Frilans tackar nej till IDGs omfattande krav

15 maj 2007

Webb, särtryck och återpublicering i egna och andras publikationer, både i Sverige och utomlands. Tidningsförlaget IDGs krav på frilansar är omfattande. Alldeles för hårda enligt Åsa Ohlsson, som därför sagt nej till frilansjobb åt IDG.

– Vi har använt oss av avtalet i flera år utan problem. För oss är det viktigt att kunna använda materialet fritt, men villkoren är givetvis förhandlingsbara, säger Lars Dahmén, VD på IDG.

Den uppfattningen fick dock inte Åsa Ohlsson när hon blev tillfrågad att göra ett uppslag med flera artiklar till tidningen Computer Sweden.

– Jag fick svaret att redaktören inte kunde påverka villkoren och eftersom jag inte kunde acceptera avtalet blev det inget jobb för min del. Jag undrar om andra frilansar förstår hur mycket upphovsrätt de ger bort när de accepterar villkoren, säger hon.

I kontraktet som frilansjournalisterna måste acceptera står att i avtalet ingår ”… ersättning för eventuella särtryck, eventuell webbpublicering och återpublicering – i svenska och utländska IDG-publikationer samt hos samarbetspartners, all slags arkivering, publicering hos nyhetstjänster, vidaredistribution genom omvärldsbevakningsföretag samt eventuell semesterersättning.”

– Som frilans tappar jag helt kontrollen över var min text hamnar. Texten kan till exempel användas om reklamtext för enskilda företag, säger Åsa Ohlsson.

– Jag undrar hur man ska förhålla sig till den man intervjuar. Ska man säga ”texten kan användas i vilka sammanhang som helst – jag vet inte var”?

Åsa Ohlsson vänder sig särskilt emot ordet ”särtryck” liksom arkiveringen i Affärsdata.

– När texterna läggs ut betyder det att allt faktamaterial jag samlat in fritt kan vidareanvändas av alla utan att jag som frilans får en extra krona i ersättning.

Enligt uppgift till Åsa Ohlsson måste alla frilansar acceptera IDGs generella upphovsrättsupplåtelse. Hon tycker att det är synd att inte fler protesterar.

– Visst förstår jag att det för många helt enkelt handlar om att försörja sig. Men redaktörerna som köper in frilansmaterial borde inse vidden av avtalet som de begär att frilansen ska skriva på. Avtalet är inte rimligt.

Enligt IDGs VD Lars Dahmén har avtalet med frilansarna medvetet gjorts omfattande för att IDG ska kunna använda sig av inköpt material ”fullt ut”. Avsikten är också att hanteringen ska vara så enkel som möjligt för IDG.

– Men självklart är villkoren förhandlingsbara. IDG består av många tidningar och det är upp till varje redaktör att bestämma hur mycket som ska ingå när material köps in. Det är inga problem att som frilans förhandla bort något som man inte vill ska ingå.

Men allt är inte förhandlingsbart. Frilansmaterialet måste kunna pub­liceras på internet, i nyhetsbrev och i specialnummer med årssammanställningar av olika tester, förklarar Lars Dahmén.

– Vi konkurrerar med alla nya tjänster och sajter där icke-journalister verkar. Det är ohållbart om vi inför varje publicering skulle behöva diskutera med varje frilans om vi får använda oss av materialet.

– Det är jättebra att frilansarna sätter ned foten när det gäller upphovsrättsvillkoren. Vi planerar att driva frågan. Frilansfrågor blir allt viktigare, eftersom dåliga avtal kan få konsekvenser även för oss anställda, säger journalistklubbens ordförande Rebecka Guzman.

– Oavsett om du är fast anställd eller frilans måste du kunna förklara för en intervjuad person var materialet ska användas, säger Åsa Ohlsson. Jag förstår inte hur de anställda och frilansarna för IDG arbetar. Mörkar de helt enkelt för de intervjuade?

Ingrid Kyllerstedt