Debatt

FRA-signaturen en självpåtagen dumstrut

13 januari 2009

Journalistförbundet verkar på fullt allvar tro att regeringen och svenska myndigheter spionerar på dem via Försvarets radioanstalt. I Journalisten kan man läsa att Journalistförbundet från och med den 1 januari 2009 kommer att påminna om att alla mejl som skickas från förbundet är avlyssnade av Försvarets radioanstalt, FRA. Detta görs med hjälp av en signatur i alla mejl, som lyder:

”Varning! E-post till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA.

Och på engelska:

”WARNING! E-mail to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment.”

Vad säger då de olika beslut som riksdagen hittills antagit? Jo, att ikraftträdandet av lagarna visserligen gäller från 1 januari 2009 men att bestämmelsen om skyldighet för operatörerna som äger tråd att överföra signaler till samverkanspunkter ska tillämpas först den första oktober 2009. Har inte Journalistförbundet förstått innebörden av det?

Före dess kommer helt nya bestämmelser på området högst troligt ha trätt i kraft, i enlighet med den överenskommelse som gjordes under hösten 2008. Den innebär, för att nämna något, tillståndskrav för signalspaning utfärdade av den nya specialdomstolen Försvarsunderättelsedomstolen. Det är alltså bara de avgränsade trafikstråk som domstolen godkänner som FRA ska få tillgång till. I lagen tydliggörs också att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige. Den nya lagen avlövar också, något problematiskt kan man tycka, Säpo möjligheten att lämna beställningar till FRA. I en nationell kontext så har risken för grovt kriminella och terrormisstänkta att bli avlyssnade istället minskat med den nya lagstiftningen.

Det är mycket pinsamt av Journalistförbundet att skylta med sin okunnighet och genom sin kampanj skapa en bild av att en svensk civil myndighet ägnar sig åt massavlyssning. I själva verket rör det sig om en hårt reglerad och avgränsad signalspaningsverksamhet underställd en rad kontrollorgan.

Kampanjen legitimerar de konspirationsteorier om svensk underrättelsetjänst som inte minst frodas i bloggosfären och undergräver förbundets trovärdighet. Lika allvarligt, om inte mer, är tidningsutgivarnas agerande. Här handlar det inte bara om riktlinjer för den egna organisationen utan om en aktiv uppmaning till branschen att använda liknande mejlsignaturer.

Den journalist som använder sig av Journalistförbundets signatur drar också ett löjets skimmer över sig själv. Signaturen har redan smittat av sig bland kollegor. Vad ger det för bild till allmänheten? Den får mejlsignaturer från journalister som insinuerar att staten avlyssnar allt, men ingen granskning om att Sverige med nya lagen får kraftigt begränsade möjligheter att delta i det internationella samfundets kamp mot utveckling och spridning av massförstörelsevapen.

Med den nya lagen påverkas många verksamheter vid en rad civila myndigheter som är beroende av möjligheten att kunna beställa underrättelseinformation från FRA, myndigheter som FMV, FOI och Inspektionen för strategiska produkter. Nu får de inte längre det.

Ponera att någon journalist faktiskt skulle granska dessa verksamheter och följa upp hur den nya lagstiftningen faller ut och samtidigt använder sig av Journalistförbundets kampanjsignatur? Vem skulle ta en sådan person på allvar?

Håller det inte att använda signaturen i ett sådant sammanhang så håller det inte i något.

Marcus Svensson

Ledarskribent

Smålandsposten

 

Tipsa en vän

Kommentera [19]

  1. Mikael Börjesson | 13 jan 2009, 17:28 #

    Den enda pinsamma i sammanhanget är Marcus Svensson. Som vanligt är han övertygad om att alla som klagar på överheten är idioter.

    Det finns ett begrepp som kallas “nyttig idiot” och jag tror att övervakningsivrarna har hittat en sådan.

  2. Martin | 13 jan 2009, 21:21 #

    Kära Marcus, det kanske inte är så mycket en konkret konspiration, ett faktiskt avlyssnande, som dessa journalister varnar för. Du tycker inte det kanske är schysst att åtminstone varna för att de som väljer att maila till en journalist löper en högst reell risk att bli avlyssnade eller spanade på?

