Debatt
Allsvenska lag stänger ute sportjournalister
15 april 2008
Allsvenskan i fotboll rankas på plats 28 av Europas cirka 50 ligor enligt Uefa (europeiska fotbollförbundet). Rankingen baseras på hur klubblagen presterar i europacuperna – och allsvenskan är i det hänseendet till och med sämre än högstaligorna i Cypern och Israel.
Trots den förhållandevis dåliga kvaliteten växer intresset för allsvenskan varje år. Publiksiffrorna ökar, TV sänder fler matcher, sporttidningarna blir tjockare och på nätet debatterar supportrarna.
Alla gläds åt utvecklingen; klubbarna får bättre ekonomier, organisationerna blir större och fortsätter framgångssagan. Kanske även kvaliteten på planen förbättras. I fjol omsatte klubbarna för första gången över en miljard kronor totalt (1 011 miljoner).
Men i kölvattnet av det ökande intresset och professionaliseringen har en lus smugit sig in i allsvenskans kofta.
För fyra år sedan skrev jag här i Journalisten om hur häpnadsväckande dåligt den svenska landslagsledningen bemötte journalister som bevakade fotbollslandslaget. Efter en två år lång debatt som kulminerade sommaren 2006 i samband med fotbolls-VM i Tyskland ändrade landslagsledningen sina rutiner på flera sätt. Numera är förhållandena acceptabla, om än inte optimala.
Nu är ett antal allsvenska föreningar på väg att göra om landslagets misstag.
Om man börjar med de positiva exemplen bland storklubbarna står regerande mästarna IFK Göteborg samt fjolårsmästarna Elfsborg i en klass för sig. Vi talar här om framgångsrika lag med landslagsstjärnor och växande supporterskaror och ett allt intensivare medietryck vars företrädare ändå inte ändrat sin attityd till medierna. Det är fortfarande öppna omklädningsrum efter matcherna, och det är inte svårare att nå Anders Svensson med ett 70-tal landskamper än det var att få tag på ”Bebben” på hans tid. Kanske till och med lättare, Anders har ju mobiltelefon.
Problemet är att IFK Göteborg och Elfsborg snart står ensamma bland storklubbarna med ett öppet förhållningssätt till medierna.
Malmö FF, AIK, Helsingborg, Djurgården och Hammarby tar fler och fler steg i riktning att försvåra för journalister som försöker göra sitt jobb.
Några exempel:
- Inför varje säsong delas en medieguide ut till landets fotbollsjournalister med mobiltelefonnummer till spelarna. Men sedan ett par år lämnar Malmö, Hammarby och AIK inte ut ett enda nummer. Djurgården och Helsingborg lämnar endast ut nummer till delar av truppen.
- För att komma i kontakt med spelare i Malmö hänvisas vi till kansliet. Ett kansli som stänger klockan 18.00!
- Andra klubbar hänvisar till sina presschefer men när en kollega ringde en presschef häromkvällen (klockan 19.00) för att få numret till en målvakt tyckte presschefen dels att det var för sent, dels ville han veta vad det skulle ställas för frågor.
- Allt fler föreningar stänger igen sina omklädningsrum efter match, och det kan väl accepteras – vi kan vänta utanför. Men då får inte spelarna smita ut bakvägen, vilket har hänt.
- AIK låter oss inte ens vänta utanför omklädningsrummet, vi är förvisade till en trång gång i Råsundas kulvert där vi trängs bakom ett rep under vad många anser ovärdiga arbetsförhållanden. AIK försvarar förändringen med att det handlar om spelarnas säkerhet men när jag ringde BRÅ låg antalet anmälningar om journalistattacker mot fotbollsspelare på noll även per 2007.
- Telefonnummer till elitdomarna har också strukits.
Jag antar att de utpekade föreningarna försvarar sig med att man vill undvika spekulativa artiklar – det brukar de göra – men sedan när blev slutenhet och inte dialog ett vapen mot spekulationer?
De kanske också försvarar sig med att spelarna inte kan fokusera på sin fotboll om de måste svara i sin mobiltelefon hela tiden, men hur många telefonsamtal skulle Bajens Fadi Malke få per säsong med öppet nummer? Tre? Det har han lön att orka med.
Frågan man måste ställa sig är varför ett växande antal föreningar aktivt motarbetar och försvårar för landets fotbollsjournalister, samma journalister som föreningarna ofta tackar för att vi hjälper till att hålla intresset för en av Europas sämsta ligor vid liv.
