Gisela Soprani: Det räcker att ta betalt en gång
Jag är en grafiker som jobbat 13 år på Sveriges Television. Under många år har jag funderat på upphovsrättens vara eller inte vara. Varför är det självklart att en journalist, en grafiker, en musiker, en scenograf ska ha betalt flera gånger för ett jobb gjort på betald arbetstid?
Jag är en grafiker som jobbat 13 år på Sveriges Television. Under många år har jag funderat på upphovsrättens vara eller inte vara. Varför är det självklart att en journalist, en grafiker, en musiker, en scenograf ska ha betalt flera gånger för ett jobb gjort på betald arbetstid?
Målar du en tavla, designar en bil eller en kaffebryggare får du inga pengar varje gång någon köper denna vara eller tittar på tavlan. Det skulle inte gå att administrera och reglera. Det vet alla. Det är likadant med det som produceras av journalister, illustratörer eller fotografer: mängden av plattformar för publicering gör att detta håller på att bli lika ohållbart.
På min avdelning, SVT Grafiskt Center, finns det en grafiker som skriver musik på fritiden. Han måste vara ansluten till STIM för att få ge ut musik. När han som SVT-anställd skriver vinjettmusik till en produktion, på arbetstid, med full lön, måste denna musik ändå stimmas.
Han får alltså betalt en gång av SVT och sedan varje gång vinjetten visas. Detta går inte att ändra på. STIMs avtal med honom väger alltså tyngre än hans anställningsavtal med SVT.
Jag som grafiker, med samma upphovsrätt, får inget mer än min lön även om vinjetten visas lika ofta, om jag inte aktivt söker pengar från SVTs upphovsrättspott.
SVT behöver dessutom betala för att få lägga ut sitt egenproducerade program på nätet, eftersom det förekommer musik i vinjetten som STIM/upphovsmannen ska ha betalt för.
Jag anser att det man producerar för sin arbetsgivare borde tillhöra arbetsgivaren. Ta bra betalt för det du producerar, en gång, och släpp det sedan fritt. I längden går det inte att försöka kontrollera och reglera var alstren visas och används. De kan komma i orätta händer, javisst, men det kan en bil, en kaffemaskin och en tavla också göra.
Som medlem i Journalistförbundet tycker jag därför att det är olyckligt att det är just upphovsrätten som förbundet kämpar så hårt för. Kanske är det för att jag är en grafiker, som insett det absurda i att försöka stoppa utvecklingen.
