Andreas Liljander: Bra journalistik är ett slitgöra

29 maj 2007

Om man vill göra karriär som journalist måste man räkna med att få jobba – mycket. Och hårt. Ingen journalist som vill åstadkomma något kan arbeta bara 40 timmar i veckan.

Ungefär så sade gästprofessorn på JMG, Hans Månson, under en föreläsning någon månad innan jag började min praktik på Journalisten. Jag trodde honom då. Jag tror honom än mer i dag.

Om man vill göra karriär som journalist måste man räkna med att få jobba – mycket. Och hårt. Ingen journalist som vill åstadkomma något kan arbeta bara 40 timmar i veckan.
Ungefär så sade gästprofessorn på JMG, Hans Månson, under en föreläsning någon månad innan jag började min praktik på Journalisten. Jag trodde honom då. Jag tror honom än mer i dag.

För även om jag redan då kunde ana att det skulle vara slitsamt att arbeta som journalist, så vet jag det nu. Alltid på topp. Alltid kunna prestera. En bra journalist kan aldrig riktigt slappna av.

Det som driver mig – och säkert er också – är lojalitet, både mot tidningen och mot medarbetarna, men framför allt mot läsarna. Tidningen måste ut och den måste göras bra.

När jag började på Journalisten i vintras misstänkte jag aldrig att kraven skulle vara så höga som de faktiskt var. Jag kan bara jämföra med mina sejourer vid and­ra redaktioner, och aldrig har en text blivit så skärskådad, textredigerad eller manglad som de artiklar jag har fått publicerade i Journalisten.

För det är många gånger under den här våren som jag har fått skriva om texter. Den första versionen av en artikel har jag ofta varit nöjd med, men den liknar sällan den artikel ni sedan har kunnat läsa i tidningen. Den ständiga uppgiften för mig har varit att skriva tydligare, konkretare, men absolut inte längre – helst kortare.

Det är en ambitiös tidning vi gör, tänkte jag. Men efter att ha varit runt på mediearbetsplatser i landet, har jag förstått att det inte bara gäller Journalisten. Alla redaktioner har höga ambitioner. Alla journalister vill att just deras produkt ska vara den bästa.

Jag var på Aftonbladets webbredaktion för en månad sedan och slogs av den experimentella lust som finns på en sådan redaktion. Den hade inte bara sitt kvällstidningsbagage, med de traditionellt djärva greppen, utan också det nytänkande den nya tekniken ger. Tänk webbyrå på 90-talet korsat med kvällstidningsmanér från 60-talet. Journalisterna där tävlade förstås ständigt om att vara först med nyheterna.

I våras besökte jag två reportrar på Affärsvärlden, samma dag som de vunnit Hasse Olssons pris till årets ekonomijournalister. Det för sin artikelserie om en fifflande småbolagskung. De berättade att de fått gå igenom personliga vedermödor på grund av återkommande kritik från de egna läsarna.

En vecka senare vann de Guldspaden för bästa grävande journalistik i tidskriftsklassen. Ett kvitto på att de var bäst.

De trodde förstås inte att de skulle få pris för sitt arbete, när de inledde det. Men vi journalister måste alltid överträffa inte bara våra konkurrenter, utan också oss själva och våra högt ställda krav.

Det skapar bra journalistik.

Jag har lärt mig mycket här på Journalisten, utvecklats som journalist, och kanske även lite som människa. Mödo­samt arbete har ständigt pressat mig till att vilja göra bättre nästa gång.

Men det gäller nog alla journalister. Jag tror att varje reporter, redaktör, producent, redigerare, programledare, nyhetschef med flera, kort sagt alla vi som är journalister, känner oss själva så pass bra att vi vet att när vi hoppat över ribban, då höjer vi den.

Andreas Liljander

al@journalisten.se

FLYKTVÄG

Under Örns vingar kom

Peter Örn har avgått som SRs VD och han är nu utan jobb. Som tur är finns en lämplig reträttpost för honom.

Om de gotländska folkpartisterna får bestämma heter nämligen deras nästa partiledare Örn och inte Jan Björklund.

Peter Örns första åtgärd som partiledare torde bli att lägga ut partiets dataintrångsverksamhet på externa bolag i en stor omorganisation som han väljer att kalla ”Folkpartiet 2010”.

Andreas Liljander

DÅLIGT

Humor ska vara roligt

Practical jokes kan vara kul. Men ledningen för produktionsbolaget Strix borde ha tänkt ett steg längre innan man lät genomföra ”vattenattacken” på statsministern i en föregiven intervjusituation. Det är att missbruka svenska politikers tillgänglighet.

Associationerna till and­ra attacker på svenska politiker är obehagliga.

Håkan Lindqvist

ÄNTLIGEN

Fyra bugg

Ett dåligt förslag blir i alla fall lite mindre dåligt. De fyra allianspartierna har kommit överens om att massmedieredaktioner inte ska vara tillåtna att bugga i och med den kommande buggningslagen.

