Svensk jakt hotas dagligen

– Att mötas av anonyma hot när man kommer till jobbet på måndagsmorgonen är inte så roligt, säger Olle Olsson, reporter på Svenska Jägarförbundets tidning Svensk Jakt.

I många fall har det snarare handlat om anonyma hatmejl, men i några fall har det varit direkta hot.

Annons

– Ofta är det anonyma avsändare som skriver hur vidriga vi är och att vi förtjänar att dö. I det värsta skrev man till mig att våra barn skulle få en kula i pannan. Det visade sig ha sänts av en kvinna i Malmö som var verksam i Djurens rätt, berättar Olle Olsson.

– I slutet av förra veckan fick jag ytterligare ett som sade att vi skulle dö. Det polisanmälde jag.

Olle Olsson har arbetat tio år på tidningen men enbart hotats de senaste två åren, efter att licensjakten på varg inleddes.

– Det är oacceptabelt. Jag försöker sköta mitt yrke professionellt och utan egna åsikter. Då är sådana här angrepp obehagliga att få. Jag tänker inte sluta att skriva. Men som människa blir man förbannad, det är inte roligt att öppna mejlboxen på måndagsmorgonen.

Känner du rädsla inför breven?

– När breven kommer från uppenbart sjuka människor kan man bli rädd för vad de kan vara kapabla att göra. Ett handskrivet brev på ett tättskrivet A4 som osar av hat känns till exempel inte stabilt.

Olle Olsson bor själv mitt i vargområdet i Hälsingland men säger sig vilja stå utanför debatten. Mediernas spegling av vargfrågan är han dock kritisk till:

– Medierna rapporterar osakligt genom att leta efter konflikter och ge röst åt debattens ytterligheter. Det underblåser konflikten vilket ingen tjänar på.

Sverige hade fri jakt fram till 1965 då stammen fridlystes. Men sedan två år har Sverige haft en jaktsäsong på varg, och känslorna i frågan är mycket upprörda.

På tidningen Jakt & Jägare, som ägs av Jägarnas Riksförbund, är regelrätta hotmejl ovanliga. Trots att debatten har blivit polariserad har hatmejlen förblivit relativt sällsynta. Förra lördagen fick dock redaktören ett grovt mordhot via mejlen:

– Det var ett regelrätt och specificerat mordhot från en webbmejladress. Avsändaren skulle stå och vänta någon kväll, tillsammans med andra, de skulle döda mig och sätta huvudet som trofé. Samtidigt fanns det smajlisar på brevet, så jag fick en känsla av att det var en fjortis som gått överstyr. Det visade sig stämma. Efter att ha polisanmält visade det sig vara en 13-årig tjej, säger Anders Ljung, redaktör på Jakt & Jägare.

I sammanhanget bör man skilja på hot och hat, och allmänheten måste ha rätt att både kritisera och uttrycka känslor till journalister. Enligt Ulf Göransson, presstalesman för polisen i Stockholms län, är det dock omöjligt att specificera vilka maximala kraftuttryck eller formuleringar som en läsare kan rikta mot journalister utan att riskera att lagföras.

– Olaga hot har två rekvisit, där det ena är att man ska hota med brottslig gärning och det andra att avsikten är att mottagaren känner rädsla för hotet. Skriver eller säger någon att "någon borde skjuta dig" kan det vara ett hot, men det beror på sammanhanget, det personliga uppträdandet och hur det uppfattas. Den som vill kritisera journalister bör försöka vara saklig och sansad.

Men om man nu är arg och i stället vill vara osaklig, ohyfsad och sanslös i sin kritik mot journalister, det kan väl inte vara ett lagbrott?

– Nej, det är klart. Men för att bedöma vad som faktiskt är ett olaga hot måste man utvärdera varje enskilt fall. Jag råder alla journalister som får sådana brev att polisanmäla så att vi får ta ställning till om det handlar om olaga hot.