Åsbrink gör det lätt för sig
Elisabeth Åsbrink försvarar sig med näbbar och klor. Det är en naturlig reaktion när man ertappas med att snylta på andras arbete. Och nu påstår hon att jag ljuger på samma sätt som Ikeas presstalesman. Jo, jo. Går det inte lite överstyr för henne här? Ljuger jag? Vad skulle jag ha för anledning att göra det? Det jag påstår går ju att kontrollera, och jag vore en idiot om jag gav mig in i den här debatten utan att ha på fötterna.
Så jag vidhåller att allt väsentligt som står i Åsbrinks bok, och som saluförts som ”nya” och sensationella uppgifter, fanns att läsa i min bok som utkom för 13 år sedan. Åsbrinks ”scoop” är att hon hittat den akt som Allmänna Säkerhetstjänsten samlade sin information om Kamprad i. Men innehållet i akten – att Kamprad varit ”nationalrekryt” i Sven Olof Lindholms Nordisk Ungdom, och därigenom varit engagerad i moderorganisationen Svensk Socialistisk Samling, att Ikea-grundaren värvat medlemmar dit samt mottagit NU:s skrift Rätt – framgår redan i min bok. Inget nytt där, alltså. Detta finns dessutom belagt i forskaren Tobias Hübinettes förteckningar av medlemmar i svenska nazistiska och fascistiska organisationer. Jag beskrev också hur Allmänna Säkerhetstjänsten lät öppna och granska försändelser till Kamprad för att sedan låta posten gå vidare till adressaten (sidorna 99-102 i Ingvar Kamprad och hans Ikea).
Vad Åsbrinks bok gör är att den ytterligare bekräftar den fördjupade bild av Kamprads nazistiska förflutna jag gav redan 1998. Och det är ju bra. Men i sak avslöjar hon inget nytt. Därför vidhåller jag att de avsnitt i hennes bok som behandlar Kamprads nazistiska bakgrund marknadsförts under tämligen falska premisser, och recenserats och mottagits därefter. Men jag förstår hennes indignation. Jag satt också i tv-, radio- och tidningsintervjuer med nationella såväl som internationella medier då för 13 år sedan, och nu vill Åsbrink, helt förståeligt, njuta frukterna av sina ”avslöjanden” om Kamprad i Och i Wienerwald står träden kvar. Och då kommer jag och stör.
”Tyvärr är boken rörig, källförteckningen intetsägande och många uppgifter svårkontrollerbara”, säger hon om Ingvar Kamprad och hans Ikea. Ja, de uppgifter som delgivits mig muntligen måste man förstås stämma av med mina uppgiftslämnare. I övrigt finns beläggen hos bl a Riksarkivet. Medan Åsbrink gör det lätt för sig har jag ansträngt mig för att vara detaljerad och mina källor trogen. Många av mina uppgifter är med andra ord enkla att kontrollera – för den som vill och orkar. Åsbrink hör uppenbarligen inte till dem, trots att hon använder sig flitigt av just dessa uppgifter.
Att hon slutligen inte lärt sig stava mitt namn rätt kan tyckas vara en petitess. Men det illustrerar ett större problem, nämligen Åsbrinks nonchalanta och arroganta förhållningssätt till andras källor och uppgifter.
Thomas Sjöberg
Journalist och författare
SVAR:
Thomas Sjöberg.
På vilken sida i din bok står att Kamprad var medlem 4014 i nazistpartiet SSS?
Var står uppgiften att Kamprad hade en akt under rubriken "NAZIST" hos allmänna säkerhetstjänsten?
Var står uppgiften om att Ingvar Kamprad övervakades – och i uppångade brev skryter om att han har värvat "en del kamrater till SSS" och uttalat en förklaring om att han "inom en inte alltför avlägsen framtid skall vara i stånd att insända ett icke föraktfullt antal medlemsanmälningar" samt ”icke vill försaka något tillfälle att arbeta åt rörelsen”.
Slutligen: Var är din intervju med Ingvar Kamprad? Var uttalar han sig – i nutid – om sina känslor för fascistledaren och nazisträddaren Per Engdahl, att han var en stor människa?
Sjöbergs bok finns på tjugosju av landets bibliotek. Jag råder alla intresserade av fakta, sanning, källhantering och sorgliga kollegiala påhopp att leta fram den och kontrollera saken med egna ögon.
Elisabeth Åsbrink
författare och journalist
(Red:Läs Elisabeth Åsbrinks tidigare debattsvar här och Thomas Sjöbergs inledande debattartikel här.)
