Expressens reportrar: "Vi slutade aldrig leta"

20 mars 2010

Guldspadenominerade Mikael Ölander och Mikael Hylin berättade om den flera år långa vägen till Guillouscoopet. Senvintern 2009 konfronterade Ölander Guillou med frågan om hans kontakter med den sovjetiske KGB-officern Gergel. Men reportrarna valde att inte gå vidare vid detta tillfälle - de saknade fortfarande dokumenten som säkrade storyn. Dessutom visste de att Guillou skrev på sina memoarer.

- Det var en riskfylld situation, vi visste inte vad som skulle komma att stå i boken.

Efter att Guillous journalistiska memoarer kommit ut i augusti gick de vidare och begärde ut allt om Guillou i Riksarkivets Gergelakt, där de fann Lembergs brev.

- Då fanns det bara en sak kvar att göra: att höra Jan Guillous version.

Guillou bekräftade punkt för punkt materialet.

- Vi ansåg det viktigt att varje påstående Lemberg framförde skulle få en kommentar av Guillou. Då var storyn hemma.

Att ge Guillou en ordentlig möjlighet att berätta sin version var också viktigt, underströk Mikael Ölander.

Avslöjandet fick stort medialt genomslag, ledde till att såväl Mona Sahlin som Fredrik Reinfeldt uppmanade Guillou att tala öppet om sina KGB-kontakter - och ledde även till att Riksarkivet hemligstämplade hela Säpoakten.

Så vad tror Ölander om Guillous syften med KGB-uppdragen?

- Det är omöjligt för mig att svara på. Jag kan bara konstatera att han var ung när han började och en mogen man när han slutade.

Hanna Lundquist

hlu@journalisten.se