Debatt

Utrikesrapporteringen om Iran är vämjelig

27 januari 2010

Svårigheterna att rapportera från Haiti skriver Helena Giertta om i Journalisten (1/10). Reportrarna ställs inför helt nya förutsättningar som ingen kan bemästra eller förutse.

När det gäller rapporteringen från Iran däremot trampar dock svenska medier på i gamla uttjänta banor. Rapporteringen är rent utsagt vämjelig. Den visar också på hur västlig (inklusive svensk) journalistik går hand i hand med makten.

Vi ställer krav på u-världens medier att de skall stå fria gentemot makten, vara oberoende men ser inte hur nära våra egna medier och makten står varandra.

De självklara journalistiska principerna att vara kritisk, att höra båda sidor, att ifrågasätta gäller inte Iran under och efter presidentvalet förra våren.

President Ahmadinejad vann valet. Det ifrågasattes med en gång och ansågs vara resultatet av gigantiskt valfusk. Men ifrågasättandet ifrågasattes aldrig.

Ahmadinejad vann valet med bred marginal. Förekom det då inget valfusk? Det är mycket möjligt, kanske till och med troligt. Men inte i sådan grad att det påverkade utgången. Det hade behövts flera miljoner röster för att han skulle ha manipulerat bort den främste motståndarens – Mousavis - eventuella seger.

Innan valet genomfördes en opinionsundersökning som gav i stort sett samma resultat. Valet gick i stort sett just till väga och Ahmadinejad vann rättvist. 700 000 valkontrollanter från samtliga partier fanns i de 42 000 vallokalerna. Jag har letat efter och väntat på utrikessidorna efter en uppföljning av anklagelserna om valfusk.

I stället framställs den opposition som alltsedan valet demonstrerat och opponerat som de självklara vinnarna, som fått se sig snuvade på en självklar seger. Det är nu en etablerad ”sanning” att Mousavi snuvades på segern och att regimen fuskade.

Men den vinnande presidenten har ett starkt stöd på landsbygden och bland de fattigare delarna av Irans befolkning. Demonstrationerna mot regimen, som mötts med våld, har företagits huvudsakligen i de större städernas medelklass. Är det så att den västerländska journalistkåren känner omedveten men ändå självklar sympati med demonstranterna, som med automatik avspeglar sig i rapporteringen? Jag anser att man bör ställa frågan. I vilken utsträckning spelar våra journalistiska medelklassvärderingar in?

Varför gör man halt när det gäller anklagelserna om valfusk? Varför försöker inte medierna gå vidare? Vågar man inte för att bli anklagad för att gå den iranska regimens ärenden? Det handlar ju om vedertagna journalistisk principer att försöka ta reda på vad som hänt.

Det börjar bli en allt tydligare tendens i väst att demokratiskt valda partier och presidentkandidater som väst inte vill ha ställs i skamvrån, demoniseras, förlöjligas. Fallet Hamas i Palestina är ju ett annat talande exempel. Vad är våra högstämda deklarationer om demokrati egentligen värda när det kommer till kritan. Och vilket ansvar tar vi journalister?

Efter valet i Iran har det hållits val i Kazakstan, Kirgizistan, Gabon och Mauretanien. I samtliga länder har valen betraktats som rena farser. Kandidater har dragit sig tillbaka (de som inte fängslats) med motiveringen att valen redan från början varit uppgjorda. I samtliga dessa fall har rapporteringen hållit sig på notisnivå medan den i fallet Iran har bedrivits som ren kampanj.

Men regimen går ju med våld till attack mot sina egna medborgare? Ska man inte rapportera om det? Självklart. Men det ska sättas in i sitt sammanhang. Vilka är det som demonstrerar – är de offer för valmanipulation eller bara dåliga förlorare?

Iran behöver säkert politiska reformer precis som de flesta länder i tredje världen (och även i den rika världen). Men orsaken till kampanjen mot Iran ingår i en strategi som är tydlig sedan lång tid tillbaka. Länder som för en nationalistisk (men inte nödvändigtvis antivästlig) linje demoniseras. Oftast handlar det om oljeländer. Förutom Iran ställs länder som Libyen, Saddams Irak eller dagensVenezuela i skamvrån. Våra medier försöker framställa det som att det är ett led i kampen demokrati-diktatur.

Det är det inte. Det är ett led i kampen mot tredje världens försök att ta kontroll över sina egna naturresurser.