Enligt förslaget, som läggs fram i veckan, ska redaktioner likställas med advokatkontor. Det är i alla fall ett positivt besked i den dans kring buggningslagen som pågått sedan förra året. Nu väntar vi bara på att hela det integritetsfientliga lagförslaget för alltid läggs på is.

Andreas Liljander

Håkan Lindqvist
Håkan Lindqvist
hl@journalisten.se

Tipsa en vän

Kommentera [7]

  1. Nike Nylander | 29 maj 2007, 11:17 #

    Dags att skrota journalistmyten
    “Om man vill göra karriär som journalist måste man räkna med att få jobba – mycket… Ingen journalist som vill åstadkomma något kan arbeta bara 40 timmar i veckan.”

    Så skriver du Andreas Liljander i Journalistens ledare.

    Möjligen kan dina tvärsäkra påståenden tillskrivas din ungdom och – antar jag – att du inte har familj och barn än. Men dessvärre finns den här attityden fortfarande hos en del – särskilt manliga – journalister. För dessa är journalistiken ett kall som kräver att allt annat i livet får stå åt sidan. Det kan liknas vid den gamla konstnärsmyten, som dessbättre är på väg bort.

    Inom alla yrken är det naturligtvis så att de som jobbar hårt och mycket övertid är de som gör mest karriär, men jag är övertygad om att även de som till exempel jobbar deltid, eller åtminstone har ett liv utanför jobbet, också kan åstadkomma bra och ibland lysande journalistik. Och det är bara att hoppas att vi är på väg mot ett samhälle där det också ska visa sig i lönekuvertet och på karriärstegen.

    Visst är journalist ett fantastiskt yrke och visst krävs det vilja, uppoffringar och hårt arbete för att göra något riktigt bra. Men spänn av! Journalistik är ett jobb – och det går att “åstadkomma något” även om man jobbar deltid och även om man inte alltid är “på topp”.

    Nike Nylander

  2. Rustan Rydman | 29 maj 2007, 15:40 #

    Journalistiken bör lära av idrotten!
    Hej!

    En höjdhoppare som Stefan Holm kan förmodligen inte ligga på topp varenda tävling och träningsdag. Höjdhopparen måste kunna pricka in formtoppen inför stora mästerskap. Han eller hon måste kunna sätta upp delmål, ägna sig åt mental-träning, provgå salombacken för att memorera (Tankar påverkar känslor som sin tur påverkar beteende och handling).
    Det gäller att hushålla med krafterna. En viktig faktor när det gäller att skriva längre pass är en vältränad kropp. Det sägs att Strindberg promenerade en timme varje morgon.

    Olof Lagercrantz har skrivit i boken “Om konsten att läsa och skriva” att ju mer insatt jag var i ämnet, desto bättre kunde jag skriva. Tänkvärt.
    Jag tror inte kan skriva något initierat om t ex kemi och fysik eftersom jag saknar kunskaper i ämnet. Äldre journalister bör lära ut yrkesknep, vara mentorer för yngre jouralister.
    En högpresterande journalist eller författare som slarvar med sömnen är sårbar för olika typer av stressbesvär.

  3. Lasse Lundeberg | 30 maj 2007, 11:42 #

    Ord/minut eller tankar per liv
    Det är inget fel att vissa journalister arbetar hårt och snabbt, men det vore katastrof om all journalistik blev så. Det finns områden i livet som bara kan förstås och beskrivas om journalisten ges lugn och lång tid att sätta sig in i sammanhang. Högpresterande och jäktade journalister gör ofta usla jobb om folk som lever långsamt och om komplicerade förhållanden. Det blir ofta upprepning av andras jobb.

    En följd av den snabbproducerade och därmed färdigpaketerade journalistiken blir att dess konsumenter tappar förtroendet och egentligen inte respekterar dessa formatmedia. Precis som vi känner för snabbmat.

    Att kämpa för att vara först med nyheter är bara intressent internt på redaktionen. Läsarna/ lyssnarna/ tittarna varken minns eller bryr sig. Däremot minns de reportage som berör, vilket givetvis inte är detsamma som bra journalistik. Det bästa är väl att ge nya insikter och frön till egna tankar?

  4. Erika Norberg | 30 maj 2007, 17:38 #

    Du har till sidan 19 på dig
    Du har till sidan 19 i senaste journalisten på dig. Där bjuds du in att spendera en veckas rehab med hjälp av Journalistförbundet när stressymtomen börjar gnaga. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

    Din ledare gjorde mig så ledsen. Jag tänkte först – svag och indoktrinerad som jag är – att det var tecknet, jag har valt fel. Jag passar inte för det här. Droppen. Nu står det svart på vitt i Journalistens ledare. Det är därför jag sitter hemma nu och lipar och hostar.

