FRA-signaturen en självpåtagen dumstrut
Journalistförbundet verkar på fullt allvar tro att regeringen och svenska myndigheter spionerar på dem via Försvarets radioanstalt. I Journalisten kan man läsa att Journalistförbundet från och med den 1 januari 2009 kommer att påminna om att alla mejl som skickas från förbundet är avlyssnade av Försvarets radioanstalt, FRA. Detta görs med hjälp av en signatur i alla mejl, som lyder:
”Varning! E-post till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA.
Och på engelska:
”WARNING! E-mail to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment.”
Vad säger då de olika beslut som riksdagen hittills antagit? Jo, att ikraftträdandet av lagarna visserligen gäller från 1 januari 2009 men att bestämmelsen om skyldighet för operatörerna som äger tråd att överföra signaler till samverkanspunkter ska tillämpas först den första oktober 2009. Har inte Journalistförbundet förstått innebörden av det?
Före dess kommer helt nya bestämmelser på området högst troligt ha trätt i kraft, i enlighet med den överenskommelse som gjordes under hösten 2008. Den innebär, för att nämna något, tillståndskrav för signalspaning utfärdade av den nya specialdomstolen Försvarsunderättelsedomstolen. Det är alltså bara de avgränsade trafikstråk som domstolen godkänner som FRA ska få tillgång till. I lagen tydliggörs också att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige. Den nya lagen avlövar också, något problematiskt kan man tycka, Säpo möjligheten att lämna beställningar till FRA. I en nationell kontext så har risken för grovt kriminella och terrormisstänkta att bli avlyssnade istället minskat med den nya lagstiftningen.
Det är mycket pinsamt av Journalistförbundet att skylta med sin okunnighet och genom sin kampanj skapa en bild av att en svensk civil myndighet ägnar sig åt massavlyssning. I själva verket rör det sig om en hårt reglerad och avgränsad signalspaningsverksamhet underställd en rad kontrollorgan.
Kampanjen legitimerar de konspirationsteorier om svensk underrättelsetjänst som inte minst frodas i bloggosfären och undergräver förbundets trovärdighet. Lika allvarligt, om inte mer, är tidningsutgivarnas agerande. Här handlar det inte bara om riktlinjer för den egna organisationen utan om en aktiv uppmaning till branschen att använda liknande mejlsignaturer.
Den journalist som använder sig av Journalistförbundets signatur drar också ett löjets skimmer över sig själv. Signaturen har redan smittat av sig bland kollegor. Vad ger det för bild till allmänheten? Den får mejlsignaturer från journalister som insinuerar att staten avlyssnar allt, men ingen granskning om att Sverige med nya lagen får kraftigt begränsade möjligheter att delta i det internationella samfundets kamp mot utveckling och spridning av massförstörelsevapen.
Med den nya lagen påverkas många verksamheter vid en rad civila myndigheter som är beroende av möjligheten att kunna beställa underrättelseinformation från FRA, myndigheter som FMV, FOI och Inspektionen för strategiska produkter. Nu får de inte längre det.
Ponera att någon journalist faktiskt skulle granska dessa verksamheter och följa upp hur den nya lagstiftningen faller ut och samtidigt använder sig av Journalistförbundets kampanjsignatur? Vem skulle ta en sådan person på allvar?
Håller det inte att använda signaturen i ett sådant sammanhang så håller det inte i något.
Marcus Svensson
Ledarskribent
Smålandsposten