Jämfört med att rapportera från jordbävningens Haiti borde en rakare och mera rättvis rapportering om tredje världen vara en enkel sak när så mycket finns att hämta på nätet. Men ibland undrar man om utlandsredaktionerna har tillgång till internet. Är det fortfarande så att man förlitar sig på västliga nyhetsbyråer.

Under Vietnamkriget skedde en tillnyktrad omsvängning i rapporteringen. Från början var den helt USA-styrd men under krigets slutskede tilläts även vietnamesiska synpunkter komma fram. Man trodde då att utrikesjournalistiken hade lärt sig något för framtiden.

Men den verkar dessvärre vara tillbaka på ruta ett.

Peo Österholm

Tipsa en vän

Kommentera [10]

  1. Mikael Tornwall | 27 jan 2010, 17:01 #

    Peo Österholms debattartikel börjar som ett bara alltför vanligt relativiserande av vissa länders brott mot mänskliga rättigheter och demokratiska principer.
    På något sätt förväntas vi visa förståelse, nästan acceptans, när en del regimer fängslar eller dödar sina politiska motståndare.
    Artikeln antyder sedan att bevakningen av Iran, eller Venezuela och Gaza för den delen, på något sätt är ett led i västs (USAs) kamp om oljan. Det är ganska hårresande att tro att svenska journalister medvetet är en del av denna komplott.

  2. Per Hagman | 28 jan 2010, 01:16 #

    Tja Du P Österholm.
    Min tanke är att nog kom det , som du skriver “Vietnamesiska” synpunkterna , fram.
    Ett krig startades…av vilka?

    Per Hagman

  3. Jurek Hirschberg | 28 jan 2010, 09:46 #

    Peo Österholms tankar om bristerna i svensk – och västerländsk – rapportering om Iran (Journalisten Debatt 27/1) saknar inte sina poäng. Hur utbrett var egentligen fusket vid Ahmadinedjads återval? Kunde det verkligen ha påverkat utgången? Demonstranterna tillhör i huvudsak storstädernas medelklass. Varför glömmer man det starka stödet för Ahmadinedjad på landsbygden? Varför går våra medier inte djupare i sina analyser?

    Det är förvisso bra frågor och de stämmer till en skräckblandad eftertanke: det inhemska stödet för Ahmadinedjad kan vara starkare än man vill föreställa sig, därför är det farligt om detta inte framgår av rapporteringen. Inte nog med att vettvillingen sitter vid makten och har stöd av de fanatiska mullorna, han kan dessutom – om Österholm har rätt – ha majoriteten av Irans befolkning bakom sig. Situationen är alltså farligare än som den framställs i media.

    Men här inser man att problemet kan betraktas från två olika planeter och det är Österholm som har hamnat på den mera avlägsna från både Iran och Sverige. Hans bekymmer är inte att Ahmadinedjad har folkets stöd utan att denne folkligt valde ämbetsman inte respekteras av svenska journalister. Österholm upprörs över att demokratiskt valda partier och presidenter ställs i skamvrån. Den rabiate krigshetsaren och antisemiten Ahmadinedjad skulle alltså få slippa skamvrån ifall det är så att krigshetsen och antisemitismen går hem hos tillräckligt många iranier. ”Våra högstämda deklarationer om demokrati” skulle komma på skam ifall vi betraktar en folkvald fundamentalist som teokratins marionett. Man skulle vara dålig demokrat om man trots Gazabornas massiva stöd för Hamas inte visar respekt för denna terrorstämplade organisation.

    Det är beklämmande att på 67-årsdagen av Auschwitz befrielse behöva påminna en svensk journalist om att Hitler hade folkligt stöd. Den dåliga insikten hos delar av journalistkåren om majoritetsstyrets dilemman och demokratins villkor kan vara ett större bekymmer en den grunda rapporteringen.

    Jurek Hirschberg

  4. Hampus Eckerman | 28 jan 2010, 11:02 #

    Vietnam-kriget startades som sagt av fransmännen och fortsattes sedan av USA. Vad har det med något att göra, Hagman?

    Hirschberg, har inte sett någon krigshets från Ahmadinejad, han har gjort mycket tydligt att Iran aldrig kommer vara de som anfaller något annat land. Israel däremot hotar ständigt med att attackera Iran och konstaterades nyligen ha förfalskat “bevis” om Irans påstådda kärnvapenprogram.

