Debatt

Alla bilder är subjektiva

13 maj 2008

Det finns några osannolikt bra bilder som blivit utnämnda till Årets bild genom åren. Det är fantastiska ögonblicksbilder, ­ ögonblick som aldrig går att återskapa. Min Årets bild är ingen ögonblicksbild. Den går att ta om precis när som helst. Det är bara att åka till Brasilien, hyra en bil i São Paulo, köra tio mil nordväst på motorvägen, svänga av mot Charqueada och ta bilden.

I oktober 2007 reste jag på eget initiativ och egen bekostnad till Brasilien för att göra reportage, ett av dem handlade om etanolproduktion. Min journalistiska ambition är att vara kunskapsbärare.

Efter hemkomsten började jag vikariera som bildredaktör på Svenska Dagbladet, visade där mitt etanolreportage som tidningen köpte. Det ­publicerades i N-bilagan. När jag lade in bilderna i SvDs bildsystem upptäckte jag att de såg helt kontrastlösa ut i jämförelse med hur de såg ut på min skärm. ­Panikräddade bilderna med ­resultatet att fabriksbilden blev tokblå. Vad värre var att det stod i ingressen att fabriken var koleldad. SvD gjorde en rättelse om kolet.

Här dök för första gången Gröna ­bilister upp med ett kritiskt mejl, som framför allt handlade om koleldningen. I detta skeende sades inget om att bilderna skulle vara ­manipulerade. Reportaget fick ett enormt genomslag! Jag fick över 50 mejl från upprörda ­läsare, de flesta var förbannade för att de precis köpt en etanolbil och kände sig lurade.

Till Årets Bild kopierades bilderna om, mera detaljrikt för att se snygga ut på skärm, eftersom det var så juryn skulle se dem. Jag är frilans och mina bilder publiceras i vitt skilda sammanhang. Jag måste anpassa bilderna till det tryck jag jobbar för. Dagspresstryck kräver hårdare och kontrastrikare ­kopior medan fina magasin kräver mjukare kopior. Att ha ett antal olika versioner av samma bild beroende på var den ska användas är en del av mitt yrkeskunnande. Med nya snygga kopior och korrekta bildtexter skickade jag bilderna till Årets bild. I januari ringde man från Årets bild-juryns sammanträde och frågade om de svarta strecken i fabriksbilden.

Jag svarade att det är från stängslet runt fabriken. I mars var det dags för prisutdelning. Jag fick tre priser, varav ett är ett andrapris i klassen Utlandsreportage för etanolbilderna. Sedan blev en av bilderna Årets bild, vilket jag blev mycket förvånad över, jag tycker inte att bilden är så märkvärdig, den är en pusselbit i etanolreportaget.

Sedan kom baksmällan.

Gröna Bilister gick ut med att bilden varit manipulerad och att den därför hade tävlat på falska grunder. Resumés nätbilaga krokade på. Dagens Media menade att juryn blivit lurad eftersom fabriken utgavs vara koleldad. I mina bildtexter fanns inte en rad om kol.

Jag lade mycket tid på att förklara för Journalisten (09/08) varför det finns flera olika versioner av en bild och visade också rå-filen. Journalisten tog upp att en mörka­re version gav en rökigare År­ets bild. Reportern trodde den blå SvD-versionen var originalet och förstod inte skillnaden mellan rå-fil­en, SvD-kopian (e24) och Årets bild-kopian. Han hade därmed inte förstått ett enda ord av vad jag sagt.

Jag förklarade att alla bilder är subjektiva. Allt börjar när jag bestämmer mig för att göra reportaget, till val av platser, tidpunkter och urval av bilderna. Val jag gör för att förtydliga historien. Inte konstigare än att reportern ­väljer att missförstå mej och ganska exakt skriva det som Gröna Bilister skrev i sitt lobbyinlägg, där man flyttat fokus från vad bilden ­föreställer till hur den är gjord.

När jag för någon vecka sedan såg Kalla faktas reportage om arbetarna på sockerrörsfälten i Brasilien blev jag först jätteglad över att fler medier uppmärksammade etanolproduktionens baksida. Döm om min förvåning när programmet inleddes med påståendet om att min bild från Brasilien var falsk och inget att tro på! Så upprepas Gröna Bilisters ord ännu en gång.