    Men längst ner fanns möjligheten att tycka något. Och jag började undra varför man säger så där till de som går utbildningarna. Om jag någonsin skulle undervisa, vad skulle jag säga då? Om jag inte hetsade mina studenter, skulle de inte ta mig på allvar då?

    Nej, ekvationen går inte ihop. Jag måste också ha rätt att finnas. Utan att vilja arbeta 40 timmar i veckan minst. Utan att döva tröttheten och prestationsångesten med kaffe, alkohol, träning i överdos. För det slår ju tillbaka.

    Jag känner sorg. För jag är ju en omtyckt och behövd reporter på mitt jobb. Jag tycker ju om det jag gör. Men jag har fått en skev känsla inför det eftersom jag hamnat i ett läge där jag å ena sidan känner krav på mig att göra mer av det, å andra sidan inte har någon lust alls. Och det som gör mig allra mest trött är jag själv, mina krav, och kraven inom journalistkåren. Som någon skrev här ovanför, den där hetsen är det inte något som våra lyssnare/läsare tackar oss för. Den genomlider vi bara för att vi ska imponera på varandra, duga inför varandra, tålas att jämföras.

    Jag vill inte det. Jag vill kunna äta långsamt igen, jag vill kunna sitta framför en dataskärm utan att behöva läsa samma sak om och om igen, jag vill kunna prata i radio utan att sluddra. Jag vill orka ta mig ut i naturen, resa, bygga en egen familj. Och vara journalist.

    Det måste varit en finfin kick för en praktikant att öva sitt kommande gebit på ledarplats i Journalisten.se. Ung man dessutom. Det var skönt att kunna läsa Carl Reinholdtzon Belfrages inlägg om Nöjesjournalistiken under Utgång lite senare. Och andras inlägg här. Annars kanske jag fortfarande hade trott på det. Att jag inte passar in. Men det gör jag.

  5. Tobias Holmqvist | 31 maj 2007, 11:47 #

    Vad är slitgöra?
    Nä, slitgöra vet jag inte. Press och stress, javisst, men det är vi långt ifrån ensamma om att vara utsatta för i arbetslivet.
    Alldeles för få inom journalistiken har tyvärr haft andra jobb. Har man det så vet man att journalisten har en ganska god tillvaro.
    Däremot är min erfarenhet att ett av redaktionsmiljöns största problem är arbetsledningen och dess oförmåga att just leda personalen.
    Andra branscher och företag vidareutbildar och satsar på sina chefer – när var din chef på en utbildning senast?

  6. Anders G Bergquist | 31 maj 2007, 18:07 #

    Skrämmande!
    Ständig övertid.
    Måste alltid vara på topp.
    Måste alltid kunna prestera.
    Får aldrig slappna av.

    Hur behandlar Journalisten sina praktikanter egentligen???

    /Anders G Bergquist
    Frilansjournalist
    Mönsterås

  7. mats P | 4 jun 2007, 14:36 #

    Vad är detta
    Visst finns det bra arbetsplatser även inom journalistiken. Men de som “räknas” och som det ses som status att jobba på är bara stora vuxendagis.
    När utrop på redaktionen som “fy fan vad jag är bra” ses som något positivt, när löpen är det som räknas, när det ses som positivt att jobba över gratis, då är det på väg utför.
    Kvällstidningarna, för det är dem jag menade, producerar inte särskilt analyserande saker längre. Händer där något stort politiskt så kommer fru kommentatoresset med en 10 raders analys. När en full kille springer in på en fotbollsplan (vilket nyhet va! Har ju inte hänt 10 miljoner gånger innan?) kommer där en 10 sidors analys.
    Att nu också förbundets tidning har en text som inte direkt är kritisk mot att övertid krävs för att lyckas säger någonting om hur förbundet är och arbetar. Var är kritiken mot ett system som utnyttjar? Var är ideérna för att ändra saker och ting till det bättre? Nä, istället tar man in “profiler” som Sydis Andreas och A.Liljander som får leka runt och stärka sina varumärken. Bra jobbat Journalisten?

Kommentarer är stängda för denna artikel.

Nytt om folk

Noterat RSS

  • » Time för vuxna

    Den amerikanska tidskriften Time Magazine kommer att ge ut en version av sin tidning som vänder sig till vuxna läsare. I stället för barnvänliga artiklar med stora bilder och lättlästa texter ska man satsa på genomarbetade artiklar som inte enbart handar om dinosaurier. Allt enligt satirsajten The Onion.
     

Frågan

Är det lämpligt att journalister är politiskt aktiva?

Ja
Nej
Vet ej

Se resultat

Grodor

Fler grodor

Senaste numret

http://194.68.66.43/Journalisten

Prenumerera

RSS & Nyhetsbrevet

Få Journalistens nyheter direkt i din RSS-läsare eller e-postlåda!


TV & Radio

Publicerat, P1

lördag 4 september

Mer på TV & Radio RSS

SJF