    Visst är det ingen idé att börja panik-kryptera all sin data, köpa upp sig på anonyma kontantkort och flytta utan att adressändra eftersom det är att överdriva risken, men jag måste säga att du är på gränsen till löjligt naiv som skriver skit om dina kollegor för att de inte delar din tilltro till Pappa Staten.

    Tacka vet jag de seriösa journalister som tar avlyssningsrisken på allvar, och inte tar chanser med sina eventuella informatörer. Jag skulle i alla fall känna mig mycket tryggare med någon som har den varnande signaturen i sina e-mail, än med någon som dig. Tyck vad du vill, men förutsätt inte att alla andra tycker, eller borde tycka, som du gör. Det är bara respektlöst.

  3. Jan Lindgren | 13 jan 2009, 21:53 #

    Marcus Svensson är illa informerad. Med den nya lagen från 1 oktober kommer operatörerna vara skyldiga att tillhandahålla en kopia av sin trafik till staten. Hur stor del av detta väldiga flöde som kommer att styras in till FRA är det fortfarande ingen som vet.

    Förutom meddelandeinnehåll kommer FRA förfoga över stora mängder trafikdata, dvs uppgifter om vem som kontaktat vem. I synnerhet den delen av verksamheten blir även i fortsättningen dåligt reglerad. Marcus Svensson bör förklara hur meddelarskyddet ska kunna upprätthållas med en sådan ordning.

    Journalistförbundet gör helt rätt som varnar. Varje debattör bör också noga läsa Per Agermans analys av FRA-promemorian (frendo.se). Då förstår man bättre vad som väntar, och att det handlar om ett paradigmskifte.

    Den infrastruktur som nu ska byggas upp drabbar oss alla – även ledarskribenter i Småland.

  4. Sammy Nordström | 13 jan 2009, 23:39 #

    Ja, vilka dumstrutar som inte förstått att massavlyssningen inte sker, än. Det är ju 9 månader kvar, så tills dess är det ju ingen fara. Verkligen dumt.

    Dumstrutar är de dessutom eftersom de inte fattat man på FRA, efter att ha massavlyssnat ALL kommunikation, kommer skilja ut vad man enligt reglerna får spara för att därefter godtyckligt sålla ut vad som för närvarande kan vara intressant information. Dumstrutarna förstår ju inte att bara för att man kopplar in sig och har ALL kommunikation flödandes igenom sina system så avlyssnar man ju faktiskt inte allt.

    Och ja, dumstrutar är de eftersom de inte förstått att man bakom lykta dörrar kommer ha “specialdomstolar” som ingen kommer någonsin få veta vad de egentligen håller på med som ska garantera vår integritet. Dessa domstolar som för övrigt ska utses av samma personer som ger FRA deras uppdrag, dvs regeringen.

    Det är ju klart vår integritet kommer vara skyddad bara de som vill göra inskränkningar i den granskar sig själva med en “specialdomstol” och tjänstemän, utsedd av dem själva och något som ingen annan än de själva får insyn i, så kommer integriteten vara säker, eller hur?

    Marcus, har du ens läst vad FRA-lagen innebär? Vet du något om telekommunikation? Det är fortfarande tekniskt omöjligt att avgöra om ett mail ska från och till en svensk eller inte utan att ta en kopia och granska det. Sållningen måste därmed ske efter “avlyssningen” ägt rum. Något annat är inte tekniskt möjligt.

    De 15 punkterna som tillkom efter Federleys krokodiltårar i riksdagshuset är ren pappersexercis som i praktisk mening inte garanterar den personliga integriteten mer än det tidigare förslaget över huvudtaget. De som granskar kommer inte behöva ta hänsyn till någon annan än de som ger FRA sina uppdrag eftersom inte heller någon av kontrollorganen har någon insyn utifrån. Helt och fullt meningslöst är det sett ur perspektivet av en vanlig medborgare. Politikerna kan lika gärna bara ge oss sitt ord på att de inte kommer göra fel.

    Men vad man som FRA-motståndare motsätter sig är först och främst att staten över huvudtaget bereder sig tillgång till samtliga medborgares privatkommunikation utan någon som helst misstanke om brott. Det är vad FRA-lagen innebär, med eller utan 15 punkter av meningslös byråkratisk pappersvändning.