Det enda svar jag kan se är att flera av klubbarnas direktörer och presschefer saknar såväl grundläggande kunskap som utbildning och erfarenhet kring medierelationer. Det är hög tid att börja utvecklas på det området också.
Kommentera [27]
Kommentarer är stängda för denna artikel.





Stefan Olsson | 15 apr 2008, 13:18 #
Uttrycket “Skyll dig själv” ligger nära till hands.
Den dagen kvällspressen lägger ner sin skvallerrapportering och istället fokuserar på fotbollen ska du nog se till att det rasslar till i telefonlistan.
Kjell Hansson | 15 apr 2008, 16:25 #
Stefan Olsson har nog inte läst Lauls debattinlägg men vill ändå kommentera. Stefan Olsson vet inte att Robert Laul inte sysslar med skvallerrapportering men måste ändå skriva något – varför Stefan Olsson??
Johan Larsson | 15 apr 2008, 18:13 #
Kjell Hansson: Jag skulle tro att Stefan Olsson har ganska god koll på Laul. Att kalla hans alster för skvallerrapportering är att kalla dem deras rätta namn.
Det handlar om fotbollsspelare här. Fotbollsspelare är människor som råkar vara duktiga på en sak, att spela fotboll. Detta är inte detsamma som att vilja bli intervjuad av diverse journalister.
Att Laul gnäller förstår jag. Han har bränt så många broar inom fotbollen att ingen längre vill ställa upp.
Erik Delteus | 15 apr 2008, 19:27 #
Inte tänkt på att man inte vill att historien upprepar sig då fans ringer och terroriserar spelare dagen innan match (AIK-Hammarby nåt år sen) pga att aftonbladet med flera lämnat ut deras nummer?
Man borde inte behöva se det så, men tyvärr har det skett och skulle kunna ske igen.
Kettil Henriksson | 15 apr 2008, 21:22 #
Därför att Stefan Olsson vet att samhället sysslar med kollektiv bestraffning mot blaskor som skriver strunt, även om om journalisterna som arbetar på samma tidning inte vill kännas vid varandras artiklar.
Sedan skriver inte Laul om spelares vilda spritfester eller rykten om vem som är gay eller på väg att skiljas, men det finns en form av snusk rapportering inom fotbollen med, och det sysslar Laul med lika mycket som alla andra.
Kjell Hansson måste förstå att om en tidning kan skicka en ny journalist när en har gjort bort sig så behöver dem inte bättra på sina arbetsmetoder, vilket är anledningen till att tex. Zlatan bojkottar Sportbladet.
Fredrik Skog | 15 apr 2008, 22:26 #
Kom inte dragandes med att Laul inte sysslar med skvallerrapportering, för det gör han.
Dock är han inte värst(men det är en annan femma).
Mattias Lindblad | 15 apr 2008, 23:03 #
Kjell Hansson har inte ens en jävla aning om vad han skriver.
Det enda Laul gör är ju skvallerrapportering, han tom. skvallerbloggar ju för fan!
Har Kjell Hansson ens läst ett blogginlägg eller en artikel av Laul på sistone?
Om du har det Kjell Hansson, varför skriver du då som du gör Kjell Hansson – varför Kjell Hansson? <— Ett ? räcker…. pajas….
Hans Kjellsson | 15 apr 2008, 23:33 #
Ja, Sportbladet och Expressen är som natt och dag när det gäller spekulations- och senasationsjournalistik. Jag säger inte att Bladet alltid är felfritt, men Expressen “kompenserar” oftast färre och okunnigare reportrar med att chansa och koka soppa på en spik i sina artiklar.
Jonas Isberg | 15 apr 2008, 23:43 #
Kjell Hansson dissar Stefan Olssons diss av Robert Laul. Det tycker Jonas Isberg är roligt. Vad tycker Stefan Olsson om DET?
Mattias Jälmestål | 16 apr 2008, 09:29 #
Många djupa analyser av artikeln här ser jag…
Jag tror nog inte att berörda klubbar kollektivt bestämt sig att Lauls blogg är ett hot mot deras presterande på planen. Anledningen ligger nog i att de, som nämns, vill skydda sina spelare från att bli nedringda. Men då föds några tankar i samma andetag.
