Gå direkt till textinnehållet

Kvinnlig brottsling blir offer i medier

När kvinnor begår våldsbrott framställs de i medierna som offer. Det skriver journalisterna Suzanne Kordon och Anna Wetterqvist i en nyutkommen bok.

När kvinnor begår våldsbrott framställs de i medierna som offer.

Det skriver journalisterna Suzanne Kordon och Anna Wetterqvist i en nyutkommen bok.

Kvinnor som gör sig skyldiga till våldsbrott beskrivs ofta som offer. De anses inte riktigt ansvariga för sina handlingar. Medierna försöker istället finna orsaken i deras livssituation eller i deras relation till män.

Det skriver Suzanne Kordon och Anna Wetterqvist i sin bok Gärningsmannen är en kvinna. De får medhåll av flera kriminalreportrar.

Den traditionella bilden av kvinnan är att hon är vårdande och omhändertagande. Därför blir en kvinna som begår våldsbrott extra intressant för medierna, som försöker hitta en förklaring i hennes bakgrund till varför hon agerat på ett sätt som inte förknippas med kvinnlighet.

En vanlig förklaring är att hon agerat i desperation, rädsla eller i självförsvar, skriver författarna. Det är också vanligt att hennes utseende, känslor och kropp beskrivs.

bryt

Eftersom kombinationen kvinna och kriminalitet anses vara onaturligt tonas brottets karaktär ner genom att journalisterna döper om den kvinnliga förövaren till barnflickan, trebarnsmamman eller sjuksköterskan. När den kvinnliga brottslingen även är mamma ställs detta i kontrast till moderskapet, skriver författarna. Att vara moder och kriminell är emot hennes natur.

Män som begår brott beskrivs däremot sällan som offer. De anses kunna bära ansvar för sina handlingar. Deras bakgrund tas sällan upp. Att de är fäder nämns inte. De kallas anonymt för 33-åringen eller 25-åringen. Våldet beskrivs som om det var en naturlig del av manligheten.

– Vi journalister skiljer oss inte från andra människor. Vi är alla präglade av de värderingar och stereotyper som finns i samhället, säger Suzanne Kordon och förklarar att hon och Anna Wetterqvist inte kritiserar journalistkolleger, men att de vill väcka tankar på hur vi lätt kan halka in i stereotypa bilder.

bryt

Katarina Wennstam, reporter på SVTs Agenda som skrivit två böcker om våldtäkter, håller med om att mediernas bevakning är en spegelbild av samhället, men misstänker att journalister även kan påverka rättsväsendet.

– Det kanske är så att domstolar tar intryck av vår bevakning och blir benägna att döma till rättspsykiatrisk vård eller frikänna, säger Katarina Wennstam.

Expressenreportern Anders Fallenius, ordförande i Kriminal­journalisternas klubb, håller med om att det är vanligt att kvinnliga brottslingar beskrivs som offer.

– Eftersom det är så ovanligt att kvinnor begår brott söker medierna en bakomliggande förklaring till deras handlande. När det är män som begått brott beskriver man deras kriminella karriär. Alla som begår ett brott är på sätt och vis offer. Men det finns en tendens att kvinnor är de verkliga offren, medan män som begår brott bara är gärningsmän.

bryt

Ewa Tures, rätts- och kriminalreporter på TT, har bevakat många rättegångar och konstaterar att kvinnor och män inte bedöms lika i domstolar. Hon försöker att vara så könsneutral som möjligt då hon skriver artiklar.

– Jag beskriver kvinnors gärningar utan att lägga in värderingar. Gärningen i sig kan avslöja ganska mycket om psyket hos dem som begått brotten. Jag anser att våldsbrottslingar av båda könen, som begått horribla gärningar, är sjuka på något sätt, säger Ewa Tures.

Suzanne Kordon och Anna Wetter- qvist menar att offervinkeln är tacksam eftersom den kriminella kvinnan inte blir något hot mot samhället eller den traditionella bilden av hur en kvinna ska uppföra sig.

bryt

Barnflickan Sara Svensson i Knutby föll snabbt in i offerrollen i mediernas beskrivning av henne. Hon hade blivit manipulerad av den man hon älskade, han använde henne som ett redskap för att mörda.

I flera artiklar beskrevs hon som en spröd varelse.

”Hon är klädd i vit virkad jumper, lång slitsad kjol och stövlar med grova klackar. Späd som en älva, skälvande av förtvivlan. Med en pappersnäsduk hopskrynklad i högerhanden”, stod det exempelvis i Svenska Dagbladet.

– Utseendet var till hennes fördel. Sara Svensson väckte samma känslor hos journalister som hos andra. Vi såg en söt ung tjej som inte stämde in på stereotypen av en kriminell person, säger Suzanne Kordon.

När det sedan konstaterades att Sara Svensson led av en psykisk störning kunde hon ursäktas för sitt handlande.

bryt

Siffror från Rättsmedicinalverket visar att kvinnliga brottslingar oftare bedöms som psykiskt störda än manliga våldsbrottslingar.

– Man förutsätter att det finns en inbyggd ondska i mannen. När kvinnor dödar förväntas de per definition alltid vara sinnessjuka, säger Katarina Wennstam.

Katarina Wennstam gjorde i en krönika i tidskriften Arena ett tankeexperiment efter att hovrätten fastställt domen mot Sara Svensson. Hon undrade hur domen hade blivit om barnflickan hade varit en man.

– Jag har svårt att se framför mig att denna person beskrivits som hjärntvättad, ett offer för någon form av erotisk psykos. Det är en typ av förklaring som bara dyker upp när det gäller kvinnor, säger hon.

Suzanne Kordon och Anna Wetterqvist menar att det inte är till fördel för kvinnosaken att kvinnliga brottslingar beskrivs som offer och inte uppfattas som självständigt agerande individer.

– Att se en kvinna som offer är att försvaga henne, säger Anna Wetterqvist.

bryt

Suzanne Kordon och Anna Wetterqvist konstaterar att när en kvinna står för vad hon har gjort och inte vill inordna sig i offerrollen tas hon inte på allvar. I stället förklaras hennes inställning med att hon inte vill bekräfta sin egen underordning.

– Kvinnor som inte anser sig vara offer döms hårdare. Det finns en förväntan att kvinnor ska gå in i offerrollen, säger Anna Wetterqvist.

När brottet är så bestialiskt att det inte går att bortförklara med kvinnans livssituation försvinner även alla referenser i artiklarna till hennes kvinnlighet. Texterna blir könsneutrala. Katarina Wennstam har studerat hur kvinnor som dömts till livstid för mord har framställdes i medierna.

– Man beskrev dem ofta med manliga attribut, som känslokalla och starka. När man inte kunde peta in dem i offerrollen, gjorde man dem manliga.

pj@journalisten.se

Fler avsnitt
Fler videos