Debatt

Varför ska vi betala fotografer flera gånger?

27 maj 2008

För ett par veckor sedan anlitade jag en hantverkare, för att göra en del förbättringsarbeten i huset. Under arbetets gång fick han hitta kreativa lösningar för att uppnå önskat slutresultat, men så blev det ju också bra.

I dag kan vi passera källardörren utan att riskera att den faller över oss, och det regnar inte längre in i de rum där vi bytte fönster. Det känns rätt okej att man betalt hantverkaren 14 000 kronor för material och arbete. Inte heller den löpande kostnaden varje gång vi använder dörren och fönstrena känns speciellt betungande. Vi är ju trots allt nöjda.

Lät det där lite konstigt? Jo, det kändes konstigt när jag skrev det också, för varför skulle jag betala en löpande kostnad till min hantverkare varje gång jag använder en dörr. Det spelar väl ingen roll hur kreativ hantverkaren har varit. Han ska väl ha betalt för det jobb han utfört.
Men hur är det när du anlitar en fotograf? Ofta är det just det ovan givna scenariot som gäller, där du vid varje användnings- eller publiceringstillfälle får betala på nytt, dessutom baserat på vilken upplaga du ska trycka och i vilket sammanhang.

Jag förstår mycket väl att fotografering är en form av konst (i olika grad beroende på uppdraget så klart), men jag ser däremot inte vad som skiljer detta mot det arbete som min hantverkare lade ner, eller den insats som jag dagligen gör i mitt av arbete som grafisk formgivare. Varken jag eller min hantverkare får betalt per användningstillfälle, eller baserat på hur många som kommer att använda det vi gör, och varför skulle vi?

Jag förvånas över många fotografers syn på sitt eget hantverk. Det råder överlag en övervärdering av den egna insatsen och speciellt om man sätter det i samband med gällande prissättningsmodell.

I dag sitter vi fast i klorna på fotografer som tvingar på oss sina egna produktlösningar eftersom dom ”äger rätten” till bilderna. Jag har till och med hört talas om kommuner i Sverige som inte vill att man publicerar deras pressbilder eftersom det blir så dyrt för dem. Äger min hantverkare fortfarande rätten till ytterdörren? Skulle inte tro det va!

Jag efterlyser duktiga fotografer som vågar byta modell och lämna offerter som bygger på nedlagd tid och inte på ett förlegat upphovsrättstänk. En sådan fotograf hade jag gärna rekommenderat till andra.

Anders Nyman

grafisk formgivare och podradio-pionjär

Tipsa en vän

Nästa: Skydd för alla försvagar medieskydd

Kommentera [45]

Anders Andarve | 27 maj 2008, 11:18 #

Man tar sig för pannan att läsa dessa staplade floskler. Bilden är skyddad enl. URL. Anders Nyman bör nog vara lite mer påläst innan han ger sig ut på okunskapens mark. Vem vill arbeta för honom framöver? Ingen självklart.
Martin Hedén | 27 maj 2008, 11:53 #

Anders Nyman jämställer köpet av en dörr med köpet av ett foto. Ting som ting, båda kräver problemlösning, resonerar han.
Han glömmer händelsevis det spektrum vi har vad det gäller bedömningen av tingens verkshöjd (föreslår han att Picasso borde ha jobbat på timlön?). Men framför allt glömmer han sin egen roll: i ena fallet är han konsument av dörren (han går fram och tillbaka, och tar inte betalt av andra för att de ska få göra det) och i det andra fallet är han återförsäljare av bilden (en handlare som vill komma undan utgifter men gärna själv säljer till så många som möjligt).
Dessutom glömmer han att han faktiskt ofta har möjligheten att köpa multipel användning av ett foto men att detta då kostar betydligt mer än köpet av publicering i ett sammanhang.
Det är helt enkelt en hel del som Anders Nyman inte tänker på och det är ju en beprövad teknik när det gäller att hitta enkla slagord.
Att många människor – inte bara fotografer – tenderar att värdera egna insatser högre än andras, och stundtals allt för högt är givetvis sant. Likaså att upphovsrätten ställs på prov när vi får nya publiceringsplattformar och när medielandskapet förändras. Det finns mängder med frågor att lösa, men den typen av resonemang som Anders Nyman för bör SJF stänga dörren om så snabbt det är möjligt.
Åke Sandström SFF | 27 maj 2008, 15:08 #

Dumt skrivet Anders Nyman. Källardörrar är inte skyddade av upphovsrättslagen. Jämförelsen haltar. Du borde veta bättre.
Det tog oss fotografer ca 15 år att få ett vettigt skydd i upphovsrättslagen, URL för vårt arbete. Alla inblandade parter även grafiska formgivare, tidningar, bokförlag m.fl. fick yttra sig i frågan. Allt vägdes in. Till sist antog Sveriges Riksdag den 1 juli 1994 lagen där fotografi också inkluderades. Så är det och jag tycker att du också skall respektera det digra arbetet från alla inblandade. Det var inget havsverk.
Åke Sandström ordf. Svenska fotografers förbund.
Stéfan Estassy | 27 maj 2008, 17:43 #

Jag hade tänkt gnälla, svärra och spotta men tidigare kommentarer säger exakt det jag ville säga, men på ett mer sansat sätt.

Min lust att fotografera dör alltid lite när jag ska behöva ‘debattera’ om såna frågor med oförstående kunder.

Anders N, är du egenföretagare eller anställd?
Gun-Inger Arvidsson | 27 maj 2008, 18:45 #

Det var underligt skrivet. Vet du att det finns tidningar som inte betalar en enda krona för bilder? Men de vill gärna ha bilderna om de får dem gratis.
Pawel Flato | 28 maj 2008, 15:25 #

Jag kan jobba åt Anders Nyman. Fast pris och obegränsad användningsrätt.
Jag debiterar 14 000 kr per bild, OK?
;-)
mia karlsvärd | 29 maj 2008, 14:24 #

Det är det som är grejen.
Att den där dörren du har betalat för, är svår att bära med sig när du ska öppna en ny dörr. Ytterdörren, bildörren, dörren till jobbet, till gymmet……
Vi har vår upphovsrätt för att få betalt varje gång någon använder vår specifika dörr, oj då, bild menar jag :)

Det du föreslår innebär ju att varje fotografs bilder skulle kunna användas hursomhelst utan kontroll.

Alltså bilden som någon tagit på dig och din dörr, kan ju sedan användas i reklam för att sälja din magnifika dörr utan varken din eller fotografens tillåtelse.

Visst kan vi byta (dörr) modell, och lämna en offert på detta.