    Samtidigt fortsätter utredningen som påvisar behovet av denna massavlyssning lysa med sin frånvaro. Den totala avsaknaden av terrordåd i både Sverige och våra närmaste grannländer torde vara skäl nog för inte kasta bort den mänskliga rättigheten till fredat privatliv för att bekämpa dem. Men även om vi skulle ha något sådant behov, var är utredningen som talar om att denna sortens massavlyssning är effektivt som medel för att tillfredsställa det behovet? Är det rimligt att lägga 500 miljoner om året på denna verksamhet? Och sist men inte minst, vad tycker folket? Borde inte besluten som fattas i en demokrati utgå från folket?

    Nej du, Marcus. Dumstruten är din.

  5. Sammy Nordström | 13 jan 2009, 23:54 #

    Och förresten, om det inte framgick av mitt tidigare inlägg, så behöver du inte oroa dig för några journalister som granskar FRAs verksamhet och hur deras nya regelverk efterlevs, eftersom det är totalt omöjligt att granska dem. Precis som tidigare kommer deras verksamhet fortsätta att vara hemligstämplad. Fast i och för sig har det inte hindrat en del information från att läcka ut från FRA i alla fall. Ref: www.dn.se/DNet/jsp/p…

  6. Robert Andersson | 14 jan 2009, 00:24 #

    Trafikstråk är ju inte ens ett begrepp, det är bara en bilanalogi.

  7. Niklas Starow | 14 jan 2009, 01:50 #

    Vi tar det punkt för punkt.

    1. Om all digital trafik speglas i realtid till ett statligt verk så spelar det ingen roll om ingen tittar på flödet i realtid, bara det faktum att all trafik speglas innebär att Staten, eller ett statligt verk, tar del av det.

    2. Lagen har trätt i kraft och de kablar som redan står till FRA’s förfogande utnyttjas.
    Eftersom vi inte vet var dessa kablar eller samverkanspunkterna sitter måste vi förutsätta att all trafik övervakas.

    3. Det spelar ingen roll att det står att bara trafik som passerar landsgränsen får övervakas, intrånget i den demokratiska rättigheten att ha sin privata korrespondens skyddad från statlig insyn befinner sig i samverkanspunkten där all trafik speglas och processas.

    4. Data mining (processen FRA använder sig av)är inte effektivt, snarare tvärtom då antalet “false positives” gör att inga träffar som kommer upp kan anses som trovärdiga ur underrättelsesynpunkt, något som ett flertal internationella undersökningar har slagit fast.

    5. Jag har läst igenom FRA-Promemorian och det som slår mig är att på i stort sett varje sida finns undantag, den främsta är “om det inte är av synnerligen vikt för verksamheten”.
    Detta undantag undanröjer i princip alla kontrollstationer och integritetsfrämjande åtgärder, det undantaget tillåter också FRA att genomföra spaning utan föregripande tillståndsprövning och även om en efterhandsprövning stipulerar att spaningen ska förstöras, så finns undantaget “om det inte är av synnerligen vikt för verksamheten” där med.

    Man kan sammanfatta det så här.

    1 – FRA har alltid rätt.
    2 – Om FRA skulle ha fel gäller punkt 1.

    Slutligen.

    Man kan tycka att en journalist iallafall skulle lyssna på rapporter från både den Brittiska(*1) och Amerikanska(*2) underrättelsetjänsten, att ägna sig åt källkritik borde vara ett minimum för att en skribent ska kunna anses som trovärdig.

    Istället väljer Marcus Svensson att obekymrat överlåta sin tidning till att bli ett regeringsverktyg, ett propagandablad.

    *1 www.guardian.co.uk/u…

    *2 news.cnet.com/8301

  8. Jonatan Kindh | 14 jan 2009, 04:32 #

    Men Marcus,
    ett grundläggande konstaterande är att integritetsintrånget sker så fort staten skaffar sig tillgång till trafiken, helt oberoende av vad de faktiskt tittar på. Då är det rätt att påstå att allt övervakas.

    Vidare så införs visserligen inte kravet än. Men det hindrar inte FRA från att använda den trafik de ev. kommer åt idag, således måste vi förutsätta att övervakningen sker redan nu.
    För att påstå något annat utan belägg är väl att ta på sig en dumstrut, eller?

