Debatt

Okritisk journalistik av Jan Guillou

20 mars 2009

När journalister saknar antirasistisk kompass riskerar rapporteringen om främlingsfientliga partier att bli okritisk, där försök till granskning skapar en plattform för främlingsfientliga åsikter.

Den 8 februari misshandlades Nationell Idags chefredaktör Vávra Suk utanför en partilokal i Rågsved. Tidningen är viktig för Nationaldemokraternas stöd. "Att som svensk nationalist få sina alster publicerade i en dagstidning i dag är i princip omöjligt", menar tidningens redaktion.
Detta är dock på väg att luckras upp.


I Journalisten (3/09) publicerades en debattartikel av Vávra Suk, där partiet framställs som offer för kränkningar av yttrandefriheten.
Att partiledare Marc Abrahamsson deltagit i en attack mot Pridetåget 2003, och därmed kränkt den grundlagsskyddade demonstrationsrätten, samt att medlemmar dömts för misshandel när offren haft "fel åsikter", tycks sakna relevans för beslutet att publicera.
I en enkät som Journalisten skickat ut angående problematiken runt rapporteringen av främlingsfientlighet svarade en journalist att "man ska föra fram främlingsfientliga åsikter och möta dem med fakta".


Detta som bör vara en journalistisk tumregel, sker alltför sällan.
Jan Guillous artikel i Aftonbladet (19 februari 2 009) illustrerar tydligt denna okritiska journalistik. I sitt sökande efter Sverigedemokraternas "svarta kärna" låter han Jimmie Åkesson knyta samman invandring med "att välfärden monteras ner" och att "rättssamhället urholkas", utan att ifrågasätta dessa minst sagt lösa påståenden.
Jan Guillou ställer också en fråga om rapporteringen kring "invandrares brottslighet", för att i nästa fråga knyta an till en gruppvåldtäkt i Rissne - något som måste betraktas som rena passningar till Jimmie Åkesson.
Guillou är väl medveten om att partiet uppskattar publiciteten. "Varje journalistiskt försök att förklara vad de står för blir ett fall framåt för dem", avslutar han artikeln.


Behöver det vara så? Frågan är givetvis inte enkel att svara på.
Även främlingsfientliga partier innehar rätten att föra fram sina åsikter, men när vi inte bemöter deras konstruerade påståenden med fakta ger vi dem en medieplattform för att föra fram sina främlingsfientliga åsikter.
Med detta förlorar vi inte bara vår yrkesheder, utan medverkar även till att deras påståenden om "invandrare" och "svenskar" blir till vedertagna sanningar.

Erik Paulsson Rönnbäck
redaktionsmedlem, Mana

Tipsa en vän

Kommentera [3]

  1. Ramona Fransson | 21 mar 2009, 11:52 #

    En liten väldigt “käck” fråga som alltid borde ställas till Sverigedemokraterna eller andra främlingsfientliga partier är: Anser ni att alla människor som bor på den här planeten ska ha samma rättighet och skyldigheter var de än bor?

    Här skall svaret vara ett litet enkelt “ja”, och om svaret inte är ett litet enkelt “ja”, utan det kommer “Ja men… räcker det för var och en att begripa att något inte stämmer!

  2. Niklas Lindgren | 21 mar 2009, 19:00 #

    Vad jag minns så friades Abrahamsson i hovrätten från att ha deltagit i misshandel. Nd borde dock välja sitt umgänge bättre (precis som demokratiska vänsterdemonstranter borde ta avstånd från AFAs metoder).

    Vad gäller Guillou så var hans beskrivning av sd:s historia överdriven svartmålning och även i andra avseenden var artikeln partiskt negativ snarare än saklig och neutral.

    Om man ska förklara sd:s framgångar måste man peka på faktorer i samhället som har betydelse, annars blir det inte begripligt. Inte Guillous fel om det så leder till frågeställningar som gynnar sd, det är i någon mån oundvikligt.

  3. Roger Svensson | 23 mar 2009, 15:39 #

    Bara samma gamla unkna, totalitära vänster i ny tappning. Låt mig omformulera artikeln en smula så är detta rätt uppenbart:

    ”När journalister saknar antikapitalistisk kompass riskerar rapporteringen om arbetarfientliga partier att bli okritisk, där försök till granskning skapar en plattform för arbetarfientliga åsikter.

    I februari misshandlades en nyliberal chefredaktör utanför en partilokal. Tidningen är viktig för nyliberalernas stöd. “Att som svensk nyliberal få sina alster publicerade på kultursidorna i en dagstidning i dag är i princip omöjligt”, menar tidningens redaktion. Detta är dock på väg att luckras upp.

    I Journalisten publicerades en debattartikel där vänstergrupperingar som AFA påstås kränka yttrande- och demonstrationsfriheten. Att kapitalister ägnar sig åt utsugning och förtycker de arbetande massorna tycks sakna relevans för beslutet att publicera. I en enkät som Journalisten skickat ut angående problematiken runt rapporteringen av arbetarfientlighet svarade en journalist att “man ska föra fram arbetarfientliga åsikter och möta dem med fakta”.

    Detta som bör vara en journalistisk tumregel, sker alltför sällan. Jan Guillous artikel i Aftonbladet illustrerar tydligt denna okritiska journalistik. I sitt sökande efter Moderaternas “svarta kärna” låter han Fredrik Reinfeldt knyta samman socialism med “minskat välstånd” och att “respekten för mänskliga rättigheter urholkas”, utan att ifrågasätta dessa minst sagt lösa påståenden. Jan Guillou ställer också en fråga om rapporteringen kring “kommunismens brott”, för att i nästa fråga knyta an till avrättningar i Nord-Korea – något som måste betraktas som rena passningar till Fredrik Reinfeldt. Guillou är väl medveten om att partiet uppskattar publiciteten. “Varje journalistiskt försök att förklara vad de står för blir ett fall framåt för dem”, avslutar han artikeln.

    Behöver det vara så? Frågan är givetvis inte enkel att svara på. Även arbetarfientliga partier innehar rätten att föra fram sina åsikter, men när vi inte bemöter deras konstruerade påståenden med fakta ger vi dem en medieplattform för att föra fram sina arbetarfientliga åsikter. Med detta förlorar vi inte bara vår yrkesheder, utan medverkar även till att deras påståenden om “vänstern” och “socialister” blir till vedertagna sanningar.”

Kommentarer är stängda för denna artikel.