Festen tar slut för alla, Elfsberg
Konkurrensen på arbetsmarknaden är hård, liksom arbetsvillkoren som blir allt tuffare. Vi ska kunna mer och ha en bred kompetens för att vi ska kunna göra det jobb som våra läsare förväntar sig av oss.
Det gör vi med kompetens och kunskap, men vi gör det lika mycket genom att förnya perspektivet i kåren och att vi får in representanter från olika samhällsklasser och med olika kulturellbakgrund.
Jag har liksom många en stor respekt för både Josefsson och Elfsberg, båda starka profiler inom SVT, men när Elfsberg gråter ut i kvällstidningarna för att han ska behöva lämna vid 67 års ålder efter mer än 40 år i ett och samma företag undrar jag var hans perspektiv tog vägen.
Har han inte sett kollegorna som går och kommer som vikarier med oschyssta arbetsvillkor och gång på gång hindrats av LAS? Har han inte tänkt på hur deras ekonomiska situation ser ut eller hur stressande deras jobbsituation är? Kanske har de barn, kanske har de det inte. De har i alla fall inte som han och Josefsson sitt på det torra när det gäller ekonomin och funderar nog över när det ska vända för dem.
Kan inte ni som har haft turen att få vara med så länge eller ni andra som får erbjudande om avgångsvederlag vara lite tacksamma? I framtiden kan vi drömma om, men chanserna är små, att anställningsförhållandena är lika goda som ni har haft det fram till i dag och möjligheterna är små att kunna jobba lika länge som ni har gjort i ett och samma företag.
Medieklimatet och mediernas roll förändras och det påverkar våra arbetsmöjligheter, men även om det känns tufft för journalistkåren så finns det något gott i det också. Om journalistkåren förnyas hänger mediernas perspektiv med i vår tid och det gör att vi kan nå ut till fler och göra ett ännu bättre jobb.
Hur spännande och aktuell skulle journalistikens perspektiv bli om alla skulle jobba till de är 100 år bara för att de vill? Tack för allt ni har lärt oss Josefsson och Elfsberg och för jobb vi aldrig kommer att glömma, men festen tar faktiskt slut även för er. TV kommer att leva vidare även utan er. Kan ni inte lämna era anställningar med värdighet och utan pinsamt gnäll? Inte ska väl ni stå i vägen och hindra nya stjärnor att komma fram eller födas. Det är väl ändå dags att någon ser dem, så som någon såg er när ni första gången knallade in genom SVTs dörrar. Det kan ni väl ändå bjuda på?
Nya människor ger nya perspektiv.
Hanna Dockson
i väntan på att börja en ny vikarieperiod
PS 1: Vi vet ju att även om vi pratar om nyanställningar så handlar det inte om de unga utan ofta om de som har slitit på vikariat från och till i flera år innan de blir anställda.
PS 2: Finns det inte en enda kvinna som har utmärkt sig historiskt inom TV och är värda Kristallens hederspris? Stina Dabrowski eller Malou von Sivers är bara några som jag inspirerats av genom åren.
