Det finns ingen opolitisk press

Val av en nyhet är ett politiskt val. Du väljer utifrån tusentals händelser och kommer fram till det fåtal som blir ”nyheterna”. När i stort sett alla tidningar gör samma urval skapas en berättelse om världen och livet. Berättelsen är självklart inte partipolitisk, men den är ideologisk och del i en syn på hur världen fungerar.
Det lustiga är att om man då gör ett annat urval, om man väljer nyheter med en annan paljett… då kallar Ekström det för ”politiserad press”.
Den här självbilden gör journalistiken svag. Alla goda journalister som överraskar oss är politiska. Att kalla Peter Kadhammar ”opol­itisk” är naivt. Eller Maciej Zaremba. Eller Katarina Gun­narsson.
Ingen har en politisk agenda, däremot en syn på vad som är viktigt att berätta och den synen grundar sig i politiska reflektioner.
Om ekonomisidorna i Dagens Industri skulle byta fokus, börja skildra vinstens förstörelse av ekonomin, åtstramningarnas förstörelse av jobben, ja, då skulle Ekström säkert kalla DI politisk. Men så länge tidningens val är ett försvar för motsatsen kallas det ”nyheter”.
Ekström är orolig över om Dagstidningen ETC klarar sig med presstöd och 10 000 prenumeranter som ekonomisk grund. Det är klart att vi kan göra ännu bredare tidning med 30 000 prenumeranter, men det vi har angett är startsiffran. Där vi klarar oss.
En morgontidning kan inte jämföras med en lokal veckotidning, det vill säga de åtta vi gör i dag. De blir av nödvändighet mer kommenterande.
Vår avsikt med morgontidningen är att läsarna ska kunna ersätta sin DN eller GP. Vi tänker inte vara kritiker av andras berättelser, vi tänker vara en berättelse som är sig själv nog.
Nationell veckovänsterpress har litet inflytande. Det beror på små resurser, men också på att den politiska dagspressen aldrig vill öppna och delta i dessa andra berättelser. Det jag skrev om energi för fyra år sedan var då udda och kallades ”alternativt”. I dag är det mainstream. Jag vill nog påstå att många av de nyheter som i dag handlar om krackelerande välfärd och infrastruktur, faktiskt fanns i de små tidningarna några år före.
De var politiska då. De är lika politiska i dag när de går i större medier.
Egentligen tror jag alla journalister vet det här. Men det är ett jobbigt ansvar. Att veta att man är en del i en mediata (för att låna Maria-Pia Boëthius begrepp för medievärlden) gör jobbet tyngre. Bättre att förneka.
Så hur är det med ekonomin? Jo tack, hittills har våra läsare lånat ut 1,5 miljoner kronor på några veckor. Tror någon att DN skulle kunna få det från sina läsare?
Dagspressens kris handlar inte om internet eller om papperstidningens död. Det handlar om maximerad vinst baserad på annonsmarknaden i stället för utgivning baserad på läsares vilja att betala för journalistik. När annonserna minskar fockar man journalister och inför bemanningsföretag. Betald dagspress blir som gratistidningarna: kort, nöjesvinklat, politiker som kändisar och kändisar som politiker. Försök hitta en seriös utrikesjournalistik i dagspressen i dag. Det är bara public service som klarar det, oftast radion.
Jag är förvånad över att journalister så tyst och stillatigande ser tidningarna förstöras. Mindre förvånad över att många som Ekström tycker att försöket att göra en röd morgontidning baserad på läsare och journalistik, inte reklam, är dömt att misslyckas. Om det nu är så lätt varför har ingen gjort det? undrar man.
Kanske för att ”man” hellre vill ha fast tryggt jobb i Bonnierkoncernen?
Det är sant att jag är en motor som hållit igång – i dag nio tidningar. Jag tar gärna emot goda råd från andra som gjort samma sak.
Men jag har lite att lära av den som säger att saker inte går.
Johan Ehrenberg

Läs Andreas Ekströms svar här.

Annons