1. Den mest kritiserade spelaren i svenska landslagets historia, Anders Svensson, delar med sig sitt telefonnummer. Vill inte Elfsborg skydda honom från att bli nerringd eller finns det kanske en annan anledning?
2. Att inte AIK vill lämna ut några telefonnummer är förståeligt. Det har hänt många gånger att lagets spelare har kastat ur sig åsikter som inte går i linje med klubbens mediepolicy. Och det gäller nog flera av dessa klubbar. De två åtgärderna håller varandra i handen: inga spelare får i medierna kritisera lagkamrater, tränare eller den egna klubben. De ska vara väldigt försiktiga med vad de säger och överlåta känsliga ämnen till sin tränare eller någon annan i ledningen. Och en efterföljd av det blir att de ser till att de inte uttalar sig i medierna när som helst, man gör dem väldigt svåra att komma i kontakt med.
3. Klubbarna drivs som företag, de stora klubbarna vill gärna också vara stora företag. I ett sådant uttalar man sig inte hur man vill och man lämnar absolut inte ut någon känslig information.
Så det är nog en kombination av saker som lett fram till att många klubbar gör så här och den största stavas k-o-n-t-r-o-l-l.
Vore intressant att veta hur det fungerar i exempelvis ishockey. Delar Färjestad, som verkligen verkar drivas som ett företag, med sig av sina spelare telefonnummer. Elitserien är ju onekligen högre rankad än Allsvenskan.
Och hur fungerar det i andra länders högsta serie i fotboll?
Jan Salomonsson | 16 apr 2008, 13:01 #
Skriv om fotboll så kanske fotbollslag och -spelare blir mer intresserade av att prata med er. Det enda ni gör är att spekulera i “kriser” och “skandaler”.
Wallmar Ek | 16 apr 2008, 13:25 #
Det är en självklarhet att offentliga personer i föreningar som onekligen väcker starka känslor inte heller ska behöva ge ut sina telenummer till journalister. Lika självklart är det att journalisterna surar över detta eftersom det innebär att journalisterna faktiskt måste skriva en riktig artikel istället för att kommentera lösryckta citat.
Pinsmat Laul.
Ps. självklart är det fel att kasta mynt och tändare, men det innebär inte att det är fel att gå på fotboll. Glöm inte vem läsaren är. ds
Anders Lundblad | 16 apr 2008, 13:31 #
Som informationsansvarig är det mitt ansvar att se till att “mina” spelare har förståelse för hur pressen fungerar och stötta spelarna inför intervjuer och liknande. Problemet som Laul beskriver är ju att han vill ha tag i spelarna omedelbums, och då ofta med frågor om rykten, spekulationer eller “akuta” händelser. Jag föreslår alltid spelarna att när en journalist ringer, så fråga vad han/hon är intresserad av att få veta (nej inte exakta frågor), ta journalistens telefonnummer och be att få återkomma om några minuter. På så sätt får spelaren möjlighet att fokusera på interjvun och inte svara på spekulaitva frågor samtidigt som spelaren är på Konsum och handlar med en influensasjuk dotter ;)
Har alltid fungerat bra, MEN vi lämnar inte ut allas nummer. Journalister måste också förstå spelarnas villkor, hur de lever och lära sig att planera. Då räcker det med att ringa en pressekreterare eller ett kansli och därigenom få kontakt med spelarna.
Johan Andersson | 16 apr 2008, 13:33 #
Det känns som om debattinlägget syftar till två saker, dels att skaffa sig kofot till de klubbportar som Laul nu stångar sig blodig mot. Men också att skaffa sig lite kredd som sportjournalist hos fiiina SJF. Men det är väl inte så konstigt att klubbarna fokuserar på kärnverksamheten (vinna matcher), att deras främsta tillgångar (spelarna) ska skapa bästa möjliga avkastning (på planen). Varför kan inte Laul acceptera spelets regler istället för att gnälla hos domaren?
Olle Öhman, fd sportjournalist, Gällivare | 16 apr 2008, 16:00 #
Men låt dessa allsvenska fotbollsklubbar vara- inga förhandsartiklar och efter matcherna rapportera endast resultat, målgörare,publiksiffror och domarnas namn samt eventuella utvisingar. Då kanske klubbarna vaknar till och inser att de behöver pressen men pressen behöver inte dem.
.
Kjell Hansson | 16 apr 2008, 18:39 #
Måmga bra och några mindre bra kommentarer och Olle Öhman träffar helt rätt. Johan Larsson och Mattias Lindblad är ute och cyklar och den sistnämnde måste till och med kalla mig pajas för att understryka detta.
