Debatt

Peter Andréasson: Medierna har ansvar för den bristande öppenheten

6 december 2005

”Det jag möter är inte i första hand rädslan för att offentliggöra sina åsikter. Det som är slående är istället den utbredda rädslan för medierna i sig.”

Den senaste tiden har bristande öppenhet debatterats i bland annat i Journalisten. Flera vittnar om att det blivit svårare att få folk att yttra sig, att rädslan för att offentliggöra sina åsikter eller uttala sig kritiskt om arbetsförhållanden breder ut sig.

Det är en bra och viktig debatt. Alla tjänar på ett öppet samhälle, där man utan risk för repressalier ska kunna kritisera arbetsgivare eller slå larm om missförhållanden. I debatten har det framförts olika teorier och tankar om varför rädslan att yttra sig verkar bli större. En tänkbar – rentav högst sannolik – förklaring har dock alldeles lyst med sin frånvaro: mediernas eget ansvar.

I mitt jobb träffar jag årligen ett stort antal anställda inom kommuner, landsting och statliga myndigheter. Det jag möter är inte i första hand rädslan för att offentliggöra sina åsikter. Det som är slående är istället den utbredda rädslan för medierna i sig.

bryt

Många tycker att det är obehagligt med journalistiska kontakter. Ofta grundar sig denna rädsla eller skepticism på egna erfarenheter. Det kan handla om fel i texter och rubriker, tokiga vinklar, nyanser och problematiseringar som inte fått utrymme.

Jag får ofta höra hur personer upplever att de blivit använda i ett visst syfte, att de inte fått information om eller förstått hur deras uttalanden eller fakta skulle vinklas eller att journalisterna bara varit ute efter att hitta en syndabock. Man känner sig överkörd och utnyttjad. Nästa gång en reporter tar kontakt vill man inte vara med.

bryt

Jag upplever tydligt att förtroendet för journalister sjunkit rejält på bara några få år, en uppfattning som verifieras av olika förtroendemätningar som publicerats på senare tid. Det finns säkert flera orsaker till varför vi ser denna trend. En är att vi generellt blir mer kritiska och pålästa nyhetskonsumenter. En annan att vi har en aktiv mediekritisk debatt i dag. En tredje orsak är att medierna själva inte inser den här frågans stora allvar – och det är riktigt allvarligt. Här behövs självinsikt, självsanering, högre kvalitet och inte minst ödmjukhet och en större medvetenhet om den egna makten och det egna ansvaret. Annars är det risk för att vi nu ser en början på en stor och djup förtroendekris för journalistiken.

bryt

Jag arbetar dagligen för att motivera människor att vara tillgängliga för medier, att uppmana dem att svara när journalister frågar och försöka få dem att förstå mediernas viktiga roll.

Bra, relevant och kvalitetssäkrad granskande journalistik är ett oerhört viktigt inslag i ett öppet samhälle. Men det förutsätter att journalistiken lever upp till de kvalitetskriterier som är rimliga att ställa – och som allt fler ställer.

offentligt anställd

Kommentera [1]

  1. Eva Johansson | 13 dec 2005, 12:11 #

    Mediernas ansvar för bristande öppenhet
    Jag tror att det i Peter Andréassons debattartikel ligger en hel del av svaret på min och kollegan Marie Kerrolfs reaktion på en ökande kontroll av det vi skriver (Journalisten nr 33). Ett bristande förtroende för media är sannolikt en viktig grund till att framför allt chefer i både företag och på myndigheter vill i allt högre grad kontrollera den bild som ges av den egna organisationen i media, om man känner att det som sägs vid en intervju inte ska respekteras utan förvanskas. Då är det också lätt att dra alla över en kam.
    Att låta en intervjuad få kontrollera att fakta blir rätt återgivna, eller egna citat när inte bandspelare används, det är inget problem. Men de ökande kraven på helhetskontroll, och t o m hur vi redigerar en artikel, det är ett ökande problem, och som säkert till stor del kan lösas genom ett större förtroende för media.

Kommentarer är stängda för denna artikel.