Debatt

Fördomar mot gratistidningar

21 januari 2010

Fördomar mot gratistidningar förekommer titt som tätt i Journalisten. I nummer 15/09 svarar till exempel en facktidskriftsjournalist på frågan vad han önskar sig av medieåret 2010. Han hoppas att guldåren för gratistidningarna är över, med motiveringen: "Angelägen journalistik kräver tid, pengar och kunniga reportrar".

Ska vi tolka det som att vi som jobbar på gratistidningar är okunniga reportrar? Många av oss har arbetat på "fina betaltidningar" innan. Skulle vi alltså – trots flera år i branschen – plötsligt ha blivit sämre yrkesmänniskor?

Visst finns det gratistidningar med usel eller obefintlig journalistik, men det finns också gratistidningar som är betydligt bättre än många betaltidningar.

Om möjligt än värre är det att hävda att gratistidningarnas journalistik inte är angelägen. Gratistidningar når ut också till människor som i vanliga fall inte läser tidningar. Till alla åldersgrupper, etniska grupper och samhällsklasser. Att alla, oavsett ekonomi och läsvana, får ta del av god journalistik och får kunskap om samhället de lever i – är inte det angeläget?

Jag undrar om inte fördomarna mot gratistidningarna (förutom rädslan för konkurrens om annonsörerna) bottnar i avundsjuka – vem skulle inte vilja jobba på en tidning som läses av alla?

Bättre än att önska gratistidningarnas död vore att önska dem större resurser. Vem vet, kanske några av dagens gratistidningsläsare så småningom också får upp ögonen för din "fina betaltidning?

 

 

Lena Gärdemalm

Tipsa en vän

Kommentera [5]

  1. Bo Högborn | 21 jan 2010, 16:08 #

    För tydlighetens skull bör man nog skilja mellan olika typer av gratistidningar, det blir helt fel att bunta ihop alla i en hög. Nu-tidningarna, som du väl arbetar för, är ett exempel på bra gratistidningar med en journalistisk och publicistisk ambition. Själv jobbade jag för en tid sedan på en ganska stor, lokal gratistidning, där det journalistiska uppdraget var att vara glad och positiv och inte skriva något som kunde irritera någon (annonsör). Texternas främsta uppgift var att fylla tomrummet mellan annonserna. Ja, ägarna insåg naturligtvis att det var nödvändigt med ett visst redaktionellt innehåll för att motivera annonsörerna.
    En annan sak: Gratistidningar som delas ut till alla hushåll läses inte av alla, vilket en del försöker göra gällande. En undersökning som SCB gjort på uppdrag av min nuvarande arbetsgivare, Ulricehamns Tidning, visar att det bara är lite drygt en tredjedel av hushållen som läser den totaldistribuerade gratistidningen. Det är lite skillnad på 100 procent och 35.

  2. Razzle | 26 jan 2010, 18:26 #

    Ja, så som mediabranschen, och framförallt tidningsbranschen, utvecklas får nog de flesta journalister kliva av sina höga hästar. Nu handlar det inte om att glänsa, nu handlar det om att överleva.

  3. Lena Gärdemalm | 1 feb 2010, 09:03 #

    Svar till Bo: Tidningen jag jobbar på läses av 73 procent av befolkningen i utgivningsområdet. Och nej, det är inte heller “alla” – förlåt mitt slarviga uttryck- vad jag syftade på var snarare att gratistidningar läses av alla grupper i samhället. Och så drev jag lite med gratistidningsbelackarna också …
    För övrigt håller jag helt med om att man inte kan bunta ihop alla gratistidningar i en hög, lika lite som man kan bunta ihop alla betaltidningar. Det finns bra och dåliga exempel i alla läger, det är inte (det eventuella) priset på tidningen som avgör kvaliteten.

  4. Sune Strand | 7 feb 2010, 19:36 #

    Svart till Bo Högborn:

    Man ska inte kasta sten i glashus!

    Bo Högborn, som numera är chefredaktör på Ulricehamns Tidning, sökte personligen upp mig för ett arbete när gratistidningen STT Svenljunga Tranemo Ulricehamn för två år sedan utökade sitt spridningsområde med Ulricehamns kommun. Han bör ha varit synnerligen medveten om våra publicistiska ambitioner.
    Vi bedriver inte undersökande journalistik och har dessutom alltid varit mycket tydlig beträffande detta. Vår redaktionella policy, som Bo Högborn aldrig ifrågasatte när han jobbade här, är nämligen följande:
    “STT är en gratis lokaltidning för de tre kommunerna Svenljunga, Tranemo och Ulricehamn.
    Tidningen har som syfte att fungera som kommunikationsbärare mellan invånare, företagare, myndigheter och andra verksamma i ovan nämnda kommuner eller dess närområde. Detta sker både i form av annonser och redaktionellt material.
    Redaktionellt ska STT belysa det som händer och sker bland folket i de tre kommunerna: familjeliv, föreningsliv, näringsliv och kulturliv. Vi ska lyfta fram kreativa krafter inom våra ”fyra liv”, både personer och verksamheter.
    Det redaktionella arbetet sker både genom journalistik och genom returinformation. All redaktionell text ska, med få undantag, ha lokal anknytning till STT:s spridningsområde. STT ska även främja debatt med lokalt allmänintresse via debattartiklar och insändare.”

