Debatt behövs om rubriker
Anklagelser om "struntprat" och "konspirationsteori" är knappast några giltiga argument i en seriös diskussion. Särskilt om de förutsätter att man pådyvlar debattmotståndaren åsikter eller påståenden som han/hon inte framfört.
Staffan Sillén sätter den sortens stämplar på mig. Det får stå för honom.
Staffan erkänner – om än i inlindade formuleringar – att rubriken "Facket går med på sänkta löner" inte var en korrekt beskrivning av Metalls avtal. Det är ändå en understatement, för rubriken är en lögn från första ordet. Facket är en generalisering, en abstraktion som inte har gått med på någonting. Metall är bara ett fackförbund bland många. Och det är bara Metall som står bakom avtalet.
För att förstå den antifackliga udden i påståendet kan man fundera över varför Ekot inte valde att beskriva avtalet omvänt, med Metalls motparter i centrum. "Arbetsgivarna går med på ökade kostnader för arbetskraften" hade varit en sannare beskrivning. Avtalet går ju ut på att företagen både avstår från uppsägningar och satsar pengar på kompetensutveckling av personalen. Det lär inte bli billigare, precis.
Med all rätt påpekar Staffan att rubriker inte kan vara "heltäckande beskrivningar av fenomen". Ingen förväntar sig det. Men allmänheten har rätt att förvänta sig att rubriker inte heller är förvrängda beskrivningar av fenomen.
Vidare hänvisar Staffan till att Ekots sammanlagda rapportering gav en korrekt bild av Metalls avtal. Det hedrar i så fall Ekot, och Staffan Sillén i sin egenskap av Ekochef. Men resonemanget haltar. Är den vidare rapporteringen till för att utveckla och fördjupa eller för att rätta till det som hävdats i rubriken?
Den här diskussionen handlar inte om någon struntsak, utan ytterst om mediernas ansvar för den demokratiska opinionsbildningen. Löpsedlar och rubriker formar och påverkar opinionen i långt större omfattning än alla artiklar, inslag, analyser och kommentarer tillsammans. Det beror på att deras genomslagskraft är tusenfalt större. Och potentiellt tusenfalt farligare.
Det behövs en debatt om saken. Staffan Sillén tycks öppna för en sådan. Det är värdefullt, och välkommet.
Carlos Garat
