Bort med ledarskribenterna från SR och SVT

Marcus Perlitz borde kanske ta sig tid att lyssna på P4. Där vimlar det av “vanligt folk” bland dem som intervjuas och på olika sätt kommer till tals i Sveriges Radio.

Äntligen någon som reagerar! Jag tycker att det är ett tecken på medioker journalistik att alltid bjuda in samma kommentatorer, som dessutom så ofta har mer än tillräckligt med eget utrymme i media. Det vittnar om att de som bestämmer vem som ska intervjuas inte har någon koll på ämnena själva. De gömmer sig bakom det som de intevjuade säger, som om de gjorde det i egenskap av att vara någon typ av “experter”. Det är som när Aktuellt-reportrar frågar Anders Borg om hur det ser ut med arbetslösheten eller om EMU-samarbetets framtid och journalistens fråga låter som den är riktad till en oberoende nationalekonom och inte en politiker i regeringsställning! Eller när man intervjuar en bankekonom om konsekvenserna av pensiossystemet och det föga förvånande svaret blir “man ska tänka på att pensionsspara privat i fonder”. Beroende på hur man definierar “vanliga människor” som Perlitz tar upp skulle tyckarna kunna variera utan att det blir som det ibland kan bli i Ring P1; när den som ringer in på några minuter själv inser att hon/han inte har några belägg för sina åsikter. Variation är hälsosamt! Det kryllar ju av personer som har sakkunskaper och erfarenheter som gör dem mycket mer kvalificerade att uttala sig i olika frågor än Wolodarski eller Gröning. I SVT ser man alltför sällan lokala fackrepresentanter, representanter för intresseorganisationer, eller en variation av olika forskare bli intervjuade. Det blir ju också pinsamt att nästan den enda statsvetaren som fick yttra sig i SVT under valrörelsen var den relativt nykläckta statsvetardoktorn Jenny Madestam. Hon fick yttra sig om allt i svensk politik trots att det enda hon har forskat på inom politik är ledarskap, inget annat. Hon har knappt några vetenskapliga publikationer bakom sig och varenda fråga hon får om svensk politik leder hon in på ämnet ledarskap eftersom det är det enda hon kan något om. Även i vetenskapliga kretsar skulle detta ses som klandervärt. Valet av henne som konstant intervjuobjekt är bara ett exempel på dålig research och brist på kontakter hos journalister som i allt större utsträckning målar upp världen som den bubbla de själva verkar leva i. Tack för din artikel Marcus Perlitz!

Håkan Rehn, jag hade självklart förväntat mig massor av kommentarer om att jag borde lyssna på den, och den kanalen, massor av “alibi”, men på 3.000tecken gick det inte att bemöta alla redan i artikeln. Ring P1 fick jag med men inte P4.

Jag är medveten om att sådana kommentarer gör att folk slipper se och bemöta min poäng :) men jag hoppas ju så klart att andra skall ta artikeln på allvar. Och försöka förstå vad jag vill säga. :-)

Läs gärna artikeln en gång till. Jag är inte skribent själv, jag uttrycker mig säkert otydligt, det ber jag om ursäkt för. :-)

Perlitz har helt rätt. Journalistkotterier sitter i sina prestigebubblor och väljer varandra, det är enklast så, det är lätt att bli inskränkt och lat medan man tror man är smart.

Mycket bra skrivet. Kloka ord!

Hej … till er som läser och modererar kommentarerna … :) Har min kommentar kommit fram ? jag skickade en i fredags. :) Eller har ni haft en hektiskt måndag förmiddag och inte hunnit med?

Tacksam för svar!

och nyfiken även på vad andra har kommenterat :-)

Eftersom vi lever i en demokratur är sättet public service agerar på i högsta grad rationellt och förståeligt. Kunskap är en källa till makt och obekväm kunskap som är till förfång för makten osynliggörs.

Vi får lära oss att:

Krig är fred: Sverige “krigar för freden” i andra länder.

Frihet är slaveri: Arbetslinjen gäller, detta beskrivs som den ultimata friheten.

Okunnighet är styrka: det som ovanstående artikel belyser. De invigda “experterna” är de kunniga.

(Orwell 1984)

Jag hoppas att det redan existerande begreppet demokratur slår igenom snart och aktivt börjar användas av medborgarna.

Tack för ditt debattinlägg, angelägnare än någonsin i vår ytliga, snuttifierade samhällsstruktur.

Bra, Marcus! Och det är inget fel på ditt sätt att skriva! Håller med till 100 %.

Sen har jag undrat: får dessa redan mycket högt betalda proffstyckare extra betalt för att sitta i Tv-sofforna? På arbetstid? Nej, Gröning och Melin och Wolodarski – nog av er!

3dcMka <a href=“http://hlzknvlqyqkd.com/”>hlzknvlqyqkd</a>, [url=http://wcaktmqsyolr.com/]wcaktmqsyolr[/url], [link=http://dddvlywbogdr.com/]dddvlywbogdr[/link], rgunubjtrxgf.com/

Marcus Perlitz har helt rätt. Dessa proffstyckares medverkan blir som tillrättavisningar om hur vi ska uppfatta verkligheten. Vi ska anamma deras världsbild. Vilken är ganska snäv, då den missar vanligt folks verklighet. Att journalister intervjuar varann gör saken än värre.

Mycket bra debattartikel! Men varför framgår det inte, över eller under artikeln, vem som har skrivit den?

Journalister ikläder sig tröttsamt ofta rollen som proffstyckare och gärna i frågor som de egentligen saknar kunskap om men är de villiga att låta sina retoriskt putsade argument genomlysas och ifrågasättas? Ja, Journalistens chefredaktör Helena Giertta, jag syftar på dina uteblivna svar i din ledare "Sanslöst åtal" här: http://www.journalisten.se/ledare/sanslost-atal

Nu syns det klart och tydligt att Marcus Perlitz skrivit artikeln. Bra skrivet, Marcus!

Detta verkar vara ännu en av dessa "osynliga uppdateringar" som vi även pratat om i Helena Gierttas ledare "Sanslöst åtal".