Klubbar och spelare kan tycka vad de vill om media men måste komma ihåg att utan medibevakning så kommer det att gå utför ganska snabbt. Det finns exempel på klubbar som har fattat att det är viktigt med en bra relation till pressen (IFK Göteborg t ex) och fått mycket nytta av detta. Det finns exempel på motsatsen (AIK och MFF) och då har det oftast blivit fel. Att det sedan finns bra journalistik och dålig journalistik får man stå ut med – vi får ju stå ut med att det finns både bra och dåliga fotbollsspelare.
Marcus Johansson | 17 apr 2008, 08:01 #
Jag håller med Johan Andersson. Att journalister ska ha spelarnas mobiltelefonnummer är absurt. Låt spelarna spela foboll sedan kan ju tränare och sportchefer uttala sig. Visst ska ju spelarna intervjuas efter match men när de väl lämnat arenan så borde de få vara i fred. Jag har följt allsvenskan länge men på senare år har jag tröttnat på Expressens och Aftonbladets bevakning, speciellt deras förhandsartiklar, de bygger för mycket på spekulationer och skvaller. Laul får skylla sig själv när journalister blir utestängda, de har ju inget förtroende, varken bland spelare, ledare och läsare.
Mattias Nilsson | 17 apr 2008, 09:18 #
Olle Öhman träffar ju huvudet på spiken. Det skulle inte ta en vecka innan klubbarna skulle börja gnälla om att det skrivs för lite om just dem. Nej, kom ner på jorden säger jag till spelare och övriga medieansvariga i klubbarna!
Stefan Olsson | 17 apr 2008, 15:48 #
Kjell Hansson – Jag förstår inte varför du drar slutsatsen att jag inte läst Lauls text. Inte heller finner jag någon anledning till den nedlåtande tonen i din kommentar i övrigt.
Nåväl. Jag har läst artikeln och jag står kvar vid min ståndpunkt, även om jag håller med om att Laul är långt ifrån värst.
Tråkigt nog för honom så representerar han ett sammanhang (i detta fall kvällspressen) som har gjort mer skada än nytta för ett antal av de allsvenska klubbarna på senare år.
Vad jag förstår så tjänar inte Fadi Malke i Hammarby, som Laul tar upp som exempel, så oerhört mycket. I dagsläget är det väl mest ersättningen från Försäkringskassan som trillar in. Dessutom har han betalt för att spela fotboll och inget annat. Förstår inte varför han ska finnas tillgänglig dygnet runt för att svara på frågor som kommer från folk som helst av allt vill att han försäger sig.
Det är klart att de allsvenska klubbarna gärna vill vara med i medierna, men då får det gärna handla om fotboll och inte om interna stridigheter.
Vidare är det lite förmätet av kvällstidningar att tro att de har en sådan enorm makt över den allsvenska publiken. Om de skulle sluta skriva om fotbollen i Sverige gissar jag att publikbortfallet skulle vara ytterst litet. Antagligen skulle det vara tidningarna som förlorade mest på det.
En stor del av rapporteringen kring fotbollen kommer inte längre från redaktionerna. Svenskafans, bloggar och andra digitala produkter från lekmän känns i dag mer angeläget och insatt än det de etablerade journalisterna är. Vi ser allt fler exempel där de skribenterna i dags- och kvällspress hänvisar till forumen på Svenskafans.com och bloggar som Bara Ben och Grönvita sidan upp med många fler.
Kvällspressen får väl skriva vad de vill, men också ta konsekvenserna av det.
Joonas Vallius | 19 apr 2008, 02:20 #
“vi är förvisade till en trång gång i Råsundas kulvert där vi trängs bakom ett rep under vad många anser ovärdiga arbetsförhållanden”
oh gud vad jobbigt. Vara fotbollsreporter och få åka Europa runt och se underbar fotboll, stackars dig.
Hoppas mamma ringer och tröstar dig =)
Och nu till fotbollen.
Det du vill alltså Laul är att få ha alla allsvenska spelarnas nummer så att du kan ringa när du vill på dygnet och ställa en fråga?
Så förstod jag det iaf och jag hoppas du skojar med mig.
Tror du det fungerar så i England också eller Italien?
Laul gör det du gillar i stället. Skriv om f o t b o l l och gnäll inte! För det är väl ändå det du får betalt för, eller?