Jag ringde Kalla fakta och frågade dem vad de menade med att jag skulle ha manipulerat bilden. Susanne Edmark svarade att ”du har ju mörkat ner bilden i Photoshop”. Den här gången är det de felaktiga påståendena från Journalisten som upprepas! Veckan efter gjorde Kalla fakta en rättelse och berättade att ”bilden är BEARBETAD i Photoshop och inget annat”.

Jag blev också uppringd av en man som frågade om min bild på etanol­fabriken var sann. Han hade precis tittat på en etanolbil hos sin bilhandlare men ångrade sig efter att ha sett mitt reportage om etanolproduktionen. Bilhandlaren hade då sagt att ”den där Årets bild-bilden är falsk och manipulerad i Photoshop, inget att tro på”.

Vad hela den här historien visar är hur chanslös man kan vara mot uppgifter som sprids på Internet. Det står också klart att det är dags för mig som bild­journalist att vara öppnare och tydligare med var mina gränser går. För att inte tappa min trovärdighet måste jag vara tydlig med vad jag gör, men framför allt med vad jag INTE gör, i Photo­shop. Men lite konstigt är det att av de tolv bilder som ingår i hela ­reportaget är elva sanna och en falsk.

Karl Melander

Tipsa en vän

Kommentera [14]

  1. Pawel Flato | 13 maj 2008, 15:27 #

    Ingen rolig situation Karl Melander hamnat i.

    Främst tycks detta bero på att den fotografiska bilden fortfarande omgärdas av gamla myter. “En bild ljuger aldrig”. Fotografier är något slags sanningsdokument opåverkade av mänskligt medvetande. En objektiv sanning som med kameran inhämtas från “verkligheten”.
    Som om den RAW-fil som kameran generar vid exponeringen per automatik skulle vara sannare än när bilden efterbehandlats i datorn. Den blir alltså mindre sann så snart fotografen, människan, lagt sin hand vid den.

    Antag att du ska ta en bild på en person som står inomhus framför ett fönster. Du kan tydligt se personens ansikte, lyfter kameran och trycker av. Ljuset som flödar in från fönstret “lurar” kameran och bilden blir på tok för mörk.
    I datorn ljusar du upp motivet så att det ser ut som du upplevde det.

    Är nu den obearbetade s.k originalfilen ett bevis på vad som är sant?

    Det är inte den fotografiska tekniken i sig som garanterar någon sanning. Det är avsändaren.

    Karl drar en vettig slutsats av det hela:
    “För att inte tappa min trovärdighet måste jag vara tydlig med vad jag gör, men framför allt med vad jag INTE gör, i Photo­shop.”

    Alltså, fotografer kan inte, precis som sina skrivande kolleger, vinna trovärdighet på annat sätt än att i praktiken förtjäna den.

    Ett fotografi är en utsaga från en person och inget annat.

  2. Mattias Goldmann Gröna Bilister | 13 maj 2008, 15:32 #

    Årets Bild-juryn föreställer inte vad det påståtts; det är inte en koleldad fabrik – i hela Brasilien finns inte en enda sådan fabrik. SvD publicerade bilden utifrån de falska uppgifterna att bilden skulle föreställa en koleldad fabrik, DN Kultur likaså, SvD till och med en andra gång men drog tämligen omgående tillbaks den då.
    SvD tog in en rättelse i frågan, men medan bilden löpte över i stort sett en hel sida så var rättelsen i myrskrift på sidan två. DN Kultur tog inte in någon rättelse alls.

    Också Årets Bild-juryn fäste stor vikt vid det falska påståendet om koleldning, och bildtexterna utgick från detta. Dessa fick sedan ändras i all hast (den ansvariga för Årets Bild lämnade hastigt arbetet, andra får spekulera i varför).

    Melander svarar inte på den för oss viktigaste frågan: Varifrån kom det falska påståendet om att fabriken skulle vara koleldad, som sedan bar ända fram till två stort uppslagna tidningsreportage och Årets Bild-utmärkelsen? Hur kunde Melander antingen brista så i faktakollen eller så slarva med hur hans beskrivs? Och vill han få oss att tro att han inte alls angett att fabriken var koleldad – och att det inte var på den falska grunden som bilderna fick sådan uppmärksamhet? Vill Melander få oss att tro att han – som vikarierande frilansare – hade kunnat få lika bra betalt och lika mycket uppmärksamhet om han sagt som det var; Dessa bilder som jag mörklagt för dramatikens skull, föreställer normal vattenånga från eldning av biobränsle?