    Irans problem är framförallt att alla partier inte är tillåtna, att folk inte har rätt till full yttrandefrihet och att de styrande nu iscensätter massiva skenrättegångar. Sådant kan inte accepteras, oavsett om en president är folkvald eller ej.

    Sedan ska vi vara försiktiga med Goodwins lag. Hitler har inte ett smack med detta att göra.

  5. Per Hagman | 28 jan 2010, 13:53 #

    # Hampus , dina historiska kunskaper behöver uppdateras:

    Vietnamkriget startade i och med de nordvietnamesiska flottstyrkorna , helt oprovocerade , angrepp amerikanska flottstyrkor på internationellt vatten. Den sk Tonkinincidenten.

  6. Brita Hännestrand | 29 jan 2010, 14:56 #

    Situationen i Iran är inte lätt att greppa utan att man bott där åtminstone några månader, inte på ett internationellt hotell med en pasdar som dörrvakt, utan i nära kontakt med befolkningen och upplevt förtrycket, kontrollen och rädslan.

    Att Ahmadinejad är den allsmäktige Khameneis gullgosse nämns inte men har sannolikt också betydelse för valutgången. Den Khamenei som har sitt finger med i allt och ligger bakom både gatuvåldet mot de oppositionella och sanktionen av tortyr och fängelser. Tydligt är att valet åtminstone varit så pass jämnt att den allsmäktige känt sig nödgad att kliva ur det mörker varifrån han vanligen kontrollerar omgivningen för att gå ut och stödja sin egen kandidat.

    Kampen mellan Ahmadinejad och Mosavi är en inre kamp inom teokratin. Till demokrati är det långt.

  7. Hampus Eckerman | 29 jan 2010, 20:50 #

    Hagman, släppta dokument från USA visar att Tonkin-incidenten var ett fejk. Det förekom aldrig en attack från Vietnam mot USA.

    afp.google.com/artic…

    Så det är snarare du som behöver uppdatera dina kunskaper.

  8. Ahab | 31 jan 2010, 12:53 #

    Peo verkar ha missat alla rapporter om röstfusk som andra journalister sett (ex. sydsvenskan.se/varld…)

    Vem som egentligen hade vunnit valet är väl i sammanhanget inte speciellt viktigt? Efter att ha jämfört med Vietnamkriget borde det inte vara så långt att jämföra med Watergateskandalen, där det f ö verkar som att Nixon skulle ha vunnit utan att fuska. Menar Peo att amerikanska journalister och amerikanska medborgare skulle ha låtit Nixons valfusk passera obemärkt? Att europeiska tidningar inte skulle rapportera om det ens en gång, eller ifrågasätta det?

    Och då går vi inte ens in på våldet som Ahmadinejad utsätter sitt folk för.

  9. Per Hagman | 2 feb 2010, 16:15 #

    Eckerman : Intressant konspirationslänk du har hittat.
    Det som gäller som källa för den militära incidenten i Tonkin är krigsdagboken som skrevs av USA,s flottstyrkechef och kan verifieras av besättningen.
    Slut—- på sub diskussion :

    .
    Per Hagman

  10. Brita Hännestrand | 6 feb 2010, 11:14 #

    Angående rapporteringen om valet i Iran kan dock västerländska media kritiseras på en punkt. Man har fokuserat på valet och först så småningom förstått att under detta låg, redan från början, den mycket viktigare kampen mot mullorna. Till en videosekvens i Youtube redan före valet sjunger sångaren: “30 år av kamp, rest dig och du blir dödad” och folket ropar “Azadi (frihet)”.

    Valet i sig innebar framför allt en möjlighet för oppositionen att gå ut på gatorna. Många oppositionella accepterar inte heller Mosavi, som är en del av teokratin. Mosavi har dock satsat hårt och sannolikt tagit mycket stora personliga risker. Att han vågat detta är i sig ett observandum.

    Folkrörelsen som ligger under de nuvarande demonstrationerna måste ses i förlängningen av revolutionen 1979. Det är ingen ny kamp men den har hittills effektivt kunnat kontrolleras av mullorna fr a Khamenei. Nu har den släppts ut med en beslutsamhet som bara ökar. Folk vill inte längre underordna sig. De som idag bör vara rädda i Iran är det styrande skiktet. Fler avrättningar ökar bara ilskan och beslutsamheten hos folkmassorna. Den 11/2 kommer 31-årsdagen av revolutionen. Man kan förvänta nya stora demonstrationer.

Kommentarer är stängda för denna artikel.