Stefan Olsson | 19 apr 2008, 15:00 #
Jag ändrar mig!
Efter att ha läst Lauls mästerverk om Henke Larsson på länken så avgår jag härmed.
www.aftonbladet.se/s…
Urban Rybrink, informationschef, Hammarby | 21 apr 2008, 10:21 #
Goda medierelationer är oerhört viktigt för Hammarby Fotboll och vi vill arbeta så tillmötesgående som möjligt gentemot svenska sportjournalister. Precis som Robert skriver så har Allsvenskan som varumärke utvecklats av tät mediabevakning och på motsvarande sätt har svensk fotboll berett möjligheter för lönsamma produkter för mediehusen, t ex Aftonbladet som i år har gett ut två allsvenska bilagor inför säsongsstarten och fortsätter framgångarna med dagliga Sportbladet och en allsvensk bilaga varje vecka. Vi är oerhört självkritiska i vårt arbete och jag lyssnar gärna på åsikter för att vi ska kunna bli bättre, men givetvis finns fler intressen att beakta än pressens.
Det konkreta exemplet rörande Hammarby som Robert tar upp rör medieguiden inför säsongen. Sedan två år tillbaka finns inte våra spelares telefonnummer publicerade och anledningen är inte en önskan om slutenhet. Våra spelare har i flera års tid, framför allt i samband med derbyn, drabbats av obehagliga samtal och telefonterror. Den situationen har förbättrats då telefonnumren har lyfts bort ur medieguiden. I dagsläget har Hammarby Fotboll två spelare vars mobilnummer vi inte lämnar ut och det beror framför allt på spelarnas egna önskemål. Med tillkomsten av min tjänst har Hammarbys tillgänglighet tvärtom ökat då en representant är nåbar i stort sett dygnet runt.
En annan problematik är den uppsjö av webbplatser som klär sig i redaktionell skrud utan utbildad personal och med stora brister vad gäller journalistisk etik. Idag är det inte bara de fyra tidningsdrakarna i Stockholm som bevakar Hammarby Fotboll. Istället blir det allt fler publikationer för varje säsong. Den ibland bristande kvaliteten och de dåliga kunskaperna om journalistisk etik föder ett bristande förtroende hos spelare och ledare i svensk elitfotboll för hela journalistkåren. Det är oerhört beklagligt för klubben och dessvärre är en del av mitt jobb idag att motivera en del spelare att möta journalister.
Då det gäller det ständiga klankandet på Allsvenskans plats i UEFA-rankingen så ser jag inte den direkta kopplingen eftersom mediatäckningen är obefintlig av t ex Rumäniens liga som innehar sjunde platsen på samma ranking. Då Hammarby spelade sju matcher utan förlust i Europacuperna förra året var det bara Fan-TV som följde någon av matcherna på bortaplan. Ingen annan svensk journalist följde någon av bortamatcherna i tjänsten, så det är knappast ett relevant argument.
Johan Svensson | 21 apr 2008, 13:36 #
Urban Rybrink, angående förtroende och etik. Jag har mindre förtroende för (des)informationschefernas tillrättalagda sanningar på klubbarnas hemsidor än för exempelvis Sportbladet. Hammarbyfotboll.se och liknande partsinlagor kommer knappast avslöja någonting som kan ses som det minsta kontroversiellt, inte helt olikt propagandamaskinerierna i diverse stater.
Utan tät bevakning från tidningarna kommer bara en tillrättalagd bild ut, som är allt annat än sann, utan konstruerad för att passa klubben. Det har inte varit något bråk, alla är glada, alla är överens, alla har avgått i bästa samförstånd osv osv.
Det sista stycket du skriver och din konklusion där, tyder ju på att du kanske vore bättre lämpad som desinformationschef i nåt som inte rör fotboll.
Frederik Ericsson, informationschef Helsingborgs IF | 21 apr 2008, 14:43 #
Fotbollen i Sverige utvecklas. Inte bara på planen, organisationerna blir mer affärsinriktade och klubbarna blir allt mer lönsamma. I utvecklingen följer även mediahanteringen med. Vi i HIF har tittat på hur fotbollsklubbar i Europa jobbar med media och ser inte det som svårjobbat, bara mer strukturerat. Det svåra är att det strukturerade arbetssättet inte accepteras av svenska medier.
