Gå direkt till textinnehållet

Fler röster är inte ett demokratiskt problem

Publicistklubbens ordförande Björn Häger håller inte igen när kommunernas kommunikationssatsningar ska sågas. Diskussionen är viktig, men det blir märkligt när han som ordförande i PK inte har  gjort en grundläggande faktakoll.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Vi börjar där, med påståenden om Gävle kommun.

  • Vi påstås starta en egen tidning. Stämmer inte.
  • Vi påstås ha en redaktion större än Arbetarbladet och Gefle Dagblad. Stämmer inte. Vi har tre anställda som jobbar med berättande innehåll och som är före detta journalister.
  • Vi påstås vara tysta om negativa nyheter som den misslyckade upphandlingen av skärgårdstrafiken och handläggaren på socialtjänsten som raderade barnärenden. Stämmer inte. Allt finns på Gavle .se

Så, nog om Hägers ”faktakoll”. Den talar för sig själv.

Så till vad det egentligen handlar om.

Ska kommuner anställa journalister och syssla med eget berättande? Ja det ska vi. I Gävle har våra förtroendevalda beslutat att vi ska ”stärka Gävlebornas självbild” genom att lyfta ”alla tillgångar och goda exempel”. För att klara uppdraget behöver vi anställa berättande kompetens och så har också skett de senaste två åren.

När vakanser har uppstått har sammanlagt tre journalister anställts som gör nyheter och reportage både i text och film. På så sätt ges Gävleborna ytterligare möjligheter att ta del av vad som sker och händer i Gävle. Detta är inget unikt för Gävle, utan det sker runt om i landet.

Och det behövs, inte bara för att lyfta goda exempel utan också för att ge en bild av vad som sker i områden som inte längre bevakas eller prioriteras av massmedierna. För medierna är inte heltäckande. Inte ens i närheten. Och när redaktioner slimmas alltmer uppstår ett tomrum, och i det tomrummet kliver vi in med ett eget berättande. Då är frågan om vi gör det trovärdigt och ärligt. Och jag anser att vi gör det. Vi är inte okritiska, men vi kan säkert vara mer självkritiska. Det stärker bara vår trovärdighet. Men vi ska inte vara grans­kande, det är mediernas roll.

Vårt arbete utmålas som skamligt eller som ett demokratiskt problem. Det är det så klart inte. Fler röster och fler perspektiv kan aldrig vara ett demokratiskt problem. Och det kan aldrig vara så att det endast är journalistisk mångfald som berikar demokratin.

Alla röster och alla perspektiv har ett värde. Och på samma sätt som massmedierna är vi tydliga när vi är avsändare, och jag är övertygad som att Gävleborna förstår skillnaden mellan de båda.

Och lika lite är det ett problem att massmedierna inte längre har monopol på att skildra verkligheten. Jag tror nog att vi kan dela på det berättande utrymmet.
                                                                             Johan Adolfsson
                                                                             kommunikationschef
                                                                             Gävle kommun

Svar:

Jösses, vilka ömma tår krönikan om kommunernas kommunikation tycks ha trampat på. Tydligt är att vi har olika bild av verkligheten. Men med anklagelser om faktafel får man ha bättre på fötterna.

Adolfsson hittar inga direkta fel, utan väljer i stället att dementera saker jag aldrig påstått.

Det där med egen tidning, var ett referat av hur kritiken formulerats på ledarplats i Gefle Dagblad.

Adolfsson kan kalla en kanin för en hare om han vill, men det framgår tydligt att kommunens ambition är att bygga en redaktion med reportrar  för att efterapa tidningarnas roll.

Jag har inte påstått att Adolfssons ”redaktion” är större än lokaltidningarnas, bara att hans avdelning är på väg mot detta. Jämförelsen hänvisade till GDs granskning.

Det är hårklyveri att avgränsa till ”berättande innehåll”.

Inget av det som kommunen gör kan räknas som ”redaktionellt”. När man anställer reportrar som sätts att skriva propagandatexter om att allt är bra i Gävle byter de yrke. Det är inte journalistik de gör, det är reklam. Gävle kommuns ”reportrar” är tysta om negativa nyheter. Och Adolfsson slirar på sanningen när han påstår motsatsen. Jag gav som exempel att det var tyst om domen mot handläggaren som just då var nyhet i lokalmedierna.

Hur mycket jag än gräver i Gavle.se hittar jag inget annat än en notering från 2013 om att handläggaren anmälts. Texten som publicerats om skärgårdstrafiken är halvt obegriplig, och svår att sortera in under rubriken negativa nyheter.

Adolfsson ser heller inte att utvecklingen kan skapa några problem för demokratin. Där ser vi saken olika.

Det blir ett demokratiskt problem:

  • när kommunen låtsas göra journalistik och blundar för de verkliga problem som finns.
  • när kommunens PR-apparat växer, medan den oberoende granskningen rustar ner.
  • om kommunen undviker journalisternas kritiska frågor och i stället går via egna pravdareportrar.

Och huvudfrågan förblir obesvarad: vad säger skattebetalarna om att skära ner anslagen till bibliotek, skolor och äldrevård för att finansiera en svällande informationsapparat?
                                                                  Björn Häger
                                                                  Publicistklubbens ordförande

PS: Jag tackade ja till att diskutera detta i SVT Debatt, men fick veta att Gävles kommunikationschef avböjt att medverka, så det ställdes in.

Fler avsnitt