Gå direkt till textinnehållet

Kulturjournalistik på drift i Öresund

Förväntansfull gick jag till Moderna Museet i Malmö för att få veta mer om kulturbevakningen i Malmö respektive Köpenhamn. Jacob Levinsen, musikkritiker från Jyllandsposten och Per Svensson från Sydsvenskans kulturredaktion panelpratade. Inbjudan, speciellt riktad till journalister, kom från Music and Art Around, ett kulturellt öresundskt samarbetsprogram.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Jacob började. Jyllandsposten är en gammal tidigare landsortstidning. Det är först från slutet av 90-talet som de haft tung Köpenhamnsbevakning och därmed etablerat sig nationellt. Som musikkritiker uppmärksammar Jacob evenemang om de har allmänintresse eller är unikt nyskapande med hög kvalitetsnivå. Enbart ett Öresundstema räcker inte. Finns det något speciellt på den skånska sidan som har, eller förtjänar en dansk publik så uppmärksammar Jyllandsposten det menade han.

Per beskrev Sydsvenskans uppdrag som lokalt, regionalt och nationellt. Att tidningens hållning och perspektiv finns med i det nationella kultursamtalet är viktigt. Det finns en Öresundsbevakning, men där ligger ingen tyngdpunkt. För Per särskiljer sig inte Danmark som område att bevaka, minst lika viktig är övrig europeisk kulturdebatt. Billigt, snabbt och lätt är det också att ta sig till Berlin, menar han.

Annons Annons

Chockad lyssnade jag. Hur trist får man vara? Var finns nyfikenheten? Var finns entusiasmen över att befinna sig i, och vara en del av en regional förvandlingsprocess?

Inställningen från Jyllandsposten är något förståelig, medan Sydsvenskans hållning för mig är skrämmande. Sedan bron blev färdig har antalet pendlare ökat från 2 700 till
27 000 och de flesta är svenskar. Skåningar har fått en snabb förbindelse till en huvudstad med dess utbud, resurser och puls. Vi kan gå på kulturevenemang med internationell klass på kvällen och ändå vara tidigt på jobbet nästa dag. Det har vi kunnat i tio år och ännu bättre blir det med Citytunneln. De mest intresserade snokar förstås reda på vad som händer själva, men en daglig tidning som skapar överblick och sammanhang underlättar och stimulerar.

Förre chefredaktören för Sydsvenskan Jan Wifstrand startade affärstidningen Rapidus för näringslivet innan bron var klar, han förstod att en tidning kan bidra på ett positivt sätt och påskynda utvecklingen. Varför ska man inte tänka likadant när det gäller kultur? Integrationen pågår förstås genom att de fysiska förutsättningarna finns, men den kunde bli så mycket snabbare och mer spännande om det kulturella perspektivet fick berika den. En tidnings uppdrag är väl inte ristat i sten?

Eva Grip

Fler avsnitt
Fler videos