Det senaste halvåret har Laul kontaktat mig två gånger och båda gångerna frågat om han kan få en pratstund med Larsson. Båda gångerna har han fått en längre pratstund med Larsson. Så svårt var det.
Vi har öppna träningar där pressen kan träffa spelare och ledare efteråt. Kort och enkelt: För några korta frågeställningar går det bra att ta det med spelarna/ledarna vid dessa tillfällen. Vill man ha en längre intervju får man skicka in en förfrågan till klubben – mig i detta fallet.
De journalister som sitter och ringer sent på kvällar och vill ha intervjuer ”á la minut” saknar fullständig respekt mot övriga medier som lägger ner energi och tid att bevaka fotbollen på nära håll. Vi prioriterar ”på plats journalisterna” först.
För att kontra lite på Lauls påhopp på de klubbar som han nämner, så har svensk media mycket att lära av europeiska kollegor. Vilket vi, inte minst under vårt UEFA-äventyr, fick förmånen att erfara.
Dessutom kan vi tycka att det är märkligt att man som Sveriges största kvällstidning samt sponsor till svensk fotboll inte skickar folk till alla allsvenska matcher och inte ens skriver något om matchen, som i premiären mellan Sundsvall-HIF.
Till sist.
Fotbollen gynnar media och media gynnar fotbollen.
Det skall vara ett ömsesidigt samarbete. Vi måste förstå varandra.
Varför kan inte journalister föra en diskussion vid en konflikt, utan kastar hellre skit på andra i sina artiklar, bloggar, krönikor?
Borde inte krönikörer hälsa på klubbarnas anställda?
Vi har ingen bakdörr på Olympia – alla går genom mixed zone.
Johan Svensson | 21 apr 2008, 15:22 #
Struktur för en informationschef är ju tyvärr att strypa informationen och få den att passa klubben. Man ska bestämma hur, när och var nåt sägs.
Ju mindre som sägs, ju bättre. Skrämmande att HIF på allvar vill ta efter de europeiska klubbarna i deras massmedierelationer.
“Utveckling” är inte alltid av godo. Ungefär som man kan säga att ett företag måste utvecklas, när 500 personer sparkas.
Lars Ulrich | 22 apr 2008, 14:31 #
Att HIF på allvar tror att man blir bättre genom att bara försöka apa efter de europeiska klubbarna visar hur lite man faktiskt förstår problemet. Det saknas grundläggande kompetens inom föreningen när det gäller mediefrågor. Klubbar från Ljungby till Ajax fungerar bättre och smidigare än HIF.
Paul Myllenberg, klubbdirektör, Helsingborgs IF | 25 apr 2008, 11:27 #
För några månader sedan antog Helsingborgs IFs styrelse en ny mediapolicy som tillkommit med anledning av det ökade mediala intresset för svensk elitfotboll och för HIF. Och att interaktiva medier med intresse för fotboll växer upp som svampar ur jorden.
Vår mediapolicy har vi inte kommunicerat ut externt tidigare eftersom vi som bäst håller på att gå igenom den med samtliga grupper inom föreningen. Vi har alltså en strategi som håller på att tränga igenom hela organisationen. Däremot återfinns delar av den i vår mediaguiden som delades ut inför säsongen.
Vi har ingenting att dölja. Vi vill bli hörda, sedda och förstådda och vi vill ha ett orubbat förtroende vid såväl positiva som negativa situationer. Det leder till de tre nyckelord som vi bygger vår strategi på: Öppenhet, Tillgänglighet och Trovärdighet.
Vi har som alla andra klubbar en överenskommelse och regler som gäller kring själva matchtillfällena. Om en spelare, tränare eller ledare vid alla andra tillfällen inte kan ställa upp då en reporter söker just den personen, ska vi hitta den som bäst kan besvara de aktuella frågorna. Och återkomma så snabbt som möjligt till reportern. Den förmedlande uppgiften har vår informationschef.
Vi vet att det händer att information från HIF båda kan ges och tolkas olika då flera personer intervjuas om samma sak. Det ska räcka med en person från HIF för att klargöra vår inställning. Vår strategi är glasklar på den punkten och vi kommer att bli bättre efterhand.
Om reportrar, som inte kan vara på plats hos oss vid intervjutillfället, vill ha en intervju med en speciell HIF-medarbetare, så får han också kontakt. Under förutsättning att den som efterfrågas kan ställa upp, naturligtvis.
Svårare än så skall det inte vara.