Gå direkt till textinnehållet

Fundera på vad ni kunnat göra annorlunda

Martin Jönsson undrar varför jag undvek de narkolepsidrabbade barnen. Jag önskar detta vore lika självklart för honom som det är för mig. Jag ville inte göra dem till slagträ i debatten genom att ta upp hur SvD gjort just detta. Vilket dock på ett belysande sätt tas upp här.  

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Jag har naturligtvis aldrig påstått att Atterstam är en vaccinmotståndare. Hon har bara en klassisk anti-etablissemangshållning som på senare år gjort läkemedelsindustrin och dess lobby till ett rött skynke, vilket fört henne snett inte bara genom hela denna fråga utan också kring exempelvis ”HIV in Europe”-konferensen 2009. I dessa frågor är jag starkt kritisk till hur Atterstam bedriver vetenskapsjournalistik, men jag har ingen ”personlig agenda”. Jag har bara skrivit om detta i två omgångar, som reaktioner på två ensidigt hårdvinklade Atterstamkampanjer, och jag har tidigare undrat om hennes skeva bevakning av H1N1-pandemin möjligen triggats av ett behov att positionera sig mot DN-rivalen Karin Bojs, som hon bedrivit en vendetta mot då hon först försökte få Bojs avstängd från tidningen Science, sedan gick hon ut med spydig kritik mot Bojs doktorshatt vid Stockholms universitet.

Och jag tycker att det är ungefär på den nivån Atterstam skriver sina artiklar i SvD också. De kan tyckas vettiga på ytan, men läs exempelvis den inledande texten från den senaste artikelserien igen.

Fundera över tonen och dramaturgin, över hur cut up-tekniken i blandningen av röster och slutsatser känns mer förvirrande än klarläggande, och så det plötsliga inslaget av en obskyr kandidatuppsats från en okänd statsvetare som därtill får ett märkligt pratminus. Och fundera framför allt – vilket också var en huvudpoäng med min text – över följande: hur kan man publicera en stor artikelserie om H1N1-vaccineringsprojektet och kalla det ”granskning” under den tunga rubriken ”Panikens pris” – och helt, rakt igenom hela serien, undvika den avgörande frågan om belastning på sjukvården? Detta i sig skulle jag kalla den yttersta cynismen och måttet på att ha en ensidig agenda.

Vidare har jag ej heller påstått att SvD försökt mörka SMI:s uppgifter i stort – att siffran ”6 räddade liv” är SMI:s egen framkommer i den allra första artikeln i serien och en gång senare. Det jag tar upp är tidningens intervju med Inger Atterstam själv, där saken verkligen ställs på sin spets och hennes tendentiösa och förvrängande argumentation framstår i all tydlighet.

Tidningen älskar att använda formuleringar i stil med ”som SvD:s granskning visade i tisdags…”, men siffran ”6 räddade liv” och efterspelet i Atterstamintervjun är, menar jag, motsatsen till granskning. I berörda fråga-svar-artikel används ”grävspaden” för att gräva ner fakta.

SvD har ju inte ”granskat” något alls kring antalet räddade liv – man har tagit SMI:s första siffra, utan att ifrågasätta eller ens undersöka hur den räknats fram; för att sedan låta Atterstam, när SMI förklarar hur den räknats fram, varför detta är bristfälligt och varför det tiodubbla är vetenskapligt tillförlitligare, förringa detta, låtsas som om SMI överhuvudtaget inte för något resonemang kring det, och använda formuleringar som att de försöker ”rädda sitt eget skinn”. Hon säger samtidigt också att det hade varit bättre om SMI i stället hade kunna medge sina fel – men nu citerar alltså även Martin Jönsson exakt dessa självrannsakande medgivanden som Atterstam hävdade inte fanns…

Martin Jönsson lyfter avslutningsvis fram att tidningen fått uppskattning för artikelserien från ”medicinska experter, politiker och tunga publicister”. Jag kan bara säga detsamma – även från ”tunga” namn som först uppskattat artikelserien men nu tackat för att ha fått ett fördjupat perspektiv, och från narkolepsidrabbade familjer som tycker att SvD drivit en oärlig och kontraproduktiv debatt. Men framför allt från medicinsk expertis och en stor vetenskapscommunity som länge varit bekymrad över SvD:s och Atterstams bristande förståelse för vad förenklingar och hårdvinklingar i så här svåra frågor kan ställa till med.

Och det var där min text började. SvD har inte minst fått uppskattning från den mörka, växande antivaccinationsrörelsen. Jag förstår att Martin Jönsson inte tar med kända, antivetenskapliga konspirationister som Torbjörn Sassersson i sin lista, men han borde fundera över vad man kunde ha gjort annorlunda för att slippa dennes och andra mörkerkrafters uppskattning.

KJELL HÄGLUND

Läs Martin Jönssons debattinlägg här

Fler avsnitt
Fler videos