    Melander har gjort den mest reaktionära oljeindustrin en jättetjänst genom att etablera en helt felaktig bild av biobränslen, som dementier och halvkvädna ursäkter inte kan reparera. Ett lägsta anständighetskrav är att intäkterna från bilderna som sålts på falska premisser går till projekt som minskar klimatpåverkan – den påverkan som Melander med sitt agerande bidragit till att öka.

  3. Tony Folkesson | 13 maj 2008, 16:46 #

    Jag har alltid sett Kalle Melander som en mycket duktig fotograf – dessutom med omdöme.
    Det var därför med glädje jag noterade att hans bilder från etanoltillverkningen i Brasilien fick sånt genomslag och att den maffiga, rökluktande och hotfulla industridraken utsågs till Årets bild.

    Men besvikelsen var lika stark när jag insåg att det här inte handlade om något annat än vad jag vill kalla klassisk bildmanipulering. Och när Melander nu valt att själv ge sin version av historien och hur bilderna kommit till blir det bara ännu värre.
    Hur han än försöker förklara sig och väcka sympati (”I oktober 2007 reste jag på eget initiativ och egen bekostnad…”) kvarstår faktum: Årets bild är en kraftig manipulation, en grov förvrängning av verkligheten som ingen seriös medieaktör någonsin kan försvara.

    Jag trodde, tydligen i min enfald, att vi alla var överens om att nyhetsbilder a l d r i g får manipuleras.
    Att sedan fotografen alltid gör sitt eget utsnitt av verkligheten är en helt annan diskussion, liksom att kopiorna görs på olika sätt beroende på hur och var de ska publiceras.

    Det enda goda det pinsamma resultatet av tävlingen kan föra med sig är att vi får en förnyad diskussion kring manipulation av nyhetsbilder, kring etik och trovärdighet.
    Det behövs tydligen.

  4. Rolf Adlercreutz | 14 maj 2008, 10:42 #

    För det första: Den bearbetning Karl Melander gjort kunde lika gärna ha gjorts i det traditionella mörkrummet och är därför helt tillåten enligt reglerna för Årets Bild-tävlingen. RAW-filer är en form av insamlad och obearbetad data-dump från kamerans datachip och kan i det närmaste jämföras med ett negativ och är långt ifrån den färdiga bilden.

    För det andra: Även vattenånga är en farlig växthusgas – betydligt värre än många inser. Här är ett citat av Chalmersprofessorn Donal Murtagh från Dagens Eko 2007:

    För vattenångan betyder mycket för växthuseffekten, säger Donal Murtagh, professor i global miljömätteknik.

    – Vattenångan är en väldigt stark växthusgas. Den är mycket mer effektiv än koldioxid. Små förändringar i vattenångan kan ha en lika stor effekt som en stor förändring i koldioxid.

    Så oavsett vad skorstenarna i Brasilien spyr ut, så är det inte bra för miljön!

    Om man söker lite i Time Magazines arkiv – www.time.com – kan man hitta ett flertal artiklar som belyser problemet med biobränsle.
    Det kanske inte är världens bästa lösning på bränsleproblemet.

  5. Bo Persson | 16 maj 2008, 18:38 #

    Att det inte finns koleldade sockerbruk i Brasilien är inte sant. Koleldning är det traditionella sättet att skapa processenergi för sockerbruk och många av Brasiliens mer än 1.000 sockerbruk är mer än 100 år gamla. Många sockerbruk – drygt 350 nu – har skaffat sig produktionsenheter för etanol. Brasilien beräknas i år producera drygt 22 milj. m3 sockerrörsetanol men sockerproduktionen är fortfarande huvudnäringen. Dessa etanolproduktionsenheter får i regel sin processenergi från eldning av bagasse (det som blir över på sockerröret). På en del håll ger bagassen även el både för fabriken och nätet. Röken från bagassen är brun och inte svart som den är från koleldning i allmänhet.

    Hursomhelst – det blir mycket rök från ett sockerbruk/etanolfabrik och oavsett om man eldar med kol eller bagasse kan det vara ett hälsoproblem för omgivningen, liksom där man bränner blasten från själva sockerrörsfälten.