    Att Bo Högborn, som annars är en mycket sympatisk person, kan nedvärdera sina tidigare journalistkollegors arbete genom att kalla det “texter var främsta uppgift är att fylla tomrummen mellan annonserna”, tycker jag är oerhört lågt. Ja rent ut sagt oförskämt!
    Jag vet inte om det är av rädsla för att UT skall tappa fotfäste som Bo Högborn ger sig in i denna debatt. Ulricehamns Tidning har funnits i 141 år. Under större delen helt utan konkurrens, utom under en period då Högborn själv gjorde ett försök att konkurrera med just en gratistidning.

    Beträffande den räckviddsundersökning Högborn hänvisar till så vill jag understryka att STT aldrig har påstått att alla hushåll läser tidningen, utan vi redovisar att tidningen når alla hushåll och kontor i de tre kommunerna. Det gör vi genom att tidningen innehåller samhällsinformation och därför klassas av Posten som “Gruppförsändelse”. En gruppförsändelse når nämligen även de hushåll som tackar nej till reklam.
    Jag har inte tillgång till den SCB-undersökning som Högborn hänvisar till. Men förstår att de siffrorna bör stå för år 2008 i Ulricehamns kommun. Samma år då STT utökade med utgivning i Ulricehamns kommun och från mitten av april även etablerat ett lokalkontor i staden. Vi på STT är medvetna om att vi rent statistiskt får leva med mindre smickrande siffror något år. Men tiden talar för gratistidningar och STT har i sitt tidigare spridningsområde fått klar bekräftelse på att vi gör en tidning som läsarn verkligen tar till sig. Nej vi “mörkar” absolut inga siffror utan deklarera här SIFO/Orvestos siffror från vårt utgivningsområde under en treårsperiod:

    2006 Räckvidd, genomsnittligt nummer, Svenljunga och Tranemo kommun:
    STT 72,5%
    UT 15,4%

    2007 Räckvidd, genomsnittligt nummer, Svenljunga och Tranemo kommun:
    STT 83,8%
    UT 18,1%

    2008 Räckvidd, genomsnittligt nummer, Svenljunga och Tranemo kommun:
    STT 71,9%
    UT 10,4%

    2008 Räckvidd, genomsnittligt nummer, Svenljunga,Tranemo och Ulricehamns kommun:
    STT 49,8%
    UT 42,1%

    Självklart kommer STT:s siffror att öka successivt de närmaste åren i takt med att vi blir mer etablerade i Ulricehamn (se den nivå STT ligger på i de två kommuner där vi varit etablerade i 19 år).
    Noterbart är att UT:s täckning i Svenljunga/Tranemo har dalat från 15,4% till 10,4% på dessa tre mätningar. Alltså en minskning med hela 33%!
    Jag förstår att Bo Högborn, som nytillsatt chefsredaktör, tar till alla knep för att påvisa att konkurrenten är sämre. Hans nya arbetsgivare vill självklart åt samma annonspengar som vi! Men låt åtminstone bli att smutskasta journalisterna!

  5. Bo Högborn | 16 feb 2010, 22:56 #

    Jag vet inte hur intressant det kan vara för andra att läsa om Sune Strands journalistiska ambitioner för Svenljunga & Tranemo Tidning (som jag, väl att märka, inte nämnde vid namn i mitt första inlägg); jag bara konstaterar två saker:
    Ytterst få gratistidningar har ett publicistiskt uppdrag, det som skrivs kan mycket väl vara trevlig läsning, men inte mer;
    Totaldistribuerade gratistidningar hävdar att de når alla hushåll, vilket är en fullständigt ointressant uppgift. Det vore ärligare att redovisa hur många som läser tidningen.
    Och slutligen: Jag smutskastar inte journalisterna, Sune Strand, jag önskar bara att de hade mer meningsfulla uppgifter än att skriva tillrättalagda texter för att göra dina annonsörer glada.

Kommentarer är stängda för denna artikel.