  9. Markus Berglund, tidigare ledarskribent Norrtelje Tidning | 14 jan 2009, 07:56 #

    Marcus Svensson är nog den som behöver läsa lagtexten ordentligt.

    FRA-lagen innebär att ALLA operatörer i Sverige MÅSTE skicka in sina signaler till FRA:s superdator. (För övrigt den kraftigaste i hela Sverige). Där ska FRA sedan scanna igenom avsändare, mottagare och eventuellt innehåll på alla e-post, IP-telefonsamtal samt mobiltelefonsamtal, för att kunna utröna om det tillhör “rätt trafikstråk” eller är skickat/ringt från någon av de organisationer/personer som FRA har rätt att avlyssna.

    Hur kan Markus garantera, till 100%, att samtal/e-post till eller från en journalist inte riskerar att fastna i FRA:s filter, av misstag eller med vilje?

    Kan Marcus Svensson inte GARANTERA detta, bör han inte kritisera Journalistförbundet för att de tar extra försiktighetsåtgärder för att skydda sina och sina kollegors källor.

    Ps. Det är dessutom intressant att Marcus chefredaktör på Smålandsposten kommit till samma slutsats som Journalistförbundet och beslutat sig för att införskaffa ett antal mobiltelefoner med hemlig nummer, för att underlätta känsliga kontakter.

  10. Peter J Olsson, politisk redaktör, Kvällsposten | 14 jan 2009, 16:21 #

    Marcus har en hang-up för FRA, som är svår att förstå. Idén att avlyssningen av svenska folket skulle bidra till terroristbekämpning är mest skrattretande.

    Intressant är att Smålandsposten var emot FRA-lagen i dessa första skepnad, men ändrade åsikt när de första kvalificerande tilläggen kom. Alltså är rimligen den lag som antogs bara precis innanför det acceptablas gräns – från Smålandspostens synvinkel. Att i det läget kraftfullt angripa dem som gränsen snävare för vad staten får göra mot oss medborgare är lite märkligt.

    För journalister borde effekterna på källskyddet bara de vara tillräckliga.
    Journalistförbundet gör helt rätt i att propagera för signaturen i e-post!

  11. Leo | 14 jan 2009, 18:34 #

    Ledarskribent Marcus är upprörd över att hans egna förbund – Journalistförbundet och Tidningsutgivarna – värnar grundläggande demokratiska rättigheter som är essentiella för journalister och andra i en demokrati, såsom källskydd, integritet och rättssäkerhet.

    I det här fallet är det nog Marcus som är ute och reser, särskilt med tanke på att han även förespråkar IPRED-lagen, som avskaffar rättssäkerheten för samtliga användare av internet i Sverige.

  12. Magnus Karlsson, Smålandsposten | 14 jan 2009, 21:40 #

    @Markus Berglund: Om du önskar hänvisa till mina åsikter i framtiden vore jag glad om du kunde hålla det korrekt. Jag har varken skrivit under Journalistförbundets slutsats eller skaffat mobiltelefoner med hemligt nummer. Sådana räcker inte långt.

  13. Peter | 14 jan 2009, 23:46 #

    Niklas Starow, artikeln i Guardian handlar om att man inte genom sociologiska undersökningar kan ringa in några specifika grupper där man kan förvänta sig att finna terrorister, och ännu mindre att ringa in dem på individnivå. Artikeln på CNET drar i samma riktning: Man kan inte med någon vidare träffsäkerhet spåra säkerhetshotande verksamhet genom att försöka finna avvikande mönster i cyberrymden. Artikeln gör dock en tydlig distinktion: ” … they draw a distinction between subject-based data mining (starting with one individual and looking for connections) compared with pattern-based data mining (looking for anomalous activities that could show illegal activities).” Artikeln handlar mycket riktigt enbart om ”pattern-based data mining”.

    På samma sätt som statsvetenskapliga eller sociologiska studier på strukturnivå inte omedelbart kan överföras till individplanet (the environmental fallacy theorem) kan de inte heller överföras till en taktisk eller operativ nivå, möjligen en strategisk. Lägg märke till att ingen av artiklarna handlar om signalspaning.

    Jag instämmer i Marcus Svenssons tes, och vill tillägga att det däremot finns en hel del business intelligence-företag (och Google!) som strävar efter att kartlägga oss – de vill däremot åt våra pengar, vilket folk verkar tycka är ok.