  6. Robert Korán, Etanol.nu | 17 maj 2008, 14:54 #

    Visst är bilder subjektiva. Så har det alltid varit. Men med moderna datorprogram kan vem som helst förvanska bilder. Därför är inte heller en bild ett större bevis för vad som är verkligt och sant än en nedskriven ögonvittnesskildring. Vad var din egenbekostade resa till Brasiilien egentligen värd, när det enda som kom ut av det en sned bild som förvanskats för att det ska se hemskare ut? Detta tillsammans med Svenska Dagbladets påstående att fabriken är koleldad, vilken den inte är, gör att man undrar om inte verkligheten är hemsk nog för en journalist, utan den måste göras värre? Var det för att göra ett trampolinhopp upp i karriären, eller vilken var anledningen till att du gjorde bilden mörkare? Jag har sett andra ljusare versioner av din bild och de tror jag hade dugt även till Svenska Dagbladet och Årets bild-juryn. Den ljusare bilden såg i alla fall mer ut som andra bilder från brasilianska etanolfabriker. Den ljusare bilden såg med andra ord ut lite mer ut som verkligheten. Fast verklighet och sanning kanske inte är viktig i dina karriärsambitioner?

  7. Jonas Nilsson | 19 maj 2008, 11:42 #

    Frågan är om någon hade gnällt om originalet varit negativ film och samma kontrastrika effekt uppnåtts vid kopieringen?

    Som Pawel säger ovan beror det till stor del på myter runt den fotografiska bilden, men jag tror till lika stor del det beror på att man i allmänhet anser att allt som har med digital bearbetning att göra är fusk. Få andra än fotografer ser Photoshop, Aperture och Lightroom som mörkrummets digitala ersättare utan som verktyg för manipulation och förvrängning av sanningen.

  8. Lars II Norén | 20 maj 2008, 17:42 #

    Det jag undrar är varför så få reagerar på själva problemet. Det är ingen fråga om försvar eller mostånd till det bilderna påstås visa. Om vi bortser för en minut från bilderna så kanske vi kan disskutera etanolfabrikernas miljöpåverkan som den glada goda svenskan vägrar disskutera. “Ne vi gör inget fel, vi är så duktiga när vi köper våra fina etanol bilar”…

    Oavsett om bilderna manipulerats eller ej är faktumet det att ingen vill inse att det dem tror kan vara fel. Etanol verkar inte alls vara en så bra lösning som vi leds att tro. Vi vill heldre påvisa dessa bilder som lögn än att erkänna att det vi rott på kan vara en lögn, det som samma media fått oss att tro…

  9. Daniel Almgren | 20 maj 2008, 19:43 #

    Lars II: Kanske för att det egentliga problemet diskuteras överallt och det här är ett forum för diskussion av journalistiken.

    Jag förundras över åsikten att endast “obearbetade” bilder får förekomma i reportage.

    För det första är det inte möjligt. Råformatet i de flesta moderna kameror har ett mycket bredare spektrum än vad som kan återges i digitala eller tryckta format. Alltså /måste/ man välja vilket utsnitt av spektrumet som skall återges. Manipulation. Sedan skall bilden till tryck, då krävs färgseparation, rastrering och i vissa fall skall bilden t o m göras svartvit från ett färgoriginal. Enorma ingrepp i den så kallade originalbilden. Ibland skall bilden presenteras på webben, då måste den komprimeras med lika stora ingrepp i originalbilden. Ett enkelt exempel: en råbild på 3892*2586px skall visas på webben i det mer rimliga formatet 400*260px. Då måste varje pixel representera hundra pixlar i originalbilden. Hur skall det ske utan att originalet förvanskas?

    I dessa fall behöver man oftast också anpassa originalbilden innan slutmanipuleringen för att den färdiga bilden skall återge originalet eller verkligheten om ni så vill, på bästa sätt.

    Självklart är det bekymmersamt när bilder manipuleras så att de t ex visar något som värre än det är, men vi lurar oss om vi tror att vi kan bestämma att det finns en “sann” omanipulerad bild som återger verkligheten.

    I slutändan tror jag att det handlar om etik och källgranskning. Vem har tagit bilden, vad har hen för mål, vad säger bilden? Vi kan nog vara säkra på att personerna som driver fabriken har foldrar med färgstarka bilder på glada arbetare och en fabrik under en klarblå himmel. Och den är förmodligen lika sann som Melanders bild. Det handlar om vinkel. I slutändan bör vi grunda våra åsikter på fakta och bilder är alltid subjektiva.

