Gå direkt till textinnehållet

Drönarförbudet hindrar expanderande bransch

I förra veckan (21 oktober) förbjöd Högsta förvaltningsdomstolen (mål nr 78-16 och 4110-15) användning av kameror på drönare förutom för räddningsuppdrag, förebyggande av olyckor och liknande verksamhet.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Förbudet innebär att en hel expanderade, jobbskapande framtidsbransch hindras att leva vidare och utvecklas med rimliga lagar och regler, allt med personlig integritet som försvar och täckmantel för förbudet.

I dag finns cirka tre tusen drönartillstånd godkända av Transportstyrelsen. Jag har ett av tillstånden.

Konsekvensen av detta ogenomtänkta fotoförbud innebär att den kommersiella fotoflygverksamhet jag bedrivit i mer än fem år måste läggas ner, begränsas eller byta inriktning då jag inte längre får använda mina eldrivna extremt miljövänliga, effektiva UAV’er, det vill säga drönare. Varför?

Innan drönarnas utveckling till flygsäkra eldrivna farkoster med högkvalitativa kameror använde jag mig av ”riktiga” helikoptrar att förse mina kunder med de bilder/filmer som efterfrågades. Det finns i stort sett inga begränsningar att flyga och fotografera från en ”riktig” helikopter, bortsett från de områden och byggnander som är klassade som skyddsobjekt. Samma som gäller för drönare.

Att flyga och fotografera folksamlingar, demonstrationer, bakgårdar, lekplatser bostadsområden, lantegendomar, privata hus, företag, golfbanor, badstränder, enskilda personer med mera är helt lagligt och inte begränsat på något vis. Att flyga i en helikopter tankad med skattefri flygbensin, en helikopter som drar minst 60 liter i timmen.  Är miljön helt negligerad nu? Vad är logiken att förbjuda en kamera på drönaren? Blir integritetsintrånget mindre av att bli filmad av en riktig helikopter än från en drönare?

Vad är logiken att förbjuda en helt ny expanderande bransch med ytterst miljövänliga drönare och samtidigt tvinga tillbaka verksamheten till riktiga bensinslukande helikoptrar som ska ”tomgångsköras” i 7-8 minuter före start och ”tomgångskylas” samma tid efter landning och inte minst, ta flygtid på redan trånga flygplatser?

Varför ska jag köra fem mil med bil till och från helikopterflygplatsen, i mitt fall Bromma, när jag kan åka direkt till min uppdragsgivare med drönaren i baksätet?

                      Björn Bergman  
                      fotograf och medlem i Bildleverantörernas Förening (BLF.se)

Fler avsnitt