  14. Niklas Starow | 15 jan 2009, 18:36 #

    @ Magnus Karlsson.

    Att skriva under och att komma till samma slutsats är olika saker, införskaffandet av kontantkortstelefoner har du själv berättat om i www.medievarlden.se/…
    Visserligen är det inte hemliga nummer, bara anonyma kontantkortstelefoner
    Men i ärlighetens namn, om det är det enda skyddet ni tänker ha för era tipsare så förstår jag helt plötsligt innehållsrikedomen i övrigt.

    @Peter.

    Att du skriver sociogram med fler ord gör inte din tes mer riktig.
    Artiklarna bekräftar att den sortens data mining som FRA ägnar sig åt endast är effektiv om man redan har en befintlig misstänkt.
    Och då är det ganska lätt att dra slutsatser om det, bland annat att FRA-Lagstiftningen är ett för trubbigt vapen och ineffektivt i jämförelse med klassisk underrättelseverksamhet där man letar efter misstänkta baserat på de aktioner som faktiskt görs istället för att doppa en sked i Viskan och hoppas att man fångar en braxen. (ful fisk)

    Hur du sedan lyckas få data mining att inte handla om signalspaning är helt otroligt, men jag ska snabbt förklara.

    Data Mining = Informationsutvinning.
    Informationsutvinning betecknar sökandet efter mönster i stora datamängder.
    Informationsutvinning kan använda sig av olika tekniker, bl.a. mönsterigenkänning och subjektbaserad igenkänning.

    Den process som FRA och regeringen kallar signalspaning (I FRA-Lagstiftningen) går ut på att känna igen mönster i stora mängder data.
    Detta är vad artiklarna i Guardian och CNET handlar om.

    Bra så eller ska jag förenkla eller ta det mer utförligt?

    Men jag borde inte behöva förklara detta, du säger faktiskt själv att artiklarna handlar om pattern-based data mining, problemet är att du inte verkar förstå att det är detta som regeringen vill att FRA ska pyssla med.

    Sedan har jag hört google-argumentet till leda.

    Att använda sig av Google är frivilligt, FRA’s processande av all digital korrespondens är inte frivillig.

    Ser man inte den fundamentala skillnaden mellan frivillighet och tvång har man ett stort problem.

    Låt mig ge ett kort exempel.

    Vad är skillnaden mellan frivillig sex och våldtäkt?

    Kan du svaret på det kan du även svaret på varför det är skillnad mellan att frivilligt ge Google uppgifter och att staten (genom FRA-Lagstiftningen och Datalagringsdirektivet) genom tvångsmedel tillskansar sig tillgång till all privat korrespondens i digital form.

  15. Markus Berglund, tidigare ledarskribent Norrtelje Tidning | 15 jan 2009, 22:58 #

    @Magnus Karlsson: Ber om ursäkt för den lilla missuppfattningen, men en av anledningarna till att SMP införskaffat anonyma mobiltelefoner verkar ju ha varit FRA-lagen. Du säger själv i en intervju i Mediavärlden 080617:

    “Men det gör att ni också är bättre rustade om FRA-lagen klubbas imorgon? – Ja, solklart.”

    Det var visserligen bara en bisats, andemeningen i mitt inlägg hoppas jag är glasklar ändå.

    @Peter: Det finns visst en hel del företag som vill åt våra pengar, men pengar går att ersätta, förlorad integritet, källskydd och rättssäkerhet är borta.

  16. Marcus Svensson | 19 jan 2009, 11:26 #

    Hur effektiva FRA:s metoder är, är inte riktigt frågan här. Men okej. Är det någon som tror att amerikanerna och britterna slutar spana nu, räck upp en hand!

    Nikas Starow, med din argumentation skulle jag kunna hävda motsvarande sak om dig.
    1 – FRA har alltid fel.
    2 – Om FRA skulle ha rätt gäller punkt 1.

    Det blir ju inte så lite fånigt.

    Och så Peter J Olssons kommentar:

    Vi har aldrig förnekat värdet och nödvändigheten av en fungerande svensk undersättelsetjänst. Däremot var vi initialt bekymrade över bristande insyn och kontroll av FRA:s verksamhet i samband med de första förslagen om kabelaccess. Sedan dess har det som bekant hänt mycket. Nu kanske man istället kan börja tala om en överreglerad kontrollapparat… Om engagemanget i frågan nu ursäktas.

