiden när vart och vartannat medium lockar med tipspengar.
Och fler skäl nuförtiden när alla vill stå i rampljuset, om så för en kort sekund, hållande upp en glasbit mot fotografens kamera, vidvinkel, med allvarlig min, enligt fotoformulär 1A. "Allmänhet hittat något konstigt".
I det senare fallet tycks publicitet vara betalning nog. Ta ett djupt andetag, kolleger. Annars kommer ni att känna er väldigt dumma när dammet väl lagt sig.
Jan Ernheimer
journalist i Västerås