  10. Erik Nordlund | 20 maj 2008, 22:21 #

    Jonas Nilsson och Lars Norén sammanfattar och får fram en sansad bild av vad den här debatten handlar om. Skäms etanolgalningar. Se till att ha någon insikt i vad fotografiskt arbete handlar om innan ni tar ord som manipulation i er mun.

  11. Oscar Malmgren | 20 maj 2008, 22:51 #

    Bilder ska vara så lite subjektiva som möjligt i sådana här nyhetssammanhang lika lite som att texten ska vara det. Då är det inte okej att förvränga verkligheten genom att lägga extra fokus på vissa negativa detaljer. Genom att mörka ner bilden sprider man helt enkelt en mycket negativare bild. Det är ungefär som en journalist som är ögonvittne till en polismisshandel överdriver tyngden i slagen.

    Pawel Flato, var ska man dra gränsen då? Jag har oerhört svårt att tro att Karl Melander upplevde bilden på det sätt som syns i Årets Bild. Så det du skriver om är svårt att applicera i just det här fallet. Det handlar helt enkelt om en förvanskning av verkligheten då gaserna får en mörkare färg än vad det egentligen hade.

  12. Staffan Ehde | 20 maj 2008, 22:56 #

    En sak har du lyckats med, att få igång den etiska debatten kring etanolens produktion. Vore kul att se lite bilder från oljeproduktionen i Nigeria, den är ju ett bättre alternativ…
    Om vattenånga bidrar till växthuseffekten så borde kokning av potatis begränsas, allvarligt talat: växthuseffekten är ett resultat av att vi drar upp kol och olja ur marken och släpper ut partiklarna i luften. Etanolen kommer från träd som redan finns ovan jord och som tillhör kretsloppet, så länge etanol inte utvinns med fossila bränslen så tillför inte bränslet till växthuseffekten, vad vi vet nu.
    Karl Melander, det du får utstå nu är svenska mediers “brist på tid” när journalister kopierar varandras artiklar., Jag hade också en felaktig uppgift i en intervju om ett program jag gjort för SVT i Eskilstuna Kuriren, den artikeln började valsa runt i medierna utan att någon ens ringde mig. Svensk journalistik går undan ibland.

  13. Lars II Norén | 21 maj 2008, 09:59 #

    Daniel Almgren: Absolut, men räknas budskapet som journalistik? Har syftet med bilderna varit att enbart skapa en debatt kring faktumet att många har svårt för gränsen mellan fotomanipulation och bearbetning och att det i sin tur gör att debatten blir skev och vinklad mot teknikaliteter och dyl snarare än det som journalistens syfte har vart.

    Min poäng är att detta ser ut som ett klassiskt knep som många så gärna använder för att förvränga diskussioner och vinkla dem enligt egna “spelregler” för att på så vis “vinna”.

  14. Pawel Flato | 22 maj 2008, 10:46 #

    Svar till Oscar:

    Jag menar att alla är vi offer för myten om fotografiet som ett sanningsdokument. Såväl läsare som fotografer.
    Alltså även Karl i detta fallet. Fotografer har genom åren åtnjutit en ofta oförtjänt trovärdighet och därmed aldrig vant sig vid en hård granskning och att bli ifrågasatta.
    En tillvaro som övriga, icke-fotograferande kolleger, har befunnit sig i under lång tid.
    Denna verklighet har nu, äntligen, drabbat fotografkåren och i detta fallet Karl.

    Fotografen, liksom den skrivande, måste förtjäna sin trovärdighet genom sitt agerande. Det är personen som garanterar sanningen, inte kameran.

    Fotografier ska betraktas som utsagor från personer, inte som teknisk bevisning.

    Gränsdragningsfrågan för vad man får göra med en bild är då alltså inte en teknisk fråga.
    Det är en etisk och moralisk fråga som i grunden ser likadan ut för all journalistisk, såväl skriven, talad, filmad som fotograferad.

    I SJF:s etiska riktlinjer talas det bl a om att man inte ska förleda läsaren. Detta är helt avgörande. Inte vad man får och inte får göra i Photoshop.

Kommentarer är stängda för denna artikel.