    Så till saken:

    Ägnar man sig åt att driva opinion mot en lag och en myndighet (som SJF, TU och även tidningen Journalisen gör)ikläder man sig rollen som politisk aktör. För en journalist kan det krocka med uppdraget som granskare. Det är så basic att jag nästan rodnar när jag skriver det.

    Sedan kan man ju alltid undra varför det inte varnas för världens alla andra underrättelsetjänster i samma signatur. Eller alla teleoperatörer med tillgång till trafiken. Eller alla it-avdelningar på alla företag och myndigheter med tillgång till personalens datorer och e-postkorgar. Och som Peter förtjänstfullt påpekar så finns ju också “en del business intelligence-företag” på banan. Listan behöver helt klart kompletteras.

    Lycka till med det!

  17. Niklas Starow | 26 jan 2009, 08:48 #

    @Marcus Svensson.

    Självklart kan du använda det argumentet, problemet är att du inte kan styrka att det är det jag förmedlar.

    Jag lade upp det punkt för punkt, själv gör du ett argumentationsfel som kallas för “Argument from authority”.

    Man kan förklara det på detta viset:
    “det är så för att jag jag säger att det är så”

    Man förväntar sig lite mer av en ledarskribent, att ta till så billiga knep är inte speciellt smickrande.

  18. Marcus Svensson | 28 jan 2009, 20:53 #

    Ja, det säger alltså en person (niklas) med följande presentation på sin blogg:

    “Av staten övervakad bloggare”

  19. Peter | 28 jan 2009, 23:53 #

    Niklas Starow, jag vet inte om du eller någon annan läser kommentarer till den här artikeln längre, men jag har knåpat ihop några invändningar:

    “Att du skriver sociogram med fler ord gör inte din tes mer riktig.” Om jag menar sociogram skriver jag det, ordet ger mig inte klambergska panikreaktioner. Artiklarna, och mina invändningar handlar om något annat.

    “den sortens data mining som FRA ägnar sig åt” – antaganden, vad vet du om det?

    Jag föreslår att du skiljer på vad du anser vara etiskt eller juridiskt riktigt å ena sidan och vad som är effektivt å den andra.

    Data mining kan handla om väldigt många andra saker än signalspaning, men – och här upprepar jag mig – den ena artikeln handlar inte om underrättelseverksamhet alls i traditionell bemärkelse, utan om att det inte går att finna några sociologiska markörer för terrorrism. Artikeln försöker slå hål på en del stereotyper. Artikeln i CNET har ett tydligare underrättelsefokus, och jag ska inte säga att man inte kan tillämpa den metodform som där avlivas på signalspanat material, men: Artikeln påpekar som sagt att “pattern based data mining” skulle vara ineffektivt, men säger inget om “subject-based data mining”, och det torde vara i den senare kategorin du finner dina omhuldade sociogram.

    “Den process som FRA och regeringen kallar signalspaning (I FRA-Lagstiftningen) går ut på att känna igen mönster i stora mängder data.” – “Men jag borde inte behöva förklara detta, du säger faktiskt själv att artiklarna handlar om pattern-based data mining, problemet är att du inte verkar förstå att det är detta som regeringen vill att FRA ska pyssla med.” – Regeringen kan inte rimligen ålägga FRA att använda några särskilda analysmetoder.

    “Sedan har jag hört google-argumentet till leda. Att använda sig av Google är frivilligt, FRA’s processande av all digital korrespondens är inte frivillig.”

    Jag betackar mig för liknelser mellan inhämtning och våldtäkt. Du är kanske trött på google-argumentet – personligen tycker jag att det är ganska intressant med en världsomspännande, global koncern som dominerar en viktig del av it-samhället och som dessutom ägnar sig åt både data mining och signalspaning. Eftersom du bifogat en del artiklar tänkte jag rekommendera en:

    www.sfgate.com/cgi

    Jag försöker hålla debatten på en sansad nivå, och skulle uppskatta om du också ville det.

    Må så gott!

    PK

Kommentarer är stängda för denna artikel.