Men då mot rimlig ersättning för att om och om igen kunna använda dörren (oj, bilden)

Mia Karlsvärd
Ordförande i PFK Sverige
Anita Johansson | 29 maj 2008, 15:51 #

Anders, jag förutsätter att det är ok om vi kommer och använder din dörr när andan faller på eftersom den redan är betald enligt timarvode och därmed kan användas lite hur som helst av vem som helst?
Peppe Arninge | 30 maj 2008, 10:34 #

Speglar inte Anders Nymans otroligt dumma debattinlägg tidsandan – att det är OK att använda bilder lite hur som helst, utan en tanke på att vi fotografer faktiskt ska kunna leva på intäkterna från desamma? Tyvärr är Herr Nyman inte ensam om att ha dessa märkliga åsikter. Jag stöter på dem gång på gång. Dessvärre tror jag att vi fotografer måste inse att Anders Nyman inte är unik. Han är ett barn av sin tid, ivrigt påhejad av en stor del av tidnings-Sverige, vars åsikt verkar vara att man kan köpa in vad som helst via femsiffriga telefonnummer och MMS. Det är alltså tidningarna som är den stora boven, och som skapat detta underliga förhållningssätt till allas vårt leveröd. Mitt tips är att förbanna alla dessa läsarbilder och ta en rejäl debatt. Gärna i både PFK:s och SJF:s regi. Samtidigt kunde ju Anders “Dörren” Nyman bjudas in som moderator, för att på så sätt få fart på debatten.
Elisabeth Edén, frilansfotograf | 30 maj 2008, 11:02 #

Mitt i prick o huvudet på spiken…Anita!
Anders "Dörren" Nyman | 30 maj 2008, 16:37 #

Jag känner mig nu inspirerad att kommentera alla dessa inlägg. Inte visste jag att det skulle väcka sådana känslor. Där ser man!
Det intressanta är hur man likställer upphovsrätt med betalningsrätt. Och kanske är det formulerat så i URL. Jag vet inte för jag har inte läst den från pärm till pärm som ni verkar ha gjort.
Jag ställer mig absolut inte negativ till att en fotograf har upphovsrätt till en bild, men jag förstår inte varför jag ska betala gång på gång för att få använda den, när jobbet redan är gjort. Det jag främst syftar på är beställningsjobb.
Att en NY användare får betala för samma bild (stock), är väl helt OK, för då tillför det ju denne ett nytt och visst värde.
Tydligen så ser jag helt enkelt inte saken ur en fotografs ögon, utan från en konsument av fotografier. Och för att svara på någons fråga så är jag anställd och har inget att göra med inköp av bilder i mitt arbete. Detta är endast en privat reflektion, som föddes efter en lika privat upphandling av fotograf för ca ett år sedan.
Jag ser fortfarande inte varför det skulle vara så konstigt att betala en person fast pris för en serie bilder baserat på nedlagd tid. Så länge det finns ett kontrakt som givetvis stipulerar att bilderna inte får säljas vidare etc.
Men tydligen lär inte många fotografer i landet anta min utmaning. Det var ju synd.
Picasso jobbade nog f.ö. på timlön (eller sämre) när han var verksam i början av sin karriär. Får han f.ö. royalty varje gång hans tavlor säljs vidare? Jag skulle inte tro det, men jag kan ha fel…igen!
:-)
Andreas Hult | 2 jun 2008, 12:53 #

Intressant är att det skrivna ordet av skatteverket betraktas som konstnärlig verksamhet och momsas 6 procent, medan bildjournalistik av någon anledning inte gör det och således momsar 25 procent.

Det förefaller också lättare att sälja samma bild flera gånger, än att kränga av arkivtexter. Det är bara att gratulera alla fotografer till sitt yrkesval och fortsätt gärna värna om er URL.

Självklart insåg också “Dörren” att han flame-baitade, ingen vill väl såga av den gren han sitter på? Men räkna som vanligt med att marknaden styr.

Undertecknad är förresten varken grafisk formgivare, pod-radiopionjär eller fotograf. Däremot redaktionschef och skribent som även kan redigera till nöds. De här raderna är dock ett av ett fåtal jag skriver som jag inte tar betalt för, så nog bor det månne en liten fotograf i mig med?
Pawel Flato | 3 jun 2008, 11:15 #

Svar till Anders Nyman:

Du gör ingen koppling mellan vad du betalar för en bild och bildens värde för dig.

Ju mer en bild exponeras ju mer “jobb” utför den åt dig. Om du tycker att bilden kan användas på en massa olika sätt så ska den rimligtvis kosta mer. Ju mer värdefull bilden är för dig desto dyrare blir den.
Det fina med systemet är att du betalar i förhållande till vad du använder bilden till, varken mer eller mindre.

Din liknelse med dörren haltar därför att dörren kan bara utföra ett “jobb” och där för kan man sätta ett fast pris. En bild kan utföra otaliga uppgifter och därför måste prissättningen vara flexibel.

Jämförelsen med en Picasso-målning funkar inte heller.
Det är ett unikt objekt vars syfte är helt annat än för en bild till en artikel eller en annons.

Att ditt inlägg väcker starka reaktioner beror på att många fotografer känner igen ditt inte så ovanliga resonemang. Och de, liksom jag, är trötta på att behöva förklara de mest grundläggande saker fast man befinner sig i ett professionellt sammanhang.
Bakom denna typ av resonemang anar man en stor okunskap om bilder och bildproduktion, men åsikter det finns!

Anders – är det så att du har en kamera hemma i byrålådan och tycker att du minsann är lite fotograf du också?

//Pawel Flato
Anders Nyman | 4 jun 2008, 13:19 #

Svar till Pawel Flato:

Det märks att vi ser det här från två olika håll. Jag kan fortfarande inte förstå varför ett jobb som du (jag antar att du är fotograf) gör kan värderas olika beroende på hur jag vill använda det. Mitt arbete som grafisk formgivare är minst lika kreativt och skapande som ditt, men jag får inte betalt flera gånger bara för att min form används flera gånger i olika sammanhang eller baserat på hur många ex en tidning t ex. ska tryckas i.

Jag har sedan jag skrev debatten blivit kontaktad av två stycken fotografer (som vill förbli anonyma, därav kontaktade dom mig direkt), som åtminstone till viss del förstår mitt resonemang även om jag kanske gjorde en dålig jämförelse med dörren. En av dem erbjuder sig t.o.m. att arbeta på timpris på beställningsuppdrag. Så tydligen är jag inte helt fel på det.

Jag tycker t.ex. att man ska skilja mellan artistisk fotografi (sånt man vill hänga på väggen) och industrifotografering.

Det tråkiga är ju att vissa branscher, t.ex. tidningar och webpublikationer, undviker att anlita fotografer med sin URL, dyra arvoden och flerpubliceringstillägg etc, till förmån för vanliga “Svenssons” med en mobilkamera i fickan. Det är ju en tragisk utveckling som jag tror TILL VISS DEL beror på att det blivit för dyrt och krångligt att anlita en “riktig” fotograf. Jag har själv hört redaktörer säga att de undviker fotografer för att “det är så struligt med betalningen”.

Och för att bemöta din direkta kritik:
Ju mer mina vänner använder dörren för inpassage ju mer jobb gör den ju för mig! (Du får inte glömma att jag förde det här resonemanget utifrån ett privat perspektiv från början). En bild från barnfotografen “gör inte mer jobb” bara för att jag vill ha en bild i sovrummet och en i vardagsrummet! Kanske Mormor vill ha en bild också. Eller hur?

Och resonemanget med Picasso var det inte jag som tog upp! Jag bara bemötte det.

Och ja, jag har en kamera hemma, en rätt fin sådan tycker jag, med en rad tillbehör och annat, och jag publicerar själv bilder ibland i olika sammanhang, men jag tar inte betalt för dom… Det är ju bara en hobby!
Hade jag dock valt att bli proffs så hade jag inte gillat tanken att arbeta enligt den gängse modell som gäller eftersom jag helt enkelt tycker att den inte är juste! Så enkelt är det.
Peppe Arninge | 5 jun 2008, 12:51 #

Tack Pawel. Jag tycker att Anders “Dörren” Nyman, precis som du säger i ditt inlägg, kan plåta själv. Kanske med en liten mobilkamera.
Jag tänker då ALDRIG befatta mig med en människa vars resonemang är ett hån mot en hel yrkeskår.
Sorry, “Dörren”, du äger inte. Det gör däremot alla duktiga, välutbildade fotografer där ute.
Joop van der Lei | 7 jun 2008, 18:49 #

Det har blivit svårare att ha koll på vart ett foto tar vägen – tanken på att man därför säljer ett (beställt) foto en gång, men till en rejäl summa – för att det är svårt att hålla reda på fotots vidare väg – har ju också dykt upp. ETC:s Johan Ehrenberg har ju varit inne på den tanken. Men man kanske ska vara tacksam för att överhuvudtaget få betalt. Det finns ju faktiskt exempel på redaktörer som friskt plockar från webben och glatt publicerar utan att betala ett öre. Förutom då alla som jagar in amatörbilder för småslantar.
Pawel Flato | 10 jun 2008, 15:25 #

Svar till Anders Nyman:

Det är ju väldigt nobelt av dig att avstå från att försörja dig som omoralisk fotograf för att det är ett “ojuste” system. Jag är rörd av din omtanke.

Du tycker att en fotograf som levererat något med stort värde för dig ska ha samma betalt som för något med litet värde. Hur “juste” är det?

Kom igen Anders!
Så märkvärdigt är väl inte resonemanget att priset ska kunna relateras till varans värde för kunden. Jag är ingen ekonom, men är inte detta en grundläggande förutsättning för en sunt fungerande marknad?
Varför skulle inte denna princip kunna gälla även för grafisk formgivning?

Ärligt talat förstår jag inte problemet. Min erfarenhet är att de uppdragsgivare som värnar en god och fruktbar relation med mig är faktiskt måna om att betala för de värden de får. Man är inte ute för att göra ett “klipp”. Man är mån om att jag som leverantör är nöjd. Ett professionellt förhållningssätt man allt för sällan (aldrig?) stöter på inom pressen och hos vissa ovana bildköpare, där en slags krämar-mentalitet tycks råda. Just tidningsbranschen har genom sina usla ersättningsnivåer och leveransvillkor skjutit sig själv i foten och skrämt iväg mängder av duktiga fotografer till andra sektorer.

Om du hittar fotografer som tycker det är OK att skänka bort värden till dig utan ersättning så är det ju upp till dom. Då är ju ditt problem löst. Men att kalla oss som faktiskt vill ha betalt i relation till det vi levererar för “ojusta” är faktiskt inte juste. Det är oförskämt och korkat.
Daniel Högberg | 10 jun 2008, 16:34 #

Men om man jämför med en bok? Skulle t ex Camilla Läckberg bara få betalt en gång för sin senaste bok medan sedan förlaget drar in hur mycket pengar som helst tack vare hennes kreativit utan att hon får ett öre mer..?

Ju mer jag tänker på det så ligger nog också en liten del av problemet hos alla penga-galna fotografer som hela tiden upprepar samma mantra “jag måste dra in pengar, jag måste dra in pengar!” för att sedan sälja sig för billigt, bara för att “dra in pengar”.
mikael svensson | 10 jun 2008, 16:55 #

Håller med Anders Nyman till 100%

Har aldrig förstått varför jag ska betala dels timdebitering, milkostnad etc och sen även för att använda produkten jag köpt! Om jag beställer ett jobb och betalar t ex 1500kr/tim för arbetet så förväntar jag mig att få rawfilerna och fullständiga rättigheter till det jag köpt.

Just av denna anledning investerade vi i egen fotoutrustning först en ganska enkel 20D för strax över 20.000kr. En väldigt stor summa tyckte jag då men ändå överkompligt med tanke på vad en handfull bilder kostar. Idag har vi investerat nästan 200.000kr i proffsutrustning allt från 1dmk3 till studioutrustning och fotar allt själva. Vi fotar även en del för andra firmor vi har relationer med och debiterar givetvis endast 1 gång för arbetet, sen får de göra precis vad de vill med bilderna.

De gånger som vi vill ha någon mer exotiskt bild så använder vi oss av moderna byråer som mostphotos.se som levererar bilder av utsökt kvalité till ett vettigt pris och utan gammalmodiga regler.
Jonas Elmqvist | 10 jun 2008, 18:48 #

Självklart måste priset på ett fotografi spegla användningen. Jag kan själv tycka att det är lite krångligt att räkna ut kostnaden för användning av ett fotografi, i synnerhet då det är lite oklart med upplaga etc.

Värdet på bilden baseras i grunden på hur nyttig bilden är för kunden. En rik/stor kund med stor publicering får betala mer för samma bild medan en fattig/liten kund med en liten publicering får samma fotografi billigare. Det är inte konstigare än att du får mer betalt per timme när du jobbar för ett flott magasin än när du gör fotbollsklubbens medlemstidning.

Den nuvarande modellen med betalning vid varje tillfälle är exakt och kanske krånglig men inte nödvändigtvis dyrare än andra modeller. Ett alternativ kan ju vara att fotografen gissar hur mycket du kommer använda fotografiet och debiterar därefter, vissa gånger får du betala ett överpris andra gånger gör du ett klipp.

Jag använder båda modellerna lite beroende på vilken kund det gäller. När det gäller kunder som jag har en god relation med är det lättare att bedöma användningen och kan därför ge ett “fastpris”, medan andra får pris enligt gängse modell.
Jesper Ekvall | 10 jun 2008, 20:42 #

Anders, när du nämner beställningsjobb så fungerar det så i praktiken. Du gör ett jobb och tar betalt per timme. I priset (enligt BLF’s rekommendationer) ingår då ett visst antal användningsområden för de producerade bilderna. Däremot ingår det inte fri användningsrätt för bildköparen. Men det går naturligtvis att avtala fram en sådan rätt. Men då kostar bilden ungefär som en dörr.
Peter Holländare | 11 jun 2008, 02:08 #

Nu vet inte jag om Anders “Dörren” Nyman arbetat hos, eller blivit inspirerad av SVT’s nya Policy? som innebär, “Betala-Bara-En-Gång-Använd-Hur-Mycket-Som-Helst-Policy” för bilder och video.

Det är helt åt helskotta! – och innebär i slutändan att det kommer ännu mer lycksökare till branschen, som har noll koll på avtal och yrkesetiska regler och vars yrkeskompetens man starkt kan ifrågasätta.

Om man får betalt fler gånger per bild, så visar det att man gjort ett gott arbete. Det skall belöna sig! Det är jävlar i mig inte nån fet lön vi erhåller per bild heller.

Sen tror jag Anders Nyman blandar ihop begreppen lite vad det gäller “enskilda bilder” och “uppdrag” från uppdragsgivare, där man mycket riktigt enligt gällande prislista hos de flesta tidningar, får en fast summa pengar per timme – eller avtalad lön som inte understiger BLF-avtalet.

Debatten är en skymf mot oss fotografer.
Fredrik Johansson | 11 jun 2008, 07:19 #

Jag skulle gärna hitta en kund/tidning som faktiskt betalade för den tid jag la ner. Som ny i branchen så undrar man lite över varför det skrivs avtal mellan TU och BLF. För inte nån stans har jag sett att tidningarna följer det avtalet och jag har inte träffat på nån fotograf som gjort det heller.

Som frilans blir man ofta hyrd på koncernnivå och då tycker de helt plötsligt att det är koncernen som betalt för bilden så då ska det vara fri användning i samtliga av koncernen ägda tidningar.

Jämtemot privatpersoner vet jag inte om det skiljer så mycket mot ditt dörrexempel. De betalar väl för sin bild och inget mer? Vill de ha en till så får de betala för det arbetet och det är väl inte så konstigt. Du kan ju gärna inte begära att få en dörr till gratis åt din morsa bara för att du köpt en dörr åt dig själv? Det är ju liksom inte så vanligt att privatpersoner ägnar sig åt publiceringar.

Privatpersoner kör dessutom i ganska hög grad ut egna kopior. Jag vet för jag har jobbat i ett snabblabb. Det är allt från skolfoton till bröllopsbilder.

Men visst, får man rätt betalning från början så kan vi väl sälja bilden för fri användning. Men det är ju inte det diskussionen går ut på. Utan att vi ska släppa bilderna till fri användning till samma pris som nu eller ännu hellre billigare ändå. Gott om nyttiga idioter finns det ju också att tillgå för mediabolagen.
Daniel Högberg | 11 jun 2008, 11:15 #

Varför ska man inte få betalt för att man har en konstnärlig talang, kunskap och kreativitet?

En till stor del i problemet ligger hos alla amatörer-fotografer, dvs de som tror de är fantastiska fotografer efter att ha fotograferat i två år och tar betalt därefter.

Självklart tycker kunderna det är dyrt när de får bilder av extremt låg nivå och ändå måste betala fullpris.

Det digitala är en del av problemet. Den första tröskeln är nuförtiden för lätt att ta sig över och alla tror sig vara fotografer. Därav sjunker värdet hos fotografer.

Detta känns alltid som en lika hopplös diskussion, det fungerar inte längre så att: vill man inte betala så blir det inga bilder, utan: vill man inte betala så får man det billigare.
Synd att det ska behöva vara så.
Jens Lennartsson | 11 jun 2008, 18:34 #

“En bild från barnfotografen “gör inte mer jobb” bara för att jag vill ha en bild i sovrummet och en i vardagsrummet! Kanske Mormor vill ha en bild också. Eller hur?”

Det här resonemanget från Anders förstår jag inte alls. Det är klart bilden gör mer jobb! Den fyller ut två väggar till! Den dekorerar 2 rum till.
Staffan Ehde | 11 jun 2008, 21:50 #

Oj oj, många känslor här. Av debatten att döma så tror jag fotografer känner sig som ett utrotningshotat släkte.Att föra in mobiltelefonfotografdebatten är ju kul, jag jobbar själv som fotograf och som filmproducent. Ända sen 70-talet har fotograferna varit hotade av ny teknik och amatörer. För min del tycker jag att det handlar om att vi måste bevisa vårt eget värde. Ibland ser jag “proffsbilder” som inte visar att de är värda mer än en amatörbild. Snickaren som sätter upp dörren är hotad av hemmasnickaren, men har sig själv att skylla om vi tycker vi kan göra jobbet bättre. Snickaren kan välja att tillverka en träskulptur och då är det ett konstverk, skall därmed behandlas därefter.
När jag jobbar för t ex ABB som fotograf så tar jag betalt per timme, varenda timme och ABB får använda bilderna som dom vill. Det är ju rent löjligt att deras ställverk skulle bli min egendom på bild. Då väljer dom hellre en bild tagen av en ingenjör med kamera. Javisst, jag har ljussatt och ibland får jag till något riktigt häftigt, men vi har en överenskommelse att jag får använda bilden för egen del också. Min pappa sa en gång när jag var upprörd för en bild som användes i en tidning utan min tillåtelse: – innan du kastar dig in förargelsens mörka grop, fundera över om den energi du använder här kommer att föra dig framåt.
Tobias Björkholm | 11 jun 2008, 21:59 #

Vi människor vill bli belönade för det arbete vi utför.

Frågan i artikeln är befogad. Ska belöningen vara reglerad på det sätt som det är för fotografer idag?

Vissa av debattörerna (fotografer?) till artikeln tycks i rädsla klamra sig fast vid sin egen girighet, gå till personangrepp och ställa sig helt blinda inför frågeställningen.

Men är det inte originalitet som skall belönas?

Vem skall belönas för en bild där uppdraget/idén till bilden kommer från annat håll än från fotografen?
När exempelvis en reklambyrå anlitar en fotograf för att ta en bild på ett objekt i en viss situation och miljö. Skulle då inte personen bakom idén vara den med upphovsrätten medan fotografen betalas för det arbete som utförts?

Picasso är originell, därför är hans målningar dyra.

Fotografer får väl tyvärr? som alla andra människor jobba på sin image och originalitet för att få den ersättning de vill ha för sina verk.
Anders Galmén | 12 jun 2008, 00:36 #

Ur ett ekonomiskt perspektiv kallas prissättningen tvådelad tariff. Den återfinns exempelvis i telefon- och elräkningar. Om resonemanget skall fungera är själva fotograferingen en tjänst, den konsumeras samtidigt som den genomförs. Här hittar du grundkostnaden.

Nu kan vi spekulera i att fotot är en produkt, argumenten tycks nämligen landa i den förutsättningen. Isåfall betalar du per färdigt foto. Så tycks relationen privatkund-fotograf fungera.

Beställningsjobbet sker dock mellan företag och fotograf. Här tycks fotot dock bli en tjänst, förslagsvis att sprida information i tryck. Därför blir varje publicering tillfälle för debitering. Skribenten som tidigare uttalat sig emot sådan debitering kan då fråga sig om han skulle fått samma lön som idag om mediet han publicerar i haft 75 läsare?

Reservationspris som det egentligen kallas är ofta svårt att använda om det inte går att kontrollera spridningen, men tycks inte vara svårt med tidningar. När fotografen har kunder med olika stor efterfrågan är detta det bästa sättet att gå tillväga.

Grundkostnaden är alltså ett sätt att kunna hantera små kunder, medan styckpriset är ett enkelt sätt att få ut ersättning i paritet med användning hos större kunder.
Niklas Carlsson | 12 jun 2008, 09:54 #

Hej Anders Nyman och Mikael Svensson. Det är kanske inte helt förvånansvärt att just ni två väljer att ta en annan ståndpunkt än resten av oss debattörer här inne. Ni står ju trots allt som köpare av bilder och vill naturligen komma så billigt undan som möjligt. Men jag tycker ändå att era resonemang haltar rejält.

Jag som reklamfotograf tar dels betalt för den tid jag lägger ner vid en fotografering, det är den löpande timersättningen. Jag tar dessutom betalt per bild kunden använder, inte för att jag bara vill ha mer betalt utan därför att efterbearbetningen av bildfilerna också tar tid, vilket såklart måste översättas i pengar. Att jag tar betalt separat för den här delen är därför att olika bilder kräver olika mycket efterbearbetning. Att arbeta en hel dag med en bild kanske inte tar lika mycket retuschtid som att arbeta en hel dag och sedan få en förfrågan på alla 500 original-filer. Och “lämna ut originalfilerna till oss då så slipper du göra jobbet-linjen” som vissa kunder försöker köra är helt orimlig. Precis som en musiker, eller filmskapare vill man såklart ha kontroll över hela den kreativa processen för att både kunna stå till svars för och garantera den slutgiltiga kvaliteten. Dessutom vet väl alla att man aldrig kan lämna ifrån sig ett original. Lika lite som att ett skivbolag skulle lämna ut en masterkopia av en inspelning hur som helst.

Jag förstår heller inte varför det är så svårt för er att förstå att man ska ta betalt olika beroende på hur mycket bilderna används. Man måste väl trots allt göra skillnad på en bild som Hultsfredsbygdens fotoamatörer publicerar i sitt årsblad och en bild som Apple kör över hela världen i olika annonser och annat marknadsföringsmaterial. Det skulle ju gynna stora aktörer, men inte de små. Är det verkligen så att vi ska gynna stora pengastarka aktörer mer än små? Är det inte mer rimligt att man använder sig av metoden att ju större ett företag är och ju mer de använder en bild, desto mer betalar de också för bilden? Det tycker åtminstone jag är mer rättvist. Som tidning och/eller företag har du ju dessutom redan möjlighet till friköp. Det kostar naturligtvis mer, därför att det såklart reflekterar det utökade användandet av bilden.

Se en bild som ett stycke musik. Man kan tycka olika om innehållet, men det är väl självklart att man får mer betalt om musiken/bilden används ofta än om det inte används alls!
Pawel Flato | 12 jun 2008, 10:27 #

Svar till Tobias Björkholm:

Du skriver:
“Vissa av debattörerna (fotografer?) till artikeln tycks i rädsla klamra sig fast vid sin egen girighet, gå till personangrepp och ställa sig helt blinda inför frågeställningen.”

I motsatts till dig och Anders Nyman tycker jag, och många med mig, att fotografen ska ha ersättning i förhållande till det värde man skapar för kunden. Detta är svaret på frågeställningen. Oss kallar ni för ojusta och giriga. Frågar du mig så är det ni som är giriga. Du vill ha ett värde, men inte betala för dig.

Du skriver:
“Vem skall belönas för en bild där uppdraget/idén till bilden kommer från annat håll än från fotografen?
När exempelvis en reklambyrå anlitar en fotograf för att ta en bild på ett objekt i en viss situation och miljö. Skulle då inte personen bakom idén vara den med upphovsrätten medan fotografen betalas för det arbete som utförts?”

Självklart ska alla inblandade i processen belönas utifrån de värden de tillför. Det är upp till uppdragsgivaren att bedöma hur mycket man vill betala för vad.
Idéskaparen bidrar med en idé. En idé är inte en bild. Fotografen skapar en bild utifrån idén. Det är för den bilden man tar betalt. Sedan är det ju en värderingsfråga hur mycket denna process ska få kosta och vilken kvalitet man vill uppnå.

Du skriver:
“Picasso är originell, därför är hans målningar dyra.
Fotografer får väl tyvärr? som alla andra människor jobba på sin image och originalitet för att få den ersättning de vill ha för sina verk.”

Picassos målningar är dyrare än sämre eller mindre kända konstnärers.
Kända och duktiga fotografers bilder är dyrare än sämre eller okända fotografers. Ingen skillnad där alltså.

En kommentar till Niklas Carlssons välskrivna inlägg:

Jag tror det som spökar för oss fotografer, till skillnad för musiker, är att många bildköpare någonstans tror dom kan fotografera själva. Eller åtminstone tror dom besitta mycket kunskaper om bildproduktion för de har ju själva en kamera i byrålådan, precis som Anders Nyman. Det är ju liksom “bara att sikta och trycka på knappen”.
Adrian Berggren | 12 jun 2008, 14:18 #

Men herregud ni som enhärdigt försvarar modellen, kan ni berätta för mig hur Ni och erat arbete skiljer sig från mitt som grafisk formgivare? Tror ni att vi får betalt varje enskild gång en kund använder färger ur en skala som vi valt ut? Varje gång de sätter ett textdokument med ett typsnitt ur den grafiska manualen som vi tagit fram?

Jag skulle gladeligen sätta en prissättning liknande er om ni kom till mig och ville ha hjälp med att ta fram en logotyp. Inser ni inte att ni ljuger för er själva? Ni skulle aldrig godta era egna prissättningsmodeller!
Sandor Olah, grafisk formgivare/fotograf | 12 jun 2008, 20:32 #

Intressant diskussion. Jag har alltid retat mig på debatten att musiker ska ha betalt varje gång en skiva säljs. Däremot en balettdansös måste dansa sitt nummer varje gång hon/han vill ha betalt. Varför? Jag har en vän som har tagit en bra bild på kungen för sju år sen – han har tjänat över 50 000 på den hittills. Jag kan ju undra om det är rätt. Kan man sälja en produkt flera gånger utan ytterligare arbete, då är fildelning inte heller brottsligt. Nej, jag tycker, bort med alla royaltis som fungerar per automatik (utom förstås när särskilt avtal skrivs om det) inför i stället betalning per arbetade timmar / prestation.
På samma sätt som en pizzabagare som måste baka nya pizzor varje gång han vill ha sina 70 spänn.

Tänk dig en skomakare som frågar när han ska sälja sina skor: “På vilka gator tänker damen promenera med de här skorna? Är det fina gator så kostar de 2000:- är det däremot bakgator på landet, ja då får du de för en hundring”

Det konstiga är att efter att jag har läst igenom hela den långa diskussionen, har jag inte fått en förklaring till varför är det rätt att vissa får royaltis och vissa inte, för sina arbeten. Det enda alla “Anders-motståndare” kan säga att: så står det i lagen.

Jag håller med Anders till 100%.
Karl Nilsson | 12 jun 2008, 22:05 #

Om man tycker det är krångligt att anlita fotograf i dagsläget så kan man ju fundera på hur mycket krångligare det blir om man ska skriva ett avtal ang användning av bilderna varje gång man vill ha en bild till sin produktion?
Ett jobb som innan tog 5 timmar á 1000 pix tar nu 10 timmar, ink förhandling, á 6000 kr. Men då får du, Anders, göra vad du vill med bilderna…
Handlar om att kunna leva på sitt yrke så man behåller sin kompetens så man kan leverera de bilder som beställaren vill ha.
Dvs. Snåla redaktörer som inte fattar skillnaden mellan en bild och bild kan vända sig till glada amatörer och mobilkamerabilder. Ska ju ändå bara fylla ut mellan texterna och annonserna…
Johan Marklund | 13 jun 2008, 00:27 #

Som anställd har man timlön utan bonus för att bilden senare plockas upp ur arkivet. Som fotograf mot en specifik kund måste detsamma vara möjligt om båda parter är ense om det. Jag ser inget problem med att jag lägger ner en viss mängd tid, debiterar för den och sedan överlåter till kunden att fritt nyttja bilderna inom deras verksamhet. Jag arbetar själv som fotograf och anser att yrket ofta är ruskigt välbetalt. Men jag förstår att många känner sig hotade då idag i princip vem som helst med talang kan leverera ett konkurrenskraftigt material. Den ekonomiska etableringströskeln har till stor del försvunnit. Till viss del dumpar detta marknaden men det för också fram standarden för vad som är en bra bild – vilket ur ett mer ideellt perspektiv måste ses som gynnsamt.

Villkoren är fria att utforma efter eget tycke och smak. Därav bör var och en få göra sin egen ekonomiska kalkyl när offert lämnas, så är det på alla övriga områden. Slutsats, det bör stå alla leverantörer fritt att själva utforma sin avtal.
Niklas Carlsson | 13 jun 2008, 13:22 #

Varför är det så viktigt för många av er att gå till anfall mot oss som väljer att tillämpa den gamla typen av debitering bara för att vissa av er hellre vill använda en ny typ av prissättning. Det börjar lukta avundsjuka, även om det bara är min högst personliga tolkning. Däremot förstår jag inte vem det skulle gynna att sälja sig billigt. Är vi bara till för att andra ska kunna tjäna mer pengar pga att vi säljer oss billigt? Mig skulle det inte gynna som använder mycket och dyr teknisk utrustning. Å andra sidan ser jag det inte som ett problem eftersom mina kunder så gott som aldrig ifrågasätter mina priser eftersom de inser vad de får för pengarna.

Jag har inget problem med att ni använder er av bara timersättning om ni vill det, så länge ni är medvetna om att en av era bilder som från början bara var tänkt som en liten puffbild helt plötsligt kan dyka upp på reklampelare som er uppdragsgivare kanske tjänat bra på medan ni inte får en spänn, men jag tycker det verkar oklokt. Däremot är det helt upp till er hur ni vill sätta era priser, jag är förstås inte säker på att det gynnar er verksamhet.
Pawel Flato | 13 jun 2008, 14:45 #

Lite rundgång i debatten nu.

Svar till Sandor Olah:

Du skriver:
“Jag har alltid retat mig på debatten att musiker ska ha betalt varje gång en skiva säljs. Däremot en balettdansös måste ansa sitt nummer varje gång hon/han vill ha betalt. Varför?”

Vad retar du dig på?
Är det det orättvist att många fler människor är beredda att betala för musik än för dans?
Är det orättvist att en låt kan spridas till miljoner människor men ett dansnummer inte kan det?

Du skriver:
“Jag har en vän som har tagit en bra bild på kungen för sju år sen – han har tjänat över 50 000 på den hittills. Jag kan ju undra om det är rätt.”

Vad exakt är det som inte är “rätt”?
Har någon tvingats köpa bilden mot sin vilja?
Varför går det att sälja bilden flera gånger om den nu är så “värdelös”?

Din liknelse med pizzor och skor är en upprepning av Anders Nymans dörr-exempel.
Det är lätt att uppskatta värdet för kunden när det handlar om en pizza eller ett par skor.
Kunden kan äta sin pizza och gå i sina skor, detta är i princip hela nyttan med produkterna.
Så är inte fallet med bilder, som kan användas på ett otal olika sätt. Därför är prissättning flexibel.

Du skriver:
“Det enda alla “Anders-motståndare” kan säga att: så står det i lagen.”

Nu får du väl sansa dig lite.
Du är den fjärde eller femte i ordningen som i denna som tråd tydligen inte har läst alla inägg.
Jag, med flera debattörer, har ju tydligt framfört argumentet att betalningen ska stå i proportion till de värden kunden får. Istället för rabbla samma sak om och om igen kan väl du och övriga meningsfränder bemöta detta argument. Är det inte det som är själva poängen med en diskussion…?

Svar till Adrian Högberg:

Du skriver:
“Men herregud ni som enhärdigt försvarar modellen, kan ni berätta för mig hur Ni och erat arbete skiljer sig från mitt som grafisk formgivare?”

och:

“Jag skulle gladeligen sätta en prissättning liknande er om ni kom till mig och ville ha hjälp med att ta fram en logotyp.”

Uppenbarligen tycker du att vi fotografer har en bättre modell. Varför ägnar du inte din energi åt att förbättra din egen situation istället för att avundsjukt gnälla på fotograferna?

Jag har tidigare i denna diskussion frågat varför inte samma modell kan gälla för framtagning av t.ex en logotyp. Ingen har svarat. Men det kanske du kan Sandor?

Du skriver:
“Inser ni inte att ni ljuger för er själva? Ni skulle aldrig godta era egna prissättningsmodeller!”

Och vad fan vet du om det?
Tvärtom kanske just fotografer skulle ha stor förståelse för detta.

Jag tycker era inlägg osar av bitterhet och avundsjuka. Visa istället vad det omoraliska eller felaktiga ligger i att man tar betalt i proportion till de värden man levererar! Och lyckas ni inte med det så se om ert eget hus innan ni hugger på andra.
Janne Sjöberg | 14 jun 2008, 00:23 #

Jag har skrivit ett inlägg om detta på min egen blogg, www.tegenaria.com/in…

För att korta ner det så förstår jag inte varför så många fotografer är ovilliga att se andra betalningsmodeller än den traditionella. Jag konstraterar detta med mitt eget arbete som systemutvecklare, där jag tar betalt för ett förväntat värde från kunden.
Jonas Bohlin | 14 jun 2008, 00:53 #

Regler för fotografer:
Ett foto som publiceras 100 gånger bör generera pengar 100 gånger om den publiceras på olika sätt i olika media. En enstaka papperskopia av fotot kan däremot byta ägare ett obegränsat antal gånger utan att fotografen får betalt för detta mer än en gång.

Regler för konstnärer:
En oljemålning som FOTOGRAFERAS och sedan publiceras 100 gånger bör generera pengar 100 gånger om den publiceras på olika sätt i olika media. Originalet kan som bekant byta ägare ett obegränsat antal gånger utan att konstnären får betalt för detta mer än en gång.

Regler för originalare:
Ett kreativt framställt annonsoriginal (som inte innehåller bilder på människor) kan alltid kopieras eller publiceras i obegränsad mängd. Originalaren kan endast ta betalt för ev. tid, utrymme i den egna tidningen eller vid varje förmedlingstillfälle.

Undrar just vad fotografen eller konstnären skulle säga om de beställde ett annonsoriginal som de ville skulle förmedlas till olika tidningar och annonskreatören ville ta betalt på samma sätt som annonsbeställaren gör med sina verk… Visst finns här ett problem.

Fotografer och konstnärer (och lagstiftare) lever kvar i en gammal tid då allt var så mycket enklare. Nu när medielandskapet mer liknar en snårskog så kommer verkligheten snart ikapp. Ja på samma sätt som verkligheten nu äntligen kommit ikapp den förhatliga reklamskatten. En skatt som EU nyss tvingade Sverige att bygga om. Reklamskatten slutade fungera ungefär vid samma tidpunkt som ett skattebefriat internet blev var mans egendom och snart sagt varenda svensk själva kunde börja tillverka annonser hemma vid den subvensionerade PC:n. Dessutom översvämmades vi plötsligt av skattebefriad direktreklam som damp ner i samma låda som beskattade gratistidningar. Landskapet förändrades och reklamskatten med den om än alldeles för sent.

Nu kan varenda svensk köpa en proffskamera på SIBA och bli fotograf och alla proffsfotografer förfasar sig och ser sitt yrke tappa i status. För det är där skon klämmer. Välkommen till verkligheten och börja gilla läget. “Riktiga fotografer” kanske snart går samma öde till mötes som reklamtecknarna. Minns ni dem? De dog ut på 80-talet och kallar sig möjlighen numera för AD...som också det har blivit en urvattnad titel.

Upphovsrätten som den ser ut idag kommer att förändras radikalt inom en överskådlig framtid och då gäller det att som fotograf eller “bildskapare” redan nu ändra attityden till hur man bör ta betalt i framtiden och hur man ser på och värderar sina verk. Att bara vara fotograf kommer nämligen inte att räcka. Och att ta betalt per bild som idag kommer inte att accepteras. Och allt kommer att vara utvecklingen och amatörernas förtjänst. Igen.
Pawel Flato | 16 jun 2008, 10:27 #

Svar till Johan Bohlin:

Du skriver
“Nu kan varenda svensk köpa en proffskamera på SIBA och bli fotograf och alla proffsfotografer förfasar sig och ser sitt yrke tappa i status. För det är där skon klämmer.”

Det kommer gå precis likadant som för svunna tiders yrken som författare, poet, journalist och copywriter.
Varenda svensk kan idag köpa en dator med Word och hur lätt som helst skriva skönlitteratur, poesi, tidningsartiklar och reklamtexter.
Jesper Dijohn | 16 jun 2008, 11:36 #

Er det mon muligt, at jeg som dansk pressefotograf må deltage i denne debat? Jeg finder det helt korrekt, at man betaler et (alt taget i betragtning faktisk ret lavt honorar) hver gang et foto anvendes – ellers måtte engangsprisen, som det allerede blev omtalt her på siden, altid være langt höjere… Det er altså nok bedre at sammenligne fotohonorarer med togbilletter end med döre etc.

Jeg kan helt og holdent tilslutte mig Pawel Flatos indlæg fra 13 jun 2008, 14:45!

Og i övrigt: Anders Nyman skrev den 30. maj: “Picasso jobbade nog f.ö. på timlön (eller sämre) när han var verksam i början av sin karriär. Får han f.ö. royalty varje gång hans tavlor säljs vidare? Jag skulle inte tro det, men jag kan ha fel…igen!”. Noget tyder alvorligt på, at han virkelig havde “fel”; et direktiv fra EG / European Union (http://europa.eu/scadplus/leg/en/lvb/l26049.htm
INTELLECTUAL PROPERTY
Resale right for the benefit of the author of an original work of art. By generalising and harmonising resale rights in the internal European market, this Directive will help ensure that the internal market for modern and contemporary art functions properly.
Directive 2001/84/EC of the European Parliament and of the Council of 27 September 2001 on the resale right for the benefit of the author of an original work of art) giver nemlig kunstnere ret til en andel af kunstværkers värdistigning, når de bliver solgt igen.

For at få et indtryk af, hvad en freelance- (eller selvständig) fotograf skal tjene for at få det til at löbe rundt, kan man gå ind på denne side og regne efter – man kan selvfölgelig regne i kroner, selvom der står dollars… (NPPA er den amerikanske National Press Photographers Association):
www.nppa.org/profess… “Cost of Doing Business Calculator”.
Her bliver det helt klart, at der skal mange penge i kassen blot for at få en normal indtjening ved at arbejde som fotograf…
Jens Lennartsson | 16 jun 2008, 11:55 #

Jonas Bohlin sa: “Nu kan varenda svensk köpa en proffskamera på SIBA och bli fotograf och alla proffsfotografer förfasar sig och ser sitt yrke tappa i status.”

Den här inställningen är ett av problemen och en av anledningarna till att denna frågeställning kommer upp gång på gång. Att vara (professionell) fotograf innebär mer än att leverera en bild´, tagen med en kamera med tillräckligt hög upplösning. Det innebär även att det är en bra bild, en bild som passar till texten, en bild som stämmer med de instruktioner som arbetsgivaren givit, en bild som är efterbehandlad så att den passar mediet den ska publiceras i, en bild som levereras i tid. Det innebär för den delen även att det levereras ett antal varierande bilder, att problem som uppstår på vägen löses, att man klarar av att organisera fotograferingen etc etc etc.

Jag är inte ett dugg orolig för att jag ska bli utbytt mot en amatör. Det finns väldigt mycket bildredaktörer och ADs som vet vad de tjänar på att anlita en proffsfotograf.
Jonas Bohlin | 16 jun 2008, 14:46 #

Svar till Jens Lennartsson:
Att kunna köpa en proffskamera på SIBA innebär absolut inte att man blir fotograf lika lite som att man blir reklamare bara för att man har en PC med Word eller en Mac med Indesign.
Vad jag säger är att SIBA-fotograferna upplevs som ett hot av proffsen. SIBA-fotografer ÄR ett hot och det är detta som man måste börja rätta sin verksamhet efter och inte sticka huvudet i sanden och låtsas som om problemet inte finns (om man nu väljer att se det som ett problem). Kvalité är en annan diskussion.
Niklas Carlsson | 16 jun 2008, 17:52 #

Är jag ensam i att tycka att förespråkarna för en ny prissättningsmetod väldigt motsägelsefullt?

Jonas Bohlin: Exakt vilka är ALLA proffsfotografer. Jag arbetar som reklamfotograf men känner mig inte hotad av amatörfotografer som köper en kamera på SIBA, är inte jag en del av ALLA då?

Dessutom, är det du som avgör vad som är ett hot mot oss fotografer, och hur vet du det? Jag tycker inte att SIBA-amatör-fotograf är ett hot mot mig, däremot kan jag känna mig hotad av den allmänna attityd som råder just nu där allt ska vara gratis och ingen ska få betalt för något kreativt arbete. Privatpersoner oroar mig inte alls, jag ger ofta bort material gratis till privatpersoner. Däremot tycker jag det är tragiskt att kollegor i branschen på reklambyråer som köper in mina tjänster helst ser att de får materialet i princip gratis. Tänk om vi fotografer skulle resonera på samma sätt kring byråerna, och förfäras över att de kanske tar 2000 – 2500 kr/tim. Borde vi starta en debatt kring att det finns företag i Thailand som kan göra samma arbete för 200 kr/tim? Jag tycker det vore en ganska dålig lösning. Istället borde vi väl hålla samman och stötta varandra. Precis som vi är beroende av reklambyråer eller tidningar så är de beroende av oss.

Du säger vidare att upphovsrätten kommer att förändras radikalt under en överskådlig framtid. Exakt vad baserar du detta på? Har du tagit del av någon kommande statlig utredning som vi andra inte sett där det står att alla verk kommer att tillhöra alla världens medborgare? Själv tror jag absolut att det kommer att ske små förändringar. Tex skulle jag inte bli förvånad om privatpersoner kommer att kunna betala en summa varje månad för att lagligt ladda ner musik eller ta del av bilder för privat bruk. Men något tal om en radikal förändring är jag mer tveksam till. Musik kommer fortfarande vara avgiftsbelagt för företag att använda, så även fotografier, även i fortsättningen. Det är vad jag tror, till skillnad från dig, du verkar ju veta något som jag inte vet om.

Janne Sjöberg: Jag är inte motvillig till en annan betalningsmetod i grunden om det vore bättre och mer rättvist. Problemet är väl snarare att kunder idag inte vill ändra betalningsmetoden utan snarare försöker använda fina ord för slippa betala för en bild. Visst kan man sätta en fast prissättning, men är kunderna i så fall villiga att betala 10 ggr så mycker för samma bild? Troligtvis inte. Istället vill de nog betala samma summa som idag, men ha fri användningsrätt till bilden. Det handlar med andra ord om rent och skärt egenintresse. Som det är idag betalar ju faktiskt kunden exakt det du efterfrågar, för förväntat värde från kunden. Dvs, om de använder bilden 1 gång betalar de för värdet av att synas en gång, om de använder bilden 10 ggr så betalar de för värdet av 10 publiceringar. När det kommer till reklam (vilket jag arbetar mest med) arbetar man ju ofta utifrån en offert vars pris är baserad på antal timmar, antal bilder, ev. omkostnader och ev. friköp. De tar då ställning till ett totalpris, och vad är då problemet med en uppdelad tariff när slutsumman oavsett hur man tar betalt ändå kommer att landa på samma kostnad?

Jag håller med Jens i hans argument till fullo. Att vara fotograf och att leverera bilder är mycket mer än att bara trycka på en knapp, men det tror jag att man måste arbeta professionellt själv för att förstå. Men skulle man någonsin säga samma sak om en illustratör. “Äh, det är ju bara att köpa några penslar och pennor…”

Slutligen. Visar inte det massiva motstånd som har hörs här att fotograferna kommer att fortsätta hålla på sina rättigheter? Jag håller med en del föregående talare att det luktar avundsjuka. Och jag måste tillägga ett stort tyvärr. Själv skulle jag inte ha mage att klaga på andras prissättning, om jag är missnöjd med ett pris försöker jag att hitta ett billigare alternativ, men jag är då också medveten om att jag kanske inte får samma kvalitet.
Jens Lennartsson | 16 jun 2008, 23:54 #

Jonas Bohlin:
Nu har du sagt samma sak i två inlägg: SIBA-fotograferna upplevs av och ÄR ett hot mot proffsen. Jag har skrivit att så inte är fallet och även skrivit varför jag tycker så. Du har inte någonstans förklarat varför det skulle vara motsatt.
Lee Israeli | 17 jun 2008, 01:34 #

Till Jonas Bohlin,
det är inte kameran eller storleken på objektivet som gör oss till proffs
“hotet” kommer inte från kameran, “hotet” om det finns sådan kommer från fotografen själv
p.s.
vi proffs köper också många av våra prylar på onoff

Kommentarer är stängda för denna artikel.

Varför ska vi betala ­fotografer flera gånger?

Tipsa en vän

Läs också:

Kommentera [45]

Debatt

Kontaktinformation

Varför ska vi betala